EU-valet: Vägra betala kapitalets kris!

Kamp mot högerpolitik och rasism, oavsett om den kommer från Bryssel eller Stockholm

Kamp mot högerpolitik och rasism, oavsett om den kommer från Bryssel eller Stockholm

Den 25 maj är det val till EU-parlamentet. Liksom i riksdagsvalet menar Arbetarmakt att det viktiga inte är valet i sig, utan kampen underifrån för att tvinga som säger sig företräda arbetarklassens intressen – S och V – att verkligen göra det. Alla försök att få Europas arbetare att betala för kapitalets kris måste slås tillbaka. Vi förespråkar inte en bojkott av valet, eller kräver EU-utträde: vi står för kamp över gränserna mot alla former av högerpolitik, oavsett om den kommer från Bryssel eller Stockholm.

Den kapitalistiska kris som svept över världen de senaste sex åren visar ännu inga tecken på att lösas. När stater har gått in för att rädda krisande banker har underskotten förflyttats till statsbudgetar, och skjutits runt världen. Det mest extrema exemplet i Europa är naturligtvis Grekland, som av många ses som en försmak av vad som komma skall andra EU-länder. I krisens spår försöker kapitalisterna på samma gång roffa åt sig vad de kan av det allmänna och lösa sina ekonomiska problem genom att tvinga arbetarklassen och de fattiga att, genom försämringar och nedskärningar, betala krisen.

Rösta på S eller V – men ta strid underifrån
Två svenska partier i EU-parlamentsvalet säger sig representera arbetarklassens intressen, och har även ett betydande stöd bland arbetarväljare – det är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vad gör då dessa ”arbetarpartiers” ledningar? Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot Europas arbetare, och det som krävs är kamp underifrån och över gränserna mot alla former av nedskärningar, vinstintresset i välfärden, återreglering av frisläppta marknader, stopp för alla deportationer och ”Fort Europa” och beskattning av de rika. S och V kan i ord bekänna sig till begränsade delar av sådana krav, men i praktiken utmanar de aldrig marknadsekonomin eller kapitalismen. De ställer krav på ”fler i arbete” eller ”stopp för utförsäljningar”, men är inte intresserade av att organisera en verklig kamp i frågorna – eftersom en sådan kamp mycket snabbt skulle utmana grundvalarna för det kapitalistiska systemet. Ledningen för S och V är alltså förborgerligad.

Då vi inte tror att heller valen detta år kommer att innebära att politiken anpassas till arbetarklassens behov istället för storföretagens vinstintressen, anser vi att det viktigaste inte är valen, utan kampen underifrån, på gator, arbetsplatser och skolor.

I själva valet uppmanar vi alla att, tillsammans med de många arbetare som fortfarande hoppas på att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet står för något slags arbetarpolitik, rösta på S och V på söndag, men att högljutt kräva att de verkligen för en politik för arbetarklassen, som tar kamp mot nedskärningar, privatiseringar, högerpolitik och rasism i hela Europa. Vi tror inte att S och V kommer att bryta med sin anpassning till marknadens behov. Men bara genom en organiserad kamp underifrån, och genom att sätta tryck på de påstådda arbetarpartierna, kan ett politiskt alternativ skapas.

Inga rasister i EU-parlamentet!
Sverigedemokraternas EU-valskampanj, där en välavlönad elitpolitiker leende sparkar nedåt mot tiggande romer, har väckt mycket avsky landet runt. I krisens spår, där vänstern och socialdemokratin misslyckats med att erbjuda ett verkligt alternativ, plockar högerextremister i hela Europa billiga poäng på liknande hets mot de som står längst ned i klassamhället. Gatuprotester och aktioner mot rasisternas offensiv är helt rätt – men vi måste också kräva att våra fackförbund och de partier som säger sig representera arbetarklassen för en politik som slår undan benen för rasismens grogrund. De ökande sociala orättvisorna, klasskillnaderna och massarbetslösheten i Europa gör det lättare för rasistpartierna att få gehör för sin cyniska populism. Högerextrema och rasistiska partier, som franska Nationella fronten, ser följaktligen ut att göra ett rekordval. I dagsläget är det osäkert vilka partigrupper de kan bilda tillsammans, och vilken grupp Sverigedemokraterna skulle hamna med om de kommer in. Att bekämpa rasismen är en grundläggande fråga för alla socialister och arbetare. Sverigedemokraternas retorik riktar in sig på att splittra vår klass, att ställa arbetare mot arbetare. Alla partier och politiker som hävdar sig företräda arbetarklassens intressen måste pressas att på alla sätt gå emot rasistpartierna. Om högerextrema och rasistiska partier trots allt skulle göra ett bra val – många undersökningar pekar på att de rentav kan bli den största partigruppen i EU-parlamentsvalet – måste arbetarklassens organisationer på en europeisk nivå pressas att inte lägga ned sitt motstånd mot rasismen i ”demokratins” namn, utan fortsätta kampen. Bara för att ett parlament utsetts genom allmänna val innebär det inte att vi, eller arbetarrörelsens ledare, ska avsäga sig rätten att kämpa för frågor som handlar om våra elementära rättigheter eller överlevnad, som klass och rörelse.

Feministiskt initiativ, Miljöpartiet och Piratpartiet
En del menar att en röst på partier som Feministiskt initiativ, Piratpartiet eller till och med Miljöpartiet också kan vara ett sätt att visa sitt motstånd mot högerpolitiken i EU. Men inget av dessa partier har står ens i ord för en reformistisk politik, och inget av dem har kopplingar till arbetarrörelsen på samma sätt som S och V har. Vi behöver bygga ett nytt, revolutionärt socialistiskt parti som en del av en revolutionär international – och för att göra det måste vi bryta reformismens strupgrepp på den svenska arbetarklassen. Att ge sin röst till ett aldrig så välmenande småborgerligt parti är inte en framkomlig väg mot detta mål. Vi kommer att återkomma till Feministiskt initiativ längre fram, inför riksdagsvalet.

Bojkotta valet ingen väg framåt
Vissa vänsterpartier, liksom organisationer som Folkrörelsen Nej till EU, uppmanar till en bojkott av EU-parlamentsvalet. Detta tar vi upp i en separat artikel. Kort sagt delar Arbetarmakt inte ståndpunkten att Sverige bör lämna EU. Detta innebär givetvis inte att vi har något förtroende för EU:s institutioner. EU är och förblir ett högerprojekt. Men till skillnad från exempelvis Folkrörelsen Nej till EU har vi inte heller något förtroende för Sveriges institutioner. Även under S-regeringar har vi sett en marknadsinriktad privatiseringspolitik, och det finns inte mycket som tyder på att en eventuell kommande S-regering kommer att föra en politik som är radikalt annorlunda den nuvarande. Minskat stöd för EU-parlamentet eller ett utträde ur EU kommer inte att på något avgörande sätt förändra detta. Vi ser därför ingen anledning att behandla valet till EU-parlamentsvalet som något principiellt annorlunda än de andra valen inom den borgerliga demokratin.

Arbetarmakts arbetsutskott

Se även Förbundet för Femte Internationalens uttalande om EU-parlamentsvalet, som än så länge bara finns på engelska: No to a neoliberal, imperialist and militarist EU – for a united socialist states of Europe

No Responses