Tibet grundades på 600-talet under ledning av kung Songtsen Gampo och har sedan dess haft en historia som präglats av konflikter med grannländerna. Utöver Kina har Tibet varit i konflikt med Mongoliet, Manchuriet och Turkestan. Konflikten mellan Kina och Tibet av idag är alltså inte den första i Tibets historia. Under början av nittonhundratalet har även Storbritannien varit på väg att invadera Tibet.
1903–1904 attackerade brittiska trupper Tibet och lyckades efter hårda strider nå Tibets huvudstad Lhasa. En av anledningarna till invasionen påstods vara att Ryssland också hade planer på att invadera Tibet. Efterhand erkänner Storbritannien i ett avtal, där även Ryssland medverkade, Kina som härskare över Tibet. Under tiden före Kinas invasion 1949 var Tibets nationella status omtvistad även om en studie utförd av The International Commission of Jurists drar slutsatsen att Tibet haft en allmänt accepterad status som land enligt internationell rätt mellan 1913 och 1950.
1949 invaderades alltså Tibet av kinesiska trupper och man förmådde bara mycket litet militärt motstånd. Fram till 1955 var relationerna mellan Kina och Tibet relativt goda men sedan försämrades relationerna betydligt. Efter ett uppror som utlösts av rykten att Kina hade planer på att mörda Dalai lama tvingades han 1959 gå i exil i Indien. 1987 bryter protester ut i Tibet som uppmärksammas av omvärlden, så den senaste tidens protester i Tibet är på intet sätt de första.
Sedan Kinas invasion har tibetanerna utsatts för ett brutalt förtryck. Det finns uppgifter om att ockupationen kostat hundratusentals, ja, t.o.m. miljoner tibetaners liv. Tibetaner blir också på olika sätt systematiskt diskriminerade, de har svårare att få utbildning och arbete än kineser och deras religionsfrihet kränks etc.
De protester som nu skakar Tibet måsta naturligtvis ovillkorligen stödjas och rätten till självförsvar mot repressionen från den kinesiska staten erkännas. Arbetarmakt är för ett slut på den kinesiska ockupationen av Tibet utan att för den sakens skull vara för ett återupprättande av den närmast feodala teokrati som rådde i Tibet under lamastyret. Vi har heller inga illusioner om att västmakterna skulle lösa problemen i Tibet. Vad som behövs är ett socialistiskt motstånd som förenar kampen mot ockupationen av Tibet med andra förtryckta klassers kamp i regionen, t.ex. de kinesiska arbetarna och fattigbönderna.
Johan Karlsson