Artikeln publicerades ursprungligen i Arbetarmakt-Magasinet nr 1 1994. Arbetarmakt-Magasinet var en tidskrift som Arbetarmakt gav ut från 1994 till 1998, då den ersattes av Marxistiskt Perspektiv.
Redaktionen

Bilder; Wikimedia Commons; Public domain
Den som vill veta mer om mordet på Ignace Reiss kan ta sig en titt på Walter Krivitskijs I was Stalin’s Agent – som kom ut redan 1939!
Krivitskij var chef för det sovjetiska militära underrättelseväsendet i Västeuropa när han bröt med Stalin 1937. Sakta men säkert hade han blivit alltmer kritisk till Stalins styre. Det som fick honom att ta det avgörande steget var mordet på Ignace Reiss. Reiss hade varit Krivitskijs närmaste vän och medarbetare. När Reiss hoppade av ställdes Krivitskij inför krav på att han skulle bevisa sin lojalitet mot Stalin genom att delta i ”lösningen” av Reiss avhopp.
Krivitskij vägrade, en handling som bara kunde innebära att han själv blev misstänkt. Först tänkte han återvända till Moskva för att stå till svars för sin vägran, men när han fick vetskap om att Reiss brutalt mördats, beslöt han sig för att hoppa av tillsammans med sin familj.
Krivitskij lyckades överleva länge nog för att publicera sitt vittnesmål. I februari 1941 hittades han död i ett hotellrum i Washington DC. Enligt polisens utredning hade han begått självmord. Med kännedom om den sovjetiska regimens inställning till avhoppare är det mer sannolikt att han blev mördad.
När väl den första sensationen lagt sig har Krivitskijs vittnesmål tenderat att ignoreras. För såväl högern som vänstern har han varit en het potatis. Eftersom han löste dilemmat med att kunna bli hörd genom att låta sig publiceras i högertidskrifter, blev han persona non grata inom vänstern. Samtidigt var han för kontroversiell för högern; han var ju ingen tvättäkta anti-kommunist utan tvärtom stolt över att ha tjänat revolutionens sak.
Walter Krivitskij förtjänar ett bättre öde än så. Fortfarande är hans bok ett mycket läsvärt vittnesmål från en mörk epok.
AH
