Stoppa polisens rasistiska registrering av romer!

Från Arbetarmakt nummer 4 2013

Det blev en stor skandal när det i slutet av september avslöjades att polisen i Skåne hade ett register över romer. Eller snarare: för många var det en stor skandal, och med några få timmars varsel samlades några hundra till en protest på Mynttorget i Stockholm. Samtidigt verkar det hos en del andra ha funnits förståelse för att detta ingår i vad som påstås vara normalt polisarbete.

Polisens bortförklaringar började dock inte så speciellt lyckat. Det var inte alls fråga om något register, förklarade en ansvarig Skånepolis, utan bara om en fil. En stund senare framkom det – enligt samma källa – att det bara var en enskild polisman som hade lagt upp registret. Slutligen verkade dock försvararna ha landat i att det faktiskt ingår i normalt polisarbete att lägga upp små register på misstänkta personer och deras umgängeskretsar.

Det finns nu några saker att invända. Dels fanns det tvååringar med på listan. Vad dessa än kan ha gjort för något hyss är det svårt att tro att det skulle falla under polisens brottsutredningar. Dessutom bestod listan bara av romer. Med polisförsvararlogik går det förstås att säga att det rörde sig om misstänkta personers umgängeskrets, och att de råkade vara romer. Romer själva verkar – av goda skäl – ha svårt att köpa den förklaringen.

Den långa traditionen av rasism mot romer

Det är ju inte första gången romer blir registrerade. Romer och resandefolket – som officiellt brukar räknas till romer men som ser sig själva som en separat grupp – har under flera århundraden tillhört de mest utsatta och förtryckta grupperna i Europa. Under långa perioder användes de som slavar i flera europeiska länder, och i vissa fall, som i 1500-talets England under drottning Elizabeth, slogs det fast att blotta tillhörigheten kunde räcka för att dömas till döden. Även i Sverige hotades romer med avrättning på 1500-talet, och på 1600-talet stadgades det mer än en gång att samliga romer skulle kastas ut ur riket – de som fanns kvar om ett år skulle kunna slås ihjäl.

Detta gjordes mer systematiskt i Nazityskland, där romer i lika hög grad som judarna var föremål för förintelsen och skickades till utrotningslägren – Himmler gav exempelvis en direkt order om att alla romer i Tyskland skulle skickas till Auschwitz. Det finns olika uppskattningar om hur många romer som mördades, men att det rörde sig om hundratusentals står helt klart, och det kan mycket väl ha varit över en miljon.

Så långt gick det ju inte i Sverige, men 1914 infördes inreseförbud för romer. Det var i kraft ända fram till 1954. Under 9 år efter andra världskriget alltså, med socialdemokratisk regering, var landets gränser specifikt stängda för romer. Det är svårt att mera grundligt än så svika arbetarrörelsens ursprungliga internationalistiska ideal. Romer var också ett av de främsta målen – ett uttryckligt mål – för tvångssteriliseringarna, och tusentals drabbades.

Även efter att inreseförbudet hävdes och tvångssteriliseringarna upphörde fortsatte diskrimineringen. Många barn tvångsomhändertog och utsattes för grov vanvård, ett exempel på det kan ni läsa om här. Andelen romer som är fattiga, arbetslösa, inte har gått färdigt skolan har hela tiden legat långt över genomsnittet. Rasism mot romer har varit och fortsätter att vara utbredd och accepterad bland många på ett sätt som rasism mot andra grupper inte har varit. Till detta kan läggas den våg av grov rasism, diskriminering, våld och ibland mord mot romer som har svept över Östeuropa, och i lite mindre utsträckning länder som Italien och Frankrike, de senare åren.

Att med den bakgrunden sitta, som svensk konstapel, och hävda att det bara handlar om vanligt polisarbete, och inte förstå hur någon kan vara upprörd och kalla det rasism är – i bästa fall – ett uttryck för djup okunnighet och historielöshet. Jag vill inte uttala mig för bestämt om just honom, han skulle ju kunna vara en riktigt grå polisbyråkrat som inte förstår sociala sammanhang bortom att samla möjliga ledtrådar i ett register. Samtidigt har vi gång på gång sett exempel på rasistiska attityder inom polisen. När nyheten om registrering av romer kom ut var det helt naturligt om romer genast tänkte på den registrering som gjordes på exempelvis 1930- och 40-talen – och att konsekvenserna då var lite större än att misstänkta bovar ringades in.

Utred rasismen inom polisen!

Romer känner sig på goda grunder utpekade, samtidigt som vi vet att det finns en historia av rasism och diskriminering hos staten, och inte minst polisen. Det är uppenbart att detta måste utredas ordentligt. Lika uppenbart är att vi inte kan nöja oss med att låta polisen göra ännu en internutredning.

Som marxister har vi inget större förtroende för den borgerliga staten. Det är en statsapparat som har byggts upp i första hand för att försvara det rådande klassamhället, på nationell grund. Diskriminering och rasism är naturliga inom alla borgerliga statsapparater och vi motsätter oss illusioner om att detta ska kunna avskaffas med bara kommissioner eller reformer. Detta är dock givetvis ingen anledning att inte bekämpa speciella, tydliga fall av diskriminering.

Ett rimligt krav är att rasismen inom polisen och deras register måste undersökas av en helt oberoende kommission med fulla befogenheter att granska alla relevanta fakta och arkiv – alltså inte bara de uppgifter som polisen väljer att ge dem. Kommissionen bör utses av och ha representanter från förtryckta grupper och minoriteter, i första hand romer och resande, samt arbetarrörelsen. Till sin hjälp behöver de juridisk expertis, samt den tid och de resurser som krävs för att utreda detta ordentligt. Kommissionens slutsatser bör sedan användas som grund för åtgärder för att rensa bort uppenbar rasism och diskriminering ur polisen och statsmakten i sin helhet. Vi tror som sagt inte att detta kommer att kunna lösa alla problemen men det kan vara ett stöd för dem som har drabbats och kan komma att drabbas. Inte minst kan det avslöja hur det verkligen ser ut inom polisen.

Ännu viktigare för att komma åt diskriminering och utsatthet kommer dock sociala åtgärder att vara. Det är nödvändigt att satsa på att bygga bostäder för hemlösa, möjlighet till jobb för arbetslösa, sociala åtgärder för utsatta, mer resurser till skola, vård och omsorg. Marknadskrafterna har som bekant aldrig varit så bra på detta, så det kommer också att vara nödvändigt att vända på trenden med en minskad offentlig sektor. Det kommer för detta att vara nödvändigt att också vända på trenden med skattesänkningar för de rika. Genom att återinföra förmögenhetsskatter, och rejält progressiva skatter skulle vi utan problem få in pengar till massiva satsningar. För att genomföra detta krävs att arbetarrörelsen radikaliseras och tar verklig och direkt strid mot högerpolitiken – vilket åter visar att sociala problem bara slutgiltigt kan lösas genom att klassamhället utmanas i grunden. Men under tiden bör givetvis rasismen inom polisen utredas ordentligt.

Jens-Hugo Nyberg