Artikeln publicerades ursprungligen i Arbetarmakt-Magasinet nr 1 1994. Arbetarmakt-Magasinet var en tidskrift som Arbetarmakt gav ut från 1994 till 1998, då den ersattes av Marxistiskt Perspektiv.
Redaktionen

Folkets återfödelse (1924); Pavel Filonov; Wikiart; Public domain Filonov deltog aktivt i oktoberrevolutionen. Som konstnär grundade han en riktning som kallas analytisk realism. Filonov tillhörde en krets av revolutionära ryska konstnärer som vägrade kröka rygg för den stalinistiska regimen och hans konst förbjöds under Stalins styre.
– Ni har inte en chans!
Det är en av de vanligaste reaktionerna på Mot Strömmen-riktningens beslut att lämna Socialistiska partiet och bilda en självständig organisation knuten till det i Sverige praktiskt taget okända Förbundet för en revolutionär kommunistisk international.
Men är vi verkligen så vanvettiga att vi satsar på ett till synes dödsdömt projekt?
Sanningen är den att vi tar ett steg som varit mer än nödvändigt i flera decennier. Ja, ända sedan 50-talets början. De var då Fjärde internationalens första organisation i Sverige, Revolutionära socialistiska partiet, utplånades, och med den den mest klarsynta delen av det gamla arbetaravantgarde som formats av depression och världskrig.
RSP kunde ha blivit början till en förnyelse av den svenska arbetarradikalismen. Det representerade ett försök att gripa tillbaka på den revolutionära rörelsens verkliga lärdomar efter åratal av ohejdad stalinism och allmän förvirring. Lärdomar som försvarades av Fjärde internationalen, eller som den också kallades, den trotskistiska rörelsen. Men istället för början till en förnyelse blev det bara en kort episod i arbetarrörelsens utkant.
I och med RSP:s undergång ställdes radikala arbetare och ungdomar inför det föga uppbyggliga valet mellan stalinism och socialdemokrati; en stalinism som försökte kombinera krälandet för Moskva med fjäskande för socialdemokratin, och en socialdemokrati som i sin tur sjöng lovsånger till kapitalismen och frenetiskt försökte strömlinjeforma arbetarna efter exportindustrins behov.
Fiasko
I sin förtvivlan kom många att haka på första bästa alternativ som såg ut att erbjuda en utväg ur denna återvändsgränd. Eftersom de enda alternativ som bjöds var olika varianter av kinesisk stalinism, maoism, var det denna rörelse som kom att dominera den nya radikala rörelse som framträdde i slutet av 60-talet och början av 70-talet.
Inte förvånande resulterade detta i ett hejdundrande fiasko. Maoismen visade sig helt oförmögen att formulera en framkomlig politik och strategi bunden till händer och fötter som den var av tvånget att försvara den kinesiska byråkratins småskurna manövrer. Av maoismen som i sin glans dagar hade tusentals unga anhängare återstår idag ingenting. Mer än en demoraliserad maoist förvandlades till en god stöttepelare för samhället.
I kölvattnet på och som en reaktion på den maoistiska rörelsen framträdde även grupper som åberopade sig på Fjärde internationalen, däribland och främst de grupper som idag utgör Socialistiska partiet och Arbetarförbundet Offensiv.
Ingen av dem visade sig dock förmögen att gå till botten med orsakerna till RSP:s undergång: Fjärde internationalens egen kris och politiska fragmentering i slutet av 40-talet och början av 50-talet. Istället knöt man obekymrat an till någon av dessa riktningar och övertog deras historieskrivning och politiska käpphästar.
I SP:s fall gjorde knytningen till den internationella grupp som brukar betecknas som Fjärde internationalens Förenade sekretariat (USFI efter den engelska förkortningen) att man insöp dess speciella version av opportunism och politisk dilettantism med modersmjölken.
Mot Strömmen
Det var först som en reaktion mot effekterna av denna opportunism och dilettantism som Mot Strömmen tog form i SP. Gradvis gjorde våra diskussioner och studier av Fjärde internationalens utveckling att vi insåg att problemet låg djupare än vi från början trott. Inte minst bidrog våra kontakter med Förbundet för en revolutionär kommunistisk international (FRKI) till att klargöra en rad frågor. De som grundade FRKI hade nämligen ställts inför liknande frågeställningar i förhållande till de organisationer som de själva lämnat eller uteslutits ifrån. För att besvara dessa frågeställningar hade de gjort en grundlig genomgång av Fjärde internationalens utveckling från dess uppkomst och framåt.
När vi väl kommit fram till slutsatsen att grunderna för SP:s politik var genomfalska och utgjorde en karikatyr av Fjärde internationalens principer, fanns det bara en enda sak att göra: Att lämna SP och ta itu med det nödvändiga arbetet med att lägga grunden till en organisation som verkligen bygger på Fjärde internationalens principer och politiska lärdomar, och inte minst förmår att vidareutveckla dem i ljuset av nya lärdomar.
Vi visste redan när vi tog detta steg att mer än en skulle skaka på huvudet och betrakta oss som chanslösa. Men det tar vi med ro.
Det nödvändiga är alltid möjligt!
