Ur Arbetarmakts nyhetsbrev nummer 293 (4/09) – 090316
Det senaste utspelet från IF Metalls ordförande Stefan Lövén har förståeligt nog orsakat många upprörda känslor. Förslaget innebär att minska arbetstiden – och därmed lönen – för metallare med 20 procent. Med andra ord en påtvingad deltid, och således minskad trygghet för de berörda. Media har visat upp en del arbetare som säger sig vara beredda att godta förslaget – men det är viktigt att lägga märke till hur frågeställningen har formulerats: ”Skulle du kunna tänka dig att minska arbetstiden och lönen för att få behålla jobbet?” Inför den frågan är det inte så förvånande att det finns arbetare som svarar ja. Problemet är ju bara att dessa två inte är de enda möjliga alternativen – och att det inte ens finns någon garanti för att åtgärden kommer att hindra folk från att bli uppsagda.
När kapitalismen krisar försöker dess företrädare alltid att få arbetarna att betala hela kostnaden – exempelvis fortsätter rapporterna om höga chefsbonusar med oförminskad styrka. Varje verklig socialist måste istället ha ett annat svar: låt dem som tjänade på kapitalismen under de goda åren, och fortfarande sitter på enorma förmögenheter som de då samlade ihop, betala krisens fulla kostnader! Fackföreningar som verkligen försvarade sina medlemmars intressen skulle ställa krav som inte utgick från att bevara ett fåtal rikas makt och rikedomar. Alla fackmedlemmar borde nu kräva av sina organisationer och ledare att de ställer krav som:
Om cheferna vill minska arbetstiden – kräv att det sker med bibehållen lön!
Facklig vetorätt mot alla avskedanden.
Ge arbetarnas representanter rätt att granska alla räkenskaper – inklusive direktörernas bankkonton – på alla företag som säger sig inte ha råd att behålla alla arbetare.
Konfiskera företag som inte klarar att behålla sin arbetsstyrka – under arbetarkontroll.
Låt de företag, banker och höginkomsttagare som samlade på sig kapitalismens vinster nu betala dess förluster!