Afghanistan: Fortsatt förtryck av massorna

Den verkliga innebörden av det svenska stