Papperslösa kvinnor berövas sina mänskliga rättigheter

tear down the borders

Den kapitalistiska nationalstaten framställs i regel som ett skydd för både rättigheter och vanliga människor med begränsad makt. Det stämmer ofta men bara om nationalstaten erkänner dig som medborgare eller åtminstone som gäst. Den som inte erkänns lever i en farlig och skugglik tillvaro. Allra mest utsatta är papperslösa kvinnor.

-Det här är laglösa människor som inte har samma rättigheter som du och jag. (Susanna Namaanim, Somaya kvinnojour, Metro 8/3 -13)

Alla papperslösa är mer eller mindre rättslösa. Revaprojektet visade det här på ett tydligt sätt. Inte nog med att det finns samvetslösa hyresvärdar och arbetsgivare som exploaterar papperslösa. Myndigheterna bemödade sig om att sätta upp ett speciellt program för att spåra upp och deportera så kallade illegala invandrare. Att vara papperslös handlar om att vara oönskad och jagad och det är ett liv med stora risker.

Sexistiskt förtryck
Papperslösa kvinnor utsätts för samma kapitalistiska exploatering som papperslösa män. Men utöver det drabbas de av ett sexistiskt förtryck. För en kvinna med ordnade papper kan det vara nog så besvärligt att ta sig ur en våldsam relation. Men hon har i alla fall en viss tillgång till samhällets skyddsinsatser och det rättsliga systemet. En papperslös kvinna däremot kan inte vända sig till polisen därför att polisen kommer att arrestera henne och skicka ut henne till en verklighet som kan vara ännu mer våldsam än relationen. Papperslösa kvinnor riskerar därför i ännu högre utsträckning än kvinnor med papper att fastna i destruktiva relationer.

Papperslösa kvinnor är också mer utsatta för trakasserier och övergrepp från hyresvärdar och arbetsgivare än män. Bland krämare och småkapitalister finns det gott om folk som inte drar sig för att kräva sexuella tjänster i utbyte mot en bostad eller ett jobb.

En del papperslösa kvinnor rymmer förstås från utsatta förhållanden. De hamnar lätt ur askan i elden. Kvinnojourer som arbetar med de här kvinnorna vittnar om att tex prostitution kan vara en utväg.

Ett specialfall av denna problematik är de kvinnor som gifter sig med svenska män och bara får villkorade papper dvs om förhållandet med mannen tar slut innan två år har gått så förlorar kvinnan rätten till uppehållstillstånd. Visserligen går det att få undantag från tvåårsregeln om det finns våld med i bilden. Men förekomsten av våld måste intygas av socialtjänsten eller en kvinnojour. En kartläggning som Röda Korset har gjort över situationen för papperslösa kvinnor visar dock att ett sådant intyg inte nödvändigtvis hjälper.

Brister hos socialtjänsten
Kartläggningen visar också på en stor osäkerhet hos socialtjänster och kvinnojourer om hur papperslösa kvinnor ska hanterar. Sveriges kommuner jobbar inte likadant i den här frågan och det saknas resurer. Malmö kommun har till exempel beslutat att skyddet för papperslösa kvinnor som är utsatta för våld ska sköttas av en ideell kvinnojour. Den har en (1) plats till sitt förfogande. Malmö socialtjänst, som har mer resurser, tvår i princip sina händer – med politikernas goda minne. Notera att socialdemokraterna styr i Malmö.

I kommuner där det ligger på socialtjänstens bord att hantera papperslösa kvinnor så kan hanteringen se väldigt olika ut. En del tar inte emot papperslösa med motiveringen att socialtjänsten är till för de som befinner sig lagligt i Sverige. Andra tillämpar egna regler och prioriteringar som att tex ta emot offer för organiserad sexhandel men inte andra kvinnor. Ett annat vanligt problem är att kvinnorna blir bollade mellan olika handläggare och instanser inom socialtjänsterna eftersom ingen vill ta i dessa ärenden. Socialtjänsten ska ta emot människor inom ett visst geografiskt upptagningsområde. Papperslösa är många gånger inte rotade på en plats det sättet vilket i en byråkratisk organisation ses som besvärligt.

Av 200 skyddade boenden i Sverige så drivs ca 70 procent av frivilligorganisationer. Det handlar oftast om kvinnojourer som är beroende av bidrag från kommunerna. Kvinnojourerna lever ekonomiskt på marginalen och ser sig oftast nödgade att prioritera mottagande av kvinnor som de kan få säker finansiering för, vilket ju är nödvändigt för att kunna fortsätta med verksamheten. Papperslösa kvinnor hör inte till den gruppen. Tvärtom är risken stor att de innebär en utgift men ingen inkomst.

Påtryckningar lönar sig
Det går att pressa staten till eftergifter som gynnar de papperslösa. 2013 gavs papperslösa rätt till skolgång och viss sjukvård. Samtidigt avskaffades socialtjänstens skyldighet att underrätta polisen och migrationsverket om papperslösa. Trots det gäller fortfarande att om polisen eller migrationsverket begär information om vissa personer så måste den lämnas ut av socialtjänsten. Men de får alltså inte längre ta egna initiativ i den riktningen. I vilket fall som helst har en förbättring skett och det visar att protester och opinionsbildning lönar sig.

Andra förbättringar att kämpa för är att migrationsverket måste ta större hänsyn till vanliga kvinnliga historier bakom flykt och asylsökning. Till exempel våld i hemmet, hedersförtryck, tvångsgifte och hot om könsstympning. Kvinnofridslagen borde väga tyngre än utlänningslagen så att det ska vara viktigare att skydda än att utvisa hotade kvinnor.

Att barn och kvinnor skyddas från våld är en fråga om universella mänskliga rättigheter. Det betyder att kriteriet för att åtnjuta rätten till skydd är att vara människa. Men idag tillämpas – i bästa fall – ett annat kriterium, nämligen medlemskap i en nationalstat. Det finns kvinnor som flyr från en våldsam man och en nationalstat vars juridiska och politiska system skyddar denna man. De kommer hit i hopp om skydd och märker att den svenska nationalstaten inte vill ge dem laglig rätt att stanna och som en följd av de inte heller kan skydda dem från fortsatt våld. Det är svårt att göra argumenten för öppna gränser tydligare än så.

Eduardo Montero