Världens medier har fyllts av bilder på arga muslimska demonstranter som belägrar amerikanska ambassader. Det finns mycket goda skäl att demonstrera utanför den typen av symboler för USA-imperialismen och dess återkommande ”humanitära” ingripanden – som ingen bett om – i den arabiska och muslimska världen.
Utbrottet av både officiell och privat islamofobi i amerikanska medier efter 11 september bekräftade många muslimers uppfattning att USA är fiende till islam. Invasionerna i Irak och Afghanistan och drönarattackerna i Pakistan har gång på gång bekräftat den uppfattningen. Känslan av att vara diskriminerad, missaktad och att vara föremål för avsky som många muslimer har är genuin och vitt spridd.
Därför har uppträdandet på YouTube av en fjorton minuters trailer för en våldsamt islamofobisk och bokstavligt provokativ film – The Innocence of Muslims – i vilken islams profet nedsvärtas på ett sätt som är avsett att vara maximalt stötande för troende, framkallat en rad demonstrationer och angrepp på mål som förknippas med USA.
Olyckligtvis var det just den effekten som filmens producenter ville ha.
En effekt av sociala medier är att de ger en mycket förstorad bild av sådana händelsers betydelse. Innocence of Muslims var alldeles okänd i väst tills demonstrationerna startade. Den hade, tycks det, bara visats en gång offentligt för en publik på omkring tio personer på en hyrd biograf i Hollywood i Kalifornien i början av sommaren.
En egyptisk-amerikanska koptiskt kristen, Nakoula Basseley Nakoula, en dömd bedragare, gjorde filmen. Under pseudonymen Sam Bacile är han aktiv i ”kontra-jihadisternas” marginella skara, vilka tror att USA är på väg att tas över av muslimer – som de tror har trängt in i de högsta nivåerna i USA:s regering och medier.
Baciles avsikter kan ses i hans falska men lömska påstående att filmen finansierats med 5 miljoner dollar från fler än 100 judiska donatorer. Han har helt enkelt avsikten att uppväcka anti-semitiska stämningar för att öka effekten ännu mer. Hans mål var att skapa ett utbrott som det runt Salman Rushdies Satansverserna 1989, de danska teckningarna av profeten Muhammed 2005, hotet att bränna 200 exemplar av Koranen från ”pastor” Terry Jones 2010, vilka alla ledde till dödliga upplopp världen över. Jones andra bedrifter inkluderar att hänga en bild av president Obama – tänk på vad det betyder i den amerikanska södern! Han har nu omedelbart anslutit sig till försvararna av Innocence of Muslims.
I väst har den amerikanska filmen nu följts av publiceringen av sårande teckningar av profeten Muhammed i den franska tidningen Charlie Hebdo. De är helt enkelt avsedda att framkalla ilska bland muslimer med den falska förevändningen att publiceringen är ett försvar av yttrandefriheten, pressen, ett försvar sekularismen (laicité) m.m. I ett imperialistiskt land, som tidigare koloniserade och förtryckte araber, där muslimer rutinmässigt utsätts för skymfningar från politiker, fysiska trakasserier av polisen, medierna och fascistiska gangsters, är inget annat än en skandalös islamofobi. Det är vänsterns och arbetarrörelsens plikt att protestera mot detta på gatorna sida vid sida med människor från invandrargrupper. Fackliga aktivister bör genomföra direkt aktion mot tryckning och försäljning av dessa provokationer.
Dessa islamofobiska provokatörers syfte är helt enkelt att hetsa vanliga människor i väst mot muslimska minoriteter, att uppmuntra till angrepp på dem och att rättfärdiga ännu fler krig i Mellanöstern. De hoppas att ilskna demonstrationer av muslimer ska undergräva motståndet mot krigsaktioner från USA och Israel. I en tid när Israel öppet planerar att angripa Irans anläggningar för utveckling av kärnkraft, och utan tvivel ”nedgradera” militära mål, kommer denna provokation vid en mycket läglig tidpunkt.
Men det krävs två för att dansa tango – inte bara en provokatör utan också en som låter sig provoceras. Och precis som i USA finns det ingen brist på religiösa fanatiker i den muslimska världen som kan spela den rollen. De har också sin egen agenda: vanligtvis att öka sitt eget stöd och genera de som för närvarande sitter vid makten. I Egypten vill exempelvis många salafistiska extremister ”avslöja” Muslimska brödraskapets president Mohamed Mursi som en ljummen islamist, som anpassar sig efter väst.
