Artikeln publicerades ursprungligen i Arbetarmakt-Magasinet nr 2 i april 1995. Arbetarmakt-Magasinet var en tidskrift som Arbetarmakt gav ut från 1994 till 1998, då den ersattes av Marxistiskt Perspektiv.
Redaktionen

Lenin, Ture Nerman och Carl Lindhagen 13 april 1917 i Stockholm; Wikimedia Commons; Creative Commons CC0 1.0 Universal Public Domain Dedication.
Centrism är ett uttryck som ofta återkommer när Arbetarmakt tar upp Socialistiska Partiet och Offensiv. Det är inte något speciellt påfund från Arbetarmakts sida utan ett begrepp som utvecklades av Lenin och Trotskij för att karaktärisera partier och grupper som vacklar mellan socialdemokratin och den revolutionära kommunismen. Dessa grupper kännetecknas av instabilitet och oklarhet i såväl politisk praktik som teori och program.
Idag är centrism som massfenomen sällsynt, men under de omskakande verkningarna av djupa ekonomiska och/eller politiska kriser kan centristiska massrörelser uppstå till följd av att tusentals och åter tusentals människor skakats om i grunden och börjat leta efter nya och långtgående lösningar. Som sådan är en centristisk massrörelse mycket instabil och tenderar att splittras i såväl revolutionär som reformistisk riktning, om den inte helt faller ihop när dess energi tömts.
Ett exempel
Ett exempel på ett centristiskt massparti var det socialdemokratiska vänsterpartiet som bildades 1917, sedan reformisterna kring Branting tvingat partioppositionen att lämna SAP.
Socialdemokratiska vänsterpartiet var ett mycket heterogent parti som bestod av såväl reformister som tyckte att SAP-ledningen var alldeles för eftergiven gentemot borgarna, och av olika centristiska schatteringar som påverkats av den stegrade klasskampen i hela det krigströtta Europa. En stor grupp sympatiserade öppet med de ryska bolsjevikerna och skulle entusiastiskt sluta upp bakom Kommunistiska internationalen (Kl).
När Kl-anhängarna fick majoritet för förslaget om att anta Kl:s radikala medlemskrav splittrades vänsterpartiet obönhörligt – och motståndarna skulle sedermera återvända till SAP. Idag representeras dock centrismen av i huvudsak små propagandagrupper som SP eller Offensiv, vars medlemmar ofta är ingrodda centrister. Deras begränsade storlek och inflytande gör att de kan framstå som förhållandevis stabila organisationer, eftersom de utan alltför stora inre slitningar kan anpassa sig till tryck från olika håll.
Trots sin begränsade storlek har de dock fler medlemmar och större inflytande än en revolutionärt kommunistisk grupp som Arbetarmakt – som ju är en nykomling på den politiska scenen. Detta faktum gör det nödvändigt för oss att noga följa dessa grupper och utveckla en slagkraftig kritik av deras olika politiska projekt och utspel – i syfte att visa revolutionärt sinnade arbetare och ungdomar vad de går för och att det finns ett alternativ.
Som Arbetarmakt själv är ett exempel på, går det att vinna över medlemmar i centristiska organisationer till den revolutionära kommunismen. Arbetarmakt grundades av Mot Strömmen-tendensen, som började som en reaktion på SP:s centrism.
Redaktionen
