Borgarnas anti-terror utspel i Almedalen: Intressanta och ointressanta terrorister

Terrorism och "terrorism"

Terrorism och ”terrorism”

Almedalsveckan, där PR-personer, politiska tjänstemän, tankesmedjor och journalister årligen möts för att vänslas och dunka rygg, avslutas i dag. Mycket kan sägas – och har sagts – om de obligatoriska politiska ”utspel” som gjordes under jippot. Något som väckte särskild uppmärksamhet var det lilla extremistpartiet Kristdemokraternas fortsatta vandring högerut, i jakt på ett väljarunderlag som gått förlorade till högerkonkurrenten Sverigedemokraterna.

Nyvalda ordföranden Ebba Busch Thor lämnade i sitt tal favoritämnen som ”nollvision för aborter” för att istället fokusera på de svenskar som reser till Syrien eller Irak för att strida med terrorgruppen Islamiska staten (IS).

Det recept Busch Thor förespråkade var att ge staten möjlighet att beslagta pass från misstänkta terrorkrigare, att göra det möjligt att porta dem från återinträde i Sverige, och, till sist, att utöka landsförräderi-lagstiftningen så att svenskar som stridit med IS kan dömas till upp till livstids fängelse.

På frågor om hur en sådan skärpt repression skulle kunna utformas rättssäkert svarade Busch Thor svävande – det får man tänka ut senare. Och var ska portade (misstänkta) terrorister ta vägen om de inte får komma in i Sverige? Det visste hon inte heller. Det blev snabbt tydligt att det verkliga målet för Busch Thors ”hårdare tag”-retorik inte var IS-terrorister utan – väljare som kan hjälpa KD, för närvarande på 3,5 % i opinionsundersökningarna, att hålla näsan ovanför vattenytan.

Då är det sällan särskilt noga med detaljerna eller verklighetskontakten.

Mycket riktigt hängde Birgitta Ohlsson från Folkpartiet snabbt på i förslaget om landsförräderi-utvidgning, och interna SD-dokument visade att det partiet redan fattat vinken och planerat värva Busch Thor, och hennes (ett år äldre) ungdomsförbundsordförande, islamofoben Sara Skyttedal.

Vi kommunister har naturligtvis inget till övers för de reaktionära avskummen i Islamiska staten. Vår solidaritet ligger till fullo med de modiga kämpar i de kurdiska väpnade styrkorna, YPG och YPJ, liksom de FSA-enheter av det syriska upproret som stått emot IS militärt, och som i nuläget allt hårdare pressar ”kalifatet”. Därför har vi i Arbetarmakt bedrivit insamlingskampanjen Vapen till Rojava, och arbetar nu med Rojavakommittéerna.

Men det kanske kan vara värt att stanna upp och fundera över trojkan KD:s, SD:s och FP:s ärlighet i viljan att bekämpa ”terrorism”. Alla tre partier är bland staten Israels främsta uppbackare i svensk politik – en stat som utmärkt sig för otaliga brott mot mänskliga rättigheter och massakrer på oskyldiga palestinier, och som medan borgarna höll sina anti-terrorappeller i Visby begick ännu ett piratdåd när de bordade Ship to Gaza-skeppet Marianne av Göteborg på internationellt vatten. Om Busch Thor är allvarlig med att klämma åt terroristsympatisörer kunde hon förslagsvis börja med sin (ett år äldre) ungdomsförbundsordförande: Sara Skyttedal gjorde sig ju känd genom att posera på bilder tillsammans med den sionistiska terrorarmén IDF.

Intressanta och ointressanta terrorister
Återvändande Islamiska staten-krigare är ett verkligt problem. Mycket tyder på att självmordsbombaren i Stockholm 2010 hade kopplingar till det som i dag heter IS. Men här bör man också tänka på vilken terror borgarna inte pratar om.

Den 8 mars förra året utsattes sex aktivister för mordförsök i samband med en feministisk manifestation i Malmö. Den svårast skadade, Showan Shattak, blev till en ikon för feministisk och antirasistisk kamp, och svävade mellan liv och död. Än i dag lever han med svåra men efter knivangreppet. En av gärningsmännen, som nyligen återvänt efter att ha stridit utomlands, stoppades strax efter dådet av polisen och förhördes, men fick sedan gå.

