Arbetarmakts flygblad till 21 september: Arbetarkamp och direkt aktion mot nedskärningar och privatiseringar!

En överväldigande majoritet av alla människor i Sverige vill ha en bra, gemensam välfärd, som finansieras kollektivt och som inte är vinstdrivande. Ändå går politiken åt rakt motsatt håll. Detta är anledningen till att Folkkampanjen för gemensam välfärd har bildats. Det är en kampanj vi givetvis stödjer. Det är dock nödvändigt att diskutera hur kampen ska fortsätta.

Först den politiska inriktningen. Folkkampanjens tre krav är:

  • Nej till vinst i välfärden!
  • Stoppa nedskärningarna!
  • Försvara och utveckla den gemensamma välfärden!

De är givetvis bra och viktiga allihop. Däremot anser vi att det är nödvändigt att ha med ett krav mot privatiseringar. Om vi tillåter privata företag att etablera sig har vi lämnat en dörr öppen för riskkapitalister, mygel, segregering och i slutändan ett kraftfullt tryck för att ändå tillåta vinster i någon form. Det enda sättet att säkra en bra gemensam välfärd för alla är att den även ska ägas gemensamt.

Nästa fråga blir hur vi ska kämpa för detta. Vi kan konstatera att manifestationer och opinionsyttringar inte kommer att räcka. En stor majoritet av folket är redan på vår sida i grundfrågorna, men det innebär inte med någon automatik en påverkan på politiken. Inte heller en seger för S i nästa val kommer att ge någon kursändring. Det är nödvändigt med kamp.

Facklig kamp för välfärden
En nyckelfaktor i detta är det ökade fackliga stödet för folkkampanjen. SEKO Stockholm, Uppsala, Mellannorrland och Mellansverige har ställt sig bakom, liksom exempelvis Kommunal Umeå och sektion Nobina i Stockholm, liksom GS avd 9. Utmärkt. Men vi behöver inte facken bara som opinionsbildare, utan som det de en gång var tänkta att vara – kamporganisationer.

Fackets medlemmars intresse består av mera än lönepåslag varje avtalsrörelse. Det är nödvändigt att facken åter blandar sig i de politiska frågorna – och där utgör den gemensamma välfärden en av de viktigaste. Det räcker inte med prat, reklamkampanjer eller att rösta i valen – fackföreningsrörelsen måste ta strid för att försvara välfärden, avskaffa vinstintresset, stoppa alla privatiseringar samt slänga ut riskkapitalisterna. Allt annat är att erkänna nederlag och godta att vi får en allt mer ojämlik välfärd inte efter behov, utan efter plånbok.

Vi tror inte heller att alla LO-toppar kommer att helt byta inriktning och börja organisera en effektiv klasskamp. Det är dags att organisera gräsrotsrörelser i facken i syfte att åter göra dem till kamporganisationer i medlemmarnas intresse, företrädda av dem som verkligen är beredda att ta striden.

Ockupationen av sjukstugan i Dorotea ger ett inspirerande exempel på hur kampen kan föras. Det är just gemensam direkt aktion som behövs, i form av strejker, ockupationer, blockader. Att vägra att acceptera att den gemensamma välfärden raseras, och att vidta de motåtgärder som krävs, är det enda sättet att försvara den.