Den 8 september visades därför ett utdrag ur videon på YouTube på Al-Nas TV, en tevestation som specialiserat sig på uppviglande angrepp på väst men även på andra religiösa grupper. Detta var en vink till extremistiska islamister, både i stater med shiia- och sunni-majoritet, att inleda en rad demonstrationer. Detta är samma människor som regelbundet hetsar till pogromer både mot muslimska ”kättare” och religiösa minoriteter som inte är muslimer. Dessa krafter är obetalda och oavsiktliga verktyg för islamofoberna i väst och samlas i en bisarr karusell av korsfarare och jihadister, i vilka det vanligtvis är oskyldiga åskådare som dödas eller skadas.
Efter att utdragen ur Innocence of Muslims blivit synliga på nätet, uppstod relativt små protester mot filmen den 11 september. De spred sig till Jemen och andra arabiska och muslimska nationer under de följande dagarna och inkluderade angrepp på USA:s konsulat och ambassader. Mer betydande politiker har också försökt dra nytta av incidenten eller hindra sina rivaler från att göra det. Ledaren för den shiitiska rörelsen Hizbollah i Libanon, Sayyad Hassan Nasrallah, sammankallade en demonstration med tusentals anhängare i Beiruts södra förstäder och manade till veckolånga protester i hela Libanon. Den egyptiske presidenten Mursi uppmanade, under tryck från salafisterna, den amerikanska regeringen att åtala filmens producent och Muslimska brödraskapet arrangerade demonstrationer utanför moskéer.
Helt annorlunda var det närmast militära angreppet med tungt beväpnade milismän den 11 september mot USA:s konsulat i Benghazi i Libyen. Det resulterade i att den amerikanske ambassadören Christopher Stevens och tre andra amerikaner dödades. Det förefaller ha varit ett svar på USA:s dödande av Abu Yahya al-Libi, en av al-Qaidas högsta ledare, i juni. Därför är Hilary Clintons protest – ”Hur kan detta hända i ett land som vi hjälpte till att befria, i en stad vi hjälpte till att rädda från utplåning?” – rent hyckleri.
Trots att USA är deras mål, finns det inget progressivt i dessa demonstrationer. De riktar sig inte mot USA:s verkliga imperialistiska politik i regionen utan mot den grundlösa tron att Obamas administration syftar till att undergräva islam. Den sannolika effekten av sådana demonstrationer – oavsett om det är avsikten eller inte – kommer att vara att upptända bigotteri mot helt oskyldiga religiösa och etniska minoriteter. Ju större och ju mer våldsamma demonstrationerna blir, ju mer riskerar de stora muslimska grupperna i Europa, Amerika och Asien att utsättas för ännu mer ”hämnd” från islamofoba rasister.
Salafisterna bryr sig givetvis inte om detta. De vill tvärtom isolera och separera den muslimska delen av befolkningen från övriga invånare. Att försöka förhindra frivillig integration är reaktionärt. Socialister eftersträvar integrering av muslimska arbetare i arbetarrörelsen och att alla muslimer blir medborgare med fullständiga rättigheter. Vi försvarar naturligtvis muslimers rätt att utöva sin religion utan att bli skymfade eller diskriminerade eller mot krav från politiker eller från staten att de ska assimilera sig eller ge sig iväg.
Men vi stöder inte kravet på att stater ska förbjuda filmer eller böcker som anses ”skymfa islam” eller att de ska censurera sociala medier. Det skulle innebära att erkänna staters rätt att bestämmer över vad människor kan se eller läsa, det skulle innebära att stärka statens makt och skulle därför, oavsett avsikten, vara ett reaktionärt krav. I de imperialistiska länderna skulle varje ökning av statens makt att kontrollera medierna oundvikligen främst användas mot de som motsätter sig dessa staters politik på hemmaplan och utomlands.
Det skulle alldeles säkert inkludera de som försvarar rätten för den imperialistiska aggressionens offer, inklusive de arabiska och islamiska folken, att försvara sig och att kräva samma rättigheter. På samma sätt har uppmaningar till staten att förbjuda fascistiska eller rasistiska parader resulterat i att staten förbjudit anti-fascistiska och anti-rasistiska mobiliseringar. Vi behöver, som motståndare till dessa stater, all frihet som vi har (och mycket mer) för att avslöja våra härskares imperialism och rasism.
