Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 278 (14/08) – 080720
Översatt från våra brittiska kamrater i Workers Power.
Redaktionen
De flesta kommentatorer hävdar att orsaken till inflationen, speciellt oljeprisets ökning – bara är en fråga om att efterfrågan överstiger tillgången. Den cykliska uppgången som nådde sin högsta punkt 2005–06 drog till sig alltmer olja – speciellt till Kina och de sydasiatiska ekonomierna, vilket drev upp priserna. Ännu fler begränsningar i och med kriget i Irak, som ordentligt har minskat oljeproduktionen där, oroligheter i Nigeria och det ständiga hotet att Hugo Chávez ska skära av leveranserna till USA, bidrar också till prishöjningar.
Men faktum är att tillgången på olja har varit större än efterfrågan under de senaste åren.
USA:s energidepartements administration för energiinformation sade nyligen att den nuvarande överskottsproduktionen av olja på 3 till 5 miljoner fat om dagen kommer att fortsätta att öka fram till 2010, vilket ”ordentligt kommer att förstärka överskottskapaciteten”.
I juni 2006 slog en rapport från USA:s senat fast: ”Det finns tillräckligt med bevis som stöder slutsatsen att den stora omfattningen av spekulation på den nuvarande marknaden i betydande grad har höjt priserna.” (The Role of Market Speculation in Rising Oil and Gas Prices)
Av de 60 dollar per fat som utgjorde priset på olja i juni 2006 var omkring 25 dollar spekulation, sade rapporten. Det skulle alltså utgöra omkring 40–45 procent av dagens pris på 140 dollar per fat, om allt annat är lika.
Men det har ägt rum en massiv ökning i handeln med framtida oljepriser.
The Economist skrev nyligen: ”Antalet transaktioner som gäller framtida oljepriser på New Yorks merkantila börs (NYMEX), den största marknaden för olja, har nästan tredubblats sedan 2004.” (29 maj)
I juni sade OPEC:s generalsekreterare att ”oljekonsumtionen i världen på 87 miljoner fat per dag överträffas av pappersmarknaden för olja, vilken uppgår till 1,36 miljarder fat om dagen, eller mer än 15 gånger den faktiska efterfrågan på marknaden.” (Reuters 10 juni)
Även om OPEC:s generalsekreterare kan ha intresse av att skylla på spekulanter, har USA:s kongress inte det. Den inledde utfrågningar i juni för att finna vägar att ”skärpa restriktionerna för pensionsfonder, investeringsbanker och andra investerare som de säger driver upp bränslepriset.” (New York Times 24 juni)
Det här årtiondet har bevittnat en stor ökning i handeln med optioner (köp och försäljning av varor utifrån förväntningar på framtida priser, inte det nuvarande priset). Oljan har stått i främsta ledet i och med skapandet av flera nya börser för optioner.
Resultatet är det vi nu ser när varor byter händer så snabbt och så många uppgörelser görs att mängden pengar som det handlas med långt överskrider värdet på faktiska varor. All denna ökade spekulation på jakt efter varor driver upp priset på olja, och tidigare i år på livsmedel.
Spekulationen orsakas av att för mycket kapital i världen finns i händerna på de rika, som försöker finna en sektor eller en produkt där de kan sätta in sina pengar för att få vinster. Men eftersom utdelningen sjunker hoppar de från en marknad till nästa, skadar och ruinerar ekonomier och driver in människor i allt större fattigdom.
Det här är det som Marx kallade en överackumulationskris – för mycket kapital som finner alltför låg utdelning.
Det bekymrade honom inte att det först uppträdde inom kreditens område och inte i produktionen av verkliga ting eller varor; det var när allt kommer omkring bara det första framträdandet av ett mycket större problem.
Snarare än att de nuvarande prisökningarna på olja och livsmedel helt enkelt är produkten av att efterfrågan överstiger tillgången, brist på investeringar eller alltför höga understöd, är det verkligen ett stadium i den pågående kapitalistiska krisen – en kris där det finns för många” varor och ”för mycket” kapital.
Det är bara kapitalismen med sina utsugande produktionsförhållanden som kan ha en kris som beror på ”för mycket”. Det är upp till socialister att påskynda den dag när det enorma överflödet i händerna på de rika och mäktiga kan tas ifrån dem och användas för att för alltid befria världen från fattigdom.
Bildkälla, framsidan; Canva