Kräv frihet för Öcalan! Kräv självbestämmande för kurderna!

Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 1 (01/99) – 990227

Vi fördömer gripandet av PKK-ledaren Abdullah Öcalan och instämmer i kraven på hans frigivande. Utan att ge något som helst stöd till PKK betraktar vi gripandet av Öcalan som ett politiskt övergrepp.

Den turkiska regimen och dess anhängare må jubla men de kommer snart att bli varse att de inte kommit en millimeter närmare en definitiv seger över det kurdiska motståndet. Femton miljoner kurder – drygt hälften av alla kurder i regionen – är mer än PKK. Detta enkla faktum kommer att väga tyngre än alla den turkiska regimens försök att undertrycka den kurdiska kulturen, än alla försök till tvångsassimilering och etnisk rensning.

Den enda lösning vi är för – och inte minst uppmanar den turkiska arbetarklassen att kämpa för – är ett omedelbart tillbakadragande av den turkiska krigsmakten, polisen och alla halvmilitära styrkor från de kurdiska områdena och ett erkännande av kurdernas rätt att själva bestämma sin egen framtid, vare sig de väljer att skapa en självständig stat eller självbestämmande inom ramen för den turkiska staten.

Det är uppenbart att att det är en lösning som den turkiska regimen, oavsett om den leds av en socialdemokrat eller en öppet borgerlig politiker, inte kommer att acceptera förrän den tvingas att göra det. Än mindre är det en lösning som den turkiska regimens imperialistiska allierade, främst USA, är beredda att acceptera eftersom den skulle underminera deras strategiska planer för hela regionen. Kurdiskt självbestämmande i den turkiska delen av Kurdistan, för att inte tala om självständighet, skulle få omedelbara återverkningar i alla länder där kurderna utgör en förtryckt minoritet och hota att riva upp de gränser som imperialismen en gång dikterade över huvudet på de människor som lever där.

Men deras problem är inte vårt. Det borde vara en självklar förpliktelse för alla som tar den demokratiska rätten till självbestämmande på allvar att brännmärka den turkiska regimen och kräva att den erkänner kurdernas rättigheter. Ju hårdare trycket blir, ju starkare solidariteten blir, ju svårare kommer det att bli för den turkiska regimen att fortsätta förtrycka kurderna.

Därför kräver vi att den socialdemokratiska “löntagarregeringen” visar sin solidaritet med de förtryckta kurderna och uttalar sitt uttryckliga stöd för kurdernas rätt till självbestämmande, inklusive rätten att kämpa för detta självbestämmande med vapen i hand. Vi kräver att den slutar att snegla på Bryssel och kräver att Öcalan friges och att Turkiet erkänner kurdernas rättigheter.