För organiserat självförsvar mot nazistvåldet

Nazisterna har varit aktiva på sistone. Trots bakslaget i Kärrtorp 15 december, där deras våldsamma angrepp på en demonstration slogs tillbaka, och de jagades ut i skogen bakom beskyddande poliser, har de fortsatt med sin offensiv. Hakkors har målats på moskéer och synagogor, på Kafé 44 och hemma hos antifascister, flera mordhot har skickats och flera fall av misshandel har inträffat. Det senaste var i Kärrtorp i lördagskväll, där en ensam kvinna enligt uppgifter i media blev påhoppad och misshandlad av 6-7 nazister. Vi har sagt det hela tiden, men nu kanske allt fler kan få upp ögonen: att låta nazister hållas handlar inte om yttrandefrihet – det innebär att ge dem tillfälle att bygga upp en terrororganisation som kommer att användas mot alla andras yttrandefrihet.

Det är uppenbart att vi behöver organiserat självförsvar. Vi behöver det på våra aktiviteter och demonstrationer, vilket visades tydligt vid naziattacken i Kärrtorp – där som tur var erfarna kamrater som var redo till försvar fanns närvarande – och vi behöver det kontinuerligt i områden med ökad naziaktivitet, som i trakterna runt Kärrtorp. Efter senaste tidens överfall där skulle det behövas patruller som håller uppsikt och är beredda att vid behov konfrontera nazister.

Det har alltid varit vår position att arbetarrörelsen måste ta tag i frågan och organisera självförsvar mot nazisterna. Deras terror kommer ofrånkomligen, om den tillåts växa, att riktas mot arbetarrörelsen. Den har redan börjat med attacker på Ung Vänster på olika håll e.d. Det organiserade och direkta självförsvaret måste vara inriktat inte bara på försvar mot attacker, utan även offensivt riktas mot nazister och fascister varhelst de visar sig. Vi kan inte låta dem organisera sig i fred och sedan lugnt och stilla välja när de vill attackera oss! Vidare måste den även rikta en politisk udd mot högerpolitiken och det kapitalistiska systemet som envisas med att göda rasism och nazism. Ytterst är detta samma kamp, där arbetare och förtryckta organiserar sig mot sina fiender, och alla reaktionära strömningar som står i dess väg.

Nu leds dock som bekant arbetarrörelsen av överbetalda, föga kampvilliga byråkrater. Vårt mål måste vara att bryta dessa byråkraters grepp och åter skapa en kampinriktad arbetarrörelse. Men givetvis kan vi inte vänta på detta innan vi försvarar oss mot naziattackerna. Vi måste organisera självförsvar nu, men vi måste göra det med en politisk inriktning på klasskamp, mot all form av rasism och alla deportationer, mot all form av sexism etc.

Vi vet ju hur det går när nazister får hållas.

Vi vet ju hur det går när nazister får hållas.

En uppmärksammad fråga har varit de hembesök hos vissa utvalda nazister som framför allt Revolutionära fronten har utfört. Många andra inom vänstern, som i övrigt förespråkar en militant antifascism, har försökt dra en principiell gräns mot detta: militant försvar på gator – ja, hembesök: aldrig! Vi anser inte att man kan dra någon sådan klar gräns. Om en nazist deltar i attacker mot kamrater, antingen för att dessa är aktivister, eller för att de ser ”icke-svenska” ut, är HBTQ e.d., så ser vi inget fel med att dessa nazister straffas, och visas att naziaktivitet kan vara synnerligen farlig för den egna hälsan. Och när arbetarrörelsen, kvinno- och invandrarorganisationer etc. börjar organisera sig i kamp inte bara mot nazister utan även mot högerpolitiken, och börjar utmana den borgerliga staten, så kommer dessa pedagogiska aktioner naturligt att kunna få mer organiserade och kontrollerade former.

Däremot finns det risker med all inriktning aktioner mot enskilda nazister. Det kan urarta till två smågrupper som krigar mot varandra, medan resten har svårt att förstå vad som försiggår, samtidigt som det utsätter de aktivister som deltar för risker. Inriktningen på masskamp, på gräsrotsarbete och att förklara och organisera politiskt måste vara det viktigaste. All specialisering på hembesök hos nazister måste underordnas detta, och hänsyn måste tas till hur de vi vill organisera kan reagera på den sortens aktivitet. Men som en del av en övergripande strategi och underordnat dessa mål, anser vi att straffaktioner mot enskilda nazister utan tvekan kan vara berättigade, och rent av nödvändiga.