Religiösa institutioner i väst har omfattande privilegier och möjligheter att sprida sin propaganda – även i republiker som Frankrike och USA med sekulära föreskrifter i sina konstitutioner. Även om revolutionära socialister givetvis måste försvara rätten för religiösa grupper att utöva sin religion och argumentera för den eller mot rivaliserande trosbekännelser, är vi motståndare till allt statligt stöd till religiös propaganda och dess närvaro i skolorna.
På samma sätt försvarar vi rätten för borgerliga ateister som Richard Dawkins att tala öppet och ”förolämpa” religiösa personer av alla de slag. Vi motsätter oss och kräver avskaffande av alla lagar om blasfemi. Det är talande att Dawkins möten i USA har stoppats av skrikande religiösa fundamentalister och att blasfemi i Pakistan fortfarande straffas med döden och att två politiker som krävt att den ska avskaffas har mördats.
Om stater skulle införa lagar mot ”främjande av religiöst hat” eller ”respektlöshet mot människors religiösa föreställningar”, som det föreslagits av den tyske inrikesministern Hans-Peter Freidrich, kan vi vara säkra på att islamister i Europa och Amerika skulle vara de första som åtalades. De har kunnat använda yttrandefriheten för att säga en hel del som är mycket stötande för anhängare till andra religioner eller för sekulära människor. Krafter i väst som är sekulära, som inte är religiösa, som är socialistiska, är en avgörande beståndsdel av anti-rasistiska och anti-imperialistiska rörelser i dessa länder och de bästa försvararna av alla minoriteter.
Samtidigt som vi stöder progressiv lagstiftning som exempelvis förbudet mot rasistiska attacker och pogromer, förlitar vi oss inte på att staten ska försvara folkgrupper eller rörelser som angrips. Vi anser exempelvis att de vanliga anställda i medierna ska stoppa pressarna eller dra ur kontakterna för rasistisk hatpropaganda i pressen, teve och sociala medier, inklusive när den maskerar sig som religiös polemik. Men detta innebär inte att människor ska förnekas rätten att demonstrera eller protestera mot åsikter som de inte är överens med.
I muslimska länder skulle kravet på statliga förbud mot ”anti-islamskt” material inte bara slå tillbaka mot progressiva, sekulära rörelser och andra religiösa grupper utan också framställa staten som försvarare av majoritetens rättigheter när den egentligen är den som genomdriver deras utsugning. I detta avseende hjälper islamofoba provokationer från väst de styrande i muslimska länder och reaktionära ultra-islamistiska krafter att avleda massornas ilska inte bara från sig själva, utan också från imperialismens verkliga brott, militära interventioner, mord, liksom den ekonomiska plundringen av Mellanöstern och centrala Sydasien.
Det som behövs är att arbetarrörelsen, studenter och alla progressiva krafter förenas för att så effektivt som möjligt bekämpa det religiösa hatets gift som splittrar de förtryckta och försvagar all progressiv kamp. I Irak, Egypten, Pakistan och Indien har aktioner från fundamentalister i alla religioner lett till bombningar av moskéer, kyrkor och tempel och till fullständiga massakrer.
I en tid med djup social kris och försämrade förhållanden för de fattiga och förtrampade, måste vi förvänta oss att okunnighetens och reaktionens krafter – oavsett om de klär sig i religiösa, rasistiska eller nationalistiska kläder – kommer att försöka avleda massornas ilska från de besuttna klasserna och att mobilisera de vilseledda massorna mot andra offer. I de imperialistiska länderna antar detta formen av rasism och fascism, vilka nu har fogat islamofobin till sin vapenarsenal.
I den halvkoloniala världen baserar sig motsvarande reaktionära krafter ofta på religiös fanatism. Utbildning, agitation och propaganda är givetvis viktiga i motståndet, men de kommer aldrig att räcka. Det som desperat behövs är effektiv ledning i kampen mot arbetarnas verkliga fiender, arbetarna både i städerna och på landsbygden. Det inkluderar alldeles säkert de utländska imperialisterna men det inkluderar också de inhemska utsugarna. Det kräver att den internationella solidaritets fana vecklas ut, solidariteten mellan alla utsugna och förtryckta.
Dave Stockton