Vilka stod bakom detta angrepp, ett av de svåraste extremistdåd hemvändande terrorister gjort sig skyldiga till på senare tid? Var det nyligen hemkomna islamister, som kunde ha stoppats av Busch Thors gränskontroller? Nej. Här rörde det sig om helt vanliga, svenska nazister. Nazister som, i Ukraina, råkar strida för den pro-europeiska regim som stöds av alla från Carl Bildt till Stefan Löfven. Och då blir det hela plötsligt mindre intressant. Som Ahn-Za Hagström, chefsanalytiker på Säpo, kommenterade i samband med knivdådet: ”Resorna i sig är inte något vi intresserar oss för. Det är inte förbjudet att var med i någon organisation eller ha internationella kontakter eller resa. (..) Vi ser ingen ökad avsikt eller förmåga att begå politiskt motiverade brott när de kommer hem.” Den huvudmisstänkte nazisten, Andreas Carlsson, kunde mycket riktigt lugnt återvända till Ukraina, och har till synes obehindrat fortsatt vara aktiv på sociala medier sedan dess.

När ”terrorister” strider för den ”fria marknaden” och för västs herravälde blir de alltså plötsligt ointressanta att bekämpa, eller ens nämna, för våra borgerliga anti-terrorister. Lite extremism skadar inte, bara man i slutändan kan göra pengar på den.

Hur bekämpar vi IS?
Vi ser gärna att IS-fascisterna bekämpas. Men de hycklande borgarnas enda recept – ökad repression, och bara det – kommer inte att leda till framgång. Utökade möjligheter att döma någon för landsförräderi må låta lockande, men vi bör också komma ihåg att sådana lagar lika gärna kan rikta sig mot en progressiv rörelse som hotar den borgerliga staten: på 40-talet fängslades amerikanska trotskister med liknande argument på grund av deras framgångsrika fackliga kamp under pågående världskrig.

Istället är en mäktig antiimperialistisk rörelse det enda som verkligen kan ta sig an Islamiska staten. En sådan rörelse skulle också behöva finnas i förorterna, visa vägen till kollektiv kamp mot social utslagening, och därmed slå undan fötterna för den islamistiska rekryteringen av ungdomar. Som våra kamrater i brittiska Workers Power konstaterade efter de fruktansvärda terrordåden i Tunisien, Frankrike och Kuwait i slutet av juni:

Det är västmakternas ”krig mot terrorismen”, i vars namn Afghanistan och Irak invaderades, som har lett till den snabba tillväxten av reaktionära islamistgrupper. De framställer sig själva som det enda motmedlet mot det ”nya korståget”. Utan den bakgrunden, och ”kriget mot terrorn”, skulle unga människor i muslimska familjer i väst inte kunna värvas till IS genom en ”mystisk process” med ”radikalisering” på nätet eller begå terrorattentat ”på hemmaplan”. Polisens försök att spionera på och trycka ner sådana ungdomar är kontraproduktiva, och leder bara till en reaktionär upptrappning, där ungdomar ser kontrarevolutionära krafter som det enda verkliga antiimperialistiska motståndet.

Arbetarrörelsen och vänstern måste visa dem att det finns ett bättre sätt – ett verkligt sätt – att bekämpa imperialismen i Mellanöstern och de imperialistiska ledarna här hemma. Vår maning till dem måste vara att tillsammans med oss avslöja överklassens brott och att stödja progressiva och antiimperialistiska krafter i Mellanöstern.

Socialister och antikrigsaktivister i Europa måste ovillkorligt motsätta sig islamofobi och angrepp på muslimer, och erbjuda muslimer i hela Europa vår solidaritet och vårt försvar mot angrepp. Vi måste också visa att det finns stora grupper av människor här som helt motsätter sig västs imperialistiska invasioner och utsugning av länderna i arabvärlden.

Vilka fruktansvärda angrepp islamisterna än begår måste vi betona att konflikterna i Mellanöstern har sin grund i de europeiska och nordamerikanska imperialistmakternas uppsplittring och plundring av området under de senaste hundra åren. Bara genom att störta överklassen i dessa länder, på hemmaplan, och genom att störta deras diktatoriska vasallregimer utomlands, kan alla människor åtnjuta fred, frihet och ett slut på utsugningen.

SW

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *