Trots misstaget: försvara Amineh Kakabaveh

Kritiken har varit hård efter att Amineh Kakabaveh – riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ordförande för Varken Hora Eller Kuvad (VHEK) – delade en film från fascistiska Nordisk ungdom på Facebook. Misstaget förtjänar självklart kritik, och många upprörda reaktioner är befogade. Men debatten har varit uppskruvad och delvis osaklig, och har av vissa används för att angripa hela Kakabavehs progressiva arbete med utsatta kvinnor i vissa förorter. Hoten mot hennes position som radikal röst inom Vänsterpartiet har också intensifierats. Arbetarmakt har tidigare skrivit om dessa frågor (exempelvis här och här) och ser ingen anledning att dra tillbaka vårt stöd till det progressiva arbete som Amineh Kakabaveh och VHEK gör. Inte heller detta klavertramp ändrar på den saken.

Eftersom många av angreppen på Kakabaveh har utmärkts av tvärsäkra men dåligt grundade påståenden om vad hon har gjort och vad det betyder måste man först utröna vilka slutsatser som kan dras av att hon spred filmen på Facebook.

Kakabaveh delade filmen i tron att den var gjord av SVT, men den var i själva verket skapad av fascistiska Nordisk ungdom, med SVT:s logga inklippt. Det är ett 25 minuter långt inslag från ett personalevent för det somaliskt telekombolaget Telesom, med pålagd fejkad översättningstext, som alltså någon från Nordisk ungdom står bakom. Enligt den felaktiga översättningen visar filmen en klan som ska flytta till Sverige och som planerar resan. Hela filmen anspelar på grova rasistiska och antimuslimska stereotyper, och är uppenbart i första hand gjord som ett skämt för nazister att skratta åt. Vissa sekvenser ser trovärdigare ut än andra, men en uppmärksam tittare borde ana oråd ganska snabbt.

När Amineh Kakabaveh en kort stund senare insåg sitt misstag raderade hon inlägget och bad om ursäkt. Naturligtvis kan man kräva att en riksdagsledamot för Vänsterpartiet, som alltså har betalt för att syssla med sitt politiska arbete på heltid, tar sig tid att verkligen granska det material hon för vidare. Särskilt gäller det en person som Kakabaveh, som redan tidigare varit inbegripen i en debatt kring frågor om islamistiskt färgat kvinnoförtryck. Men kritiken har inte bara gällt att Kakabaveh delade filmen, utan även hur hon kommenterade den och vad det säger om hennes åsikter.

En sak som inte har underlättat en saklig debatt är att få verkar ha sett själva filmen i fråga. Artiklarna om händelsen och de kritiska inläggen har, säkert med något undantag, inte länkat till den. Många som angriper Kakabaveh verkar ha byggt sin uppfattning på tidningen Expos korta beskrivning från det ursprungliga avslöjandet.

Man bör givetvis vara försiktig med att länka till fascistiskt och islamofobiskt propagandamaterial, men det är ändå svårt att dra några säkra slutsatser om vad delningen säger om Kakabaveh utan att ha sett den.

”Sverigeresan”
Den första minuten av filmen – referatet bygger givetvis på den fejkade översättningen – utgörs av en bön, sedan ägnas en minut åt en allmän presentation, välkomsthälsning och förklaring till varför alla kamerorna är där. Mannen som talar säger att filmen görs på uppdrag av SVT, som betalar frikostigt. De ska göra en dokumentär om somalier som ska flytta till Sverige ”för att visa det svenska folket hur mycket de tjänar på att vi kommer dit”, säger han. ”Det kommer att höja vår status och vi blir kända och hyllade redan när vi landar med planet.” Redan här låter det hela ganska osannolikt. Om filmen skulle visa en hemlig dagordning kan man undra varför SVT påstås vara där för att filma för att visa svenska folket. Den ansvarige fascisttextaren har dock uppenbarligen prioriterat vad han tycker är roligt framför att göra något som ser trovärdigt ut.

Efter inledningstalaren kommer en man som uppges prata om Sveriges handel. Det är denne man – och alltså det han enligt texten påstås ha sagt – som har blivit mest refererad, då talet citerades i Expos ursprungsartikel. Enligt textremsan säger han ”I Sverige har man inte islam, så man har ingen lag. Därför är det förbjudet att bara gå in och ta vad man vill i en butik.” Han fortsätter dock, kan man tillägga, med att säga att det ska de inte göra, för som muslimer måste de sköta sig så att svenskarna får ett bra intryck av dem. ”Vi ska leva som det fanns en lag trots att det inte gör det.”

Det följer så en ganska omständlig förklaring om att ifall man svälter eller saknar en kostym så får man gå in och hämta i butiken: ”I väst svälter ingen dock afrikan, däremot behöver alla från Afrika en kostym. Man blir tagen på allvar på ett helt annat sätt då. Det är bäst att ha med sig en kostym redan när man kommer till Sverige, men om man inte har en kan man gå och ta en. Om det ändå inte skulle funka är det bara att säga att ni känner Nelson Mandela. Då blir svenskarna så glada.”

Efter detta har det gått fyra minuter av filmen. Några tradiga utläggningar har hållits, med tämligen osannolika påståenden. Det borde inte vara så svårt att genomskåda, eller åtminstone ifrågasätta om översättningen verkligen stämmer. Dock är det svårt att dra några bestämda slutsatser av att någon inte genast uppfattade detta. Framställningen kan uppfattas som ganska tråkig, om man inte är nazist och tycker att nidbilder av somalier automatiskt är jätteroligt. Möjligtvis kan tittarens koncentration alltså svikta. Om man tittar slarvigt kanske man mest blir förvirrad och bara tar fasta på vissa delar. Även om Kakabaveh förtjänar kritik för att hon missade syftet är detta givetvis inte samma sak som att hon accepterade de rasistiska stereotyperna.

Kakabaveh har inte uttalat sig om dessa sekvenser. Det hon har sagt sig reagera mot kommer härnäst: en annan man uppges tala sig varm för månggifte. ”I Sverige är det inte tillåtet med månggifte”, berättar han, enligt textremsorna, ”däremot får ni fortsätta vara gifta med flera om ni gifte er med dem innan ni kommer dit. Därför bör ni se till att ha fyra fruar redan innan ni flyttar. Fyra är lagom, för män har behov som det är jobbigt att tillfredsställa för bara tre kvinnor.”

Han ondgör sig också över att det svenska rättssystemet tillåter kvinnor att vittna. ”Detta är beklagligt, men svenskarna är öppna för förändring och vi ska visa dem ett bättre system.”

Det här är den sekvens i filmen som ser mest trovärdig ut. Det saknas trots allt inte män som förespråkar att män ska få ha flera fruar. Fascisttextaren kan visserligen inte avhålla sig från att slänga in ett kort beklagande över att de inte får ha getter inomhus i Sverige, men det är inte alldeles otroligt att någon kan gå på just denna del av filmen.

Kakabaveh har sagt att hon stängde av filmen efter en stund och att det var just detta hon reagerade emot. Om hon inte har sett resten kan hon klandras för det slarvet, men inte för att inte ha uppfattat de rasistiska stereotyper som följer.

Näste talare går in på svensk arbetsmarknad. ”Det är viktigt att ni alla skaffar jobb”, säger han, men efter en utläggning kommer han fram till att det jobb han menar är socialbidrag. ”Ni behöver bara fylla i ett papper en gång i månaden. Detta ger er mycket fritid som ni kan ägna åt handel. En kusin till mig sålde khat, något som svenskarna inte tuggar. De blev dock så glada att de lät honom bo på den lyxiga Österåkeranstalten. Där får man bo helt gratis, man får mat flera gånger om dagen, eget rum med tv, och det bor många andra somalier där. Ni kommer också att få tid att ägna er åt föreningsliv, och ni ska alla gå med i Socialdemokraterna. Däremot ska ni ska rösta på en som heter Åkesson. Han har nämligen sagt att alla somalier ska få bo på Österåkeranstalten.” Det här avsnittet var det mest uppenbara skämtet. Det borde vara svårt att inte ana oråd när man ser det. Att en man talar sig varm för sin rätt att ha fyra fruar låter inte helt otroligt, men vem skulle kunna gå på att en somalisk klan planerar att rösta på Sverigedemokraterna för att de vill hamna på Österåker?

Några fler talare följer. En varnar alla för att gå med i Piratpartiet, då de inte är riktiga pirater samt säger att de ska bygga en al Qaida-sektion. En annan talar om att det är bra med utbildning, men att det är jobbigt att behöva lära sig att läsa och annat, så ”därför ska ni istället skaffa en kostym, så kommer folk att tro att ni har utbildning”. Ett inslag sticker ut, och det är den enda kvinnan som talar. ”I Sverige får alla barn gå i skolan, även flickor”, säger hon. ”Utbildning ger större frihet och möjligheter till att friare och mer självständigt liv, och är vägen ut ur fattigdom och utsatthet. I många länder anses flickor mindre värda än pojkar, men detta tar slut i och med den svenska skolan. Frihet och jämlikhet är något väldigt fint som Sverige kan ge oss.” Det skulle kunna vara ett verkligt tal på något annat slags möte, men här känns det ganska ologiskt: en kvinna som säger något som går tvärtemot alla andras uppfattningar får applåder, detta under ett möte som inte utmärker sig för handklappning.

Textarfascistens syfte med att kasta in den konstrasten i filmen är dock uppenbar. Kakabavehs case försvåras något av att hon tycks referera till detta inslag i sitt ursprungliga Facebook-inlägg. Hon skrev: ”En enda person säger något vettigt och bra, är flicka som kallas för ‘den oskulda'”. I filmen kallas hon visserligen inte ”den oskulda”, men hon presenteras med kommentaren: ”som ni kommer att märka är hon ogift”. Den sekvensen kommer 17 minuter in på filmen. Innebär detta att Kakabaveh faktiskt har sett hela filmen? Det går förstås inte att belägga. Hon kan ju ha hoppat lite fram och tillbaka, kollat slarvigt eller fått just den sekvensen uppmärksammad av någon. Hennes kommentar tyder i vilket fall på att hon inte har varit speciellt noggrann.

Upprördheten förståelig
Man måste givetvis ha förståelse för att många – i synnerhet dem som filmen i första hand riktades mot, somalier – är upprörda. Detta innebär dock inte att man måste dela alla deras bedömningar och tolkningar av Kakabavehs agerande. En rad somaliska organisationer och personer har till exempel krävt att Vänsterpartiet ska utesluta Kakabaveh och även protesterat vid Vänsterpartiets kongress i Örebro.

I debatten har satt likhetstecken mellan att luras av en rasistisk stereotyp och att omfatta den helt och hållet. Även om textremsorna på filmen var avsedda att sprida rasistiska stereotyper om somalier och muslimer är det inte nödvändigtvis uppenbart för tittaren att det var menat som ett angrepp på en hel grupp.

När man har genomskådat filmen, eller om man känner till Nordisk ungdom, blir filmens syfte uppenbart. Den som inte gjort det kan dock uppfatta det som om filmen visar några personer med vissa reaktionära åsikter, som inte nödvändigtvis är representativa för befolkningen. Kakabaveh uppfattade det av allt att döma som ett exempel på reaktionära islamister. Den sekvens hon har uppgett att hon reagerade på är som sagt mannen som förespråkar månggifte. Menade hon därmed att säga något om somalier som grupp?

Kakabaveh skrev inledningsvis på Facebook att innehållet i filmen var sant. Vissa har antagit att hon därför menade att de rasistiska stereotyperna av somalier var korrekta. I ett grovt angrepp från Vänsterpartiet Storstockholms distriktsstyrelse hävdas att Kakabaveh öppet har ”spridit och försvarat rasistisk propaganda”.

Men delade hon filmen på grund av att det handlar om somalier? Skulle hon inte ha gjort det om den hade påstått sig visa exempelvis syriska, kurdiska eller iranska fundamentalistiska islamister? Finns det någon grund för den slutsatsen? Det hon har angripit gång på gång tidigare är just den islamistiska fundamentalismen. Alla Kakabavehs kommentarer i den här frågan och all hennes tidigare politiska verksamhet pekar på att hon tar upp personerna i filmen som exempel på just islamister. Det går inte att utan ytterligare belägg dra slutsatsen att hennes kritik denna gång handlade om att de som talade var somalier.

”Islamofobi”?
I sin ursprungliga delning av filmen skrev Kakabaveh: ”Grattis Sverige till en etablerad Islamisk stat och utropad kalifat snart i flera förorter”. Det var utan tvekan ett grovt uttryck, något en islamofobisk rasist av SD-typ skulle kunna säga. Men detta i sig gör inte Kakabaveh till rasist. Hon har länge sett en växande fundamentalism och fundamentalistiskt kvinnoförtryck i vissa områden, vilket uppmärksammades speciellt i debatten i somras. Hon har reagerat med vrede över såväl detta som att många inom vänstern viftar bort eller vägrar befatta sig med dessa frågor. Det är en helt förståelig och progressiv reaktion. Att hon uttrycker sig i samma termer som SD-svansen använder är oroande. Det kan vara ett tecken på att hon faktiskt är alltför fokuserad just på det islamistiska hotet, till den grad att hennes omdöme sviktar när hon ser andra som verkar angripa samma sak. Att hon så lättvindigt delade filmen i fråga är ett tydligt exempel på det.

Många som har flytt från islamistiskt förtryck känner i varierande grad ett hat mot islam. Det är inte svårt att förstå var det kommer ifrån: de kan ha blivit fängslade, torterade, fått sina vänner och familjemedlemmar mördade, blivit bortgifta, misshandlade, våldtagna och könsstympade. Allt i islams namn. Islamistiskt förtryck är det nakna och brutala förtryck de har mest erfarenhet av. Det är inte alls konstigt att efter detta reagera starkt inte bara på alla uttryck av islamisk fundamentalism utan på allt som på något sätt påminner om det. En motvilja eller hat mot islam beskrivs i den allmänna debatten ofta som islamofobi. Detta riskerar dock att bli helt missvisande när begreppet islamofobi likställs med rasism, vilket det vanligen görs av dem som använder ordet. Islamofobi när det kommer från sverigedemokrater är just en form av rasism. Det innebär vanligen rasism mot alla som kommer från muslimska länder, där fördomarna om en folkgrupp blandas med attacker på islam i en oftast förvirrad blandning. Kvinnoförtryck blir en förevändning för rasister som inte tycks bry sig om det i något annat sammanhang. Deras ”islamofobi” är utan tvekan rasistisk.

Men att likställa detta med den starka motvilja mot allt vad islam heter som exempelvis finns hos många med rötterna i Iran är dock inte bara att röra till begreppen, utan rent av absurt. Ett överdrivet fokus på islam kan fortfarande vara skadligt. Även om det hat somliga personer med iransk bakgrund känner mot islam inte rimligen kan beskrivas som rasism, kan det allvarligt grumla det politiska omdömet. Ju starkare ett sådant hat är, desto lättare blir det helt naturligt att ha överseende med andra krafter som också angriper islam. Däri ligger utan tvekan en allvarlig fara.

När moskén i Fittja i Stockholm 2013 fick tillstånd att börja med böneutrop inför fredagsbönen exempelvis anordnades några demonstrationer mot detta. De leddes i första hand av grupper ur den iranska exilvänstern. Att som flykting från islamistiskt förtryck bekämpa all utbredning av islam i det offentliga rummet är alltså inte synonymt med rasism. Men demonstrationens arrangörer höll inte rent mot rasister, och gick inte ut och förklarade att Sverigedemokraterna inte var välkomna. Även om inga partisymboler syntes till såg det utan tvekan ut att finnas sverigedemokrater på plats. Detta innebär att en ohelig allians skapades, och att porten till de verkliga rasisterna lämnades öppen. Det är ett tydligt exempel på att den starka motviljan mot islam kan sänka det politiska omdömet och faktiskt leda till samarbete med rasistiska krafter, formellt eller inte, medvetet eller ej.

I det aktuella fallet verkar Kakabavehs iver att angripa islamistisk fundamentalism, vilket i sig är något progressivt, ha gjort henne lite för okritisk med vad hon använder för att stödja sin sak. Kampen mot all form av religiös fundamentalism och religionens utbredning i det offentliga rummet är viktig och nödvändig, men man måste hålla rent från alla reaktionära krafter. Bara för att någon argumenterar mot religion i allmänhet och religiös fundamentalism i synnerhet är de inte våra vänner. Noggrannhet med källor och argument krävs också.

Slå tillbaka V-ledningens angrepp
Poängen med det här resonemanget är inte att vifta bort Kakabavehs klavertramp. Med tanke på rasisternas antimuslimska retorik, och att hon själv har anklagats för islamofobi och rasism, borde hon vara noggrann med vad hon skriver i sociala medier och säger. Det är förståeligt att framför allt många somalier är upprörda. Men på den avgörande frågan om Amineh Kakabaveh är rasist, och om det hon står för är rasism, måste svaret vara ett tydligt nej. Arbetarmakt tar, liksom tidigare, helt Amineh Kakabavehs parti i den debatt om kvinnoförtryck i vissa förorter som rasade förra sommaren. Varken Hora Eller Kuvad, där Kakabaveh är aktiv, är en progressiv och viktig organisation. Det som har hänt nu påverkar inte detta, men det är uppenbart att Kakabavehs motståndare i den debatten försöker använda den aktuella händelsen för att visa att hon egentligen haft en islamofobisk och rasistisk inställning från början.

Alla radikala vänsterpartister borde reagera när partiledningen planerar åtgärder mot Amineh. Partisekreterare Aron Etzler, som under de senaste åren har varit förste ansvarig för att hålla partioppositionen stången, informerade pressen om att Kakabaveh manats ta ”timeout” och har i Flamman bekräftat att det kan bli fråga om ett uteslutningsärende. Av allt att döma talar Etzler för hela partiledningen här.

I debatten om förortsförtryck i somras var ledande vänsterpartister som Aron Etzler, Rossana Dinamarca och Christina Höj Larsen partiledningens ansikte i debatten, medan partiledare Sjöstedt höll sig i skymundan. När han såg varåt vindarna blåste kunde han gå in som en förnuftets röst. Detta var dock knappast mer än en arbetsdelning. V-ledningen sparade på partiledaren och lät hans närmast förtrogna ta eventuella smällar. Så också nu. (För en intressant diskussion av partiledningens agerande, se denna artikel.)

I dagsläget har man nått en kompromiss, troligtvis efter att Kakabaveh visat sig ha ett starkt stöd (något bland andra detta, detta och detta upprop visar). Partiledningen drog snabbt slutsatsen att det vore oklokt att gå på en frontalattack mot henne. Detta betyder givetvis inte att fred är sluten, att hotet är avvärjt och att Aron Etzler och hans närmaste toppbyråkrater plötsligt har accepterat Amineh Kakabaveh som en bra och viktig röst.

Vi kan vara säkra på att Kakabavehs belackare har noga koll på allt som har sagts i denna fråga för att snabbt kunna använda det som ammunition. I nuläget inser de dock att Vänsterpartiet skulle förlora allt för mycket på att slå till för hårt. Att hotet kvarstår visas ännu tydligare i attacker som den från ett sådant viktig organ som distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet Storstockholm, som skrev att de saknar förtroende för Kakabaveh och att hon öppet har spritt och försvarat rasistisk propaganda. Detta är ju ett minst sagt tveksamt uttalande. Att ”debatten” läggs på den nivån borde få övriga vänsterpartister att tänka över vilket förtroende de har för den distriktsstyrelsen.

Trots misstaget – försvara Amineh Kakabaveh
Arbetarmakt är som bekant inte vänsterpartister, och tar inte ansvar för någon vänsterpartists åsikter. Vi ser därför ingen anledning att uttrycka ett fullt politiskt förtroende för Amineh Kakabaveh, lika lite som vi uttrycker ett fullt politiskt förtroende för någon som inte ställer sig bakom vårt program. Däremot är det uppenbart att hon är en radikal kraft inom Vänsterpartiet, när partiledningen gått åt höger, blivit allt mindre tolerant mot radikala aktioner från medlemmars sida, inklusive att bua åt sverigedemokrater, och ser sin framtid i att fortsätta uppvakta S-toppen i förhoppning om att få träda in i regeringen.

V-ledningen har blivit mer intolerant mot opposition, vilket t.ex. uteslutningen av Marcus Allard, med flera och den väntade uteslutningen av Revolution (f.d. Avanti) visar. Ledande vänsterpartister har gång på gång visat sitt missnöje med Amineh Kakabaveh, mestadels inte i form av öppen kritik utan fegare attacker från sidan. Ibland har dessa varit riktigt grova, som när Ali Esbati och Christina Höj Larsson retweetade en artikel som öppet påstod att Amineh Kakabaveh var rasist.

Amineh Kakabaveh gjorde ett stort misstag, hon granskade inte den film hon spred tillräckligt och missade att den var byggd på fabricerade rasistiska stereotyper. Med tanke på den kritik hon tidigare har fått och att kamp mot utslag av islamistisk fundamentalism och rasism ofta sammanblandas borde hon vara mera noggrann. Varje litet felsteg kommer att användas som ammunition av dem som inte stödjer den kamp hon för. Kakabaveh borde också vara extra försiktig just med tanke på vilken grov rasism som riktas mot just somalier. Det är fullt förståeligt om många blev upprörda. Detta gör henne ändå inte till rasist.

Den viktigaste frågan är inte en bedömning av Amineh Kakabaveh som person, utan vad hon står för och kämpar för. Hon har hållit en hög profil i att uppmärksamma ett växande fundamentalistiskt kvinnoförtryck. Detta är en viktig och nödvändig kamp, som Arbetarmakt även i fortsättningen stödjer. Vänstern och kvinnorörelsen, inom och utanför Vänsterpartiet, bör motsätta sig alla krav på hennes avgång.

Alla verkliga socialister borde ta ställning för dem som utsätts för fundamentalistiskt kvinnoförtryck och mot dem som utövar det. Radikala vänsterpartister i synnerhet bör med kraft motsätta sig alla krav på Amineh Kakabavehs avgång eller uteslutning. De borde kräva att Vänsterpartiet verkligen tar strid i dessa frågor och slutar vara så rädda för vad rasisterna säger att de inte vågar ta i frågor om fundamentalistiskt kvinnoförtryck i vissa förorter. Detta förtryck måste bekämpas samtidigt som och tillsammans med rasismen.

Jens-Hugo Nyberg

Add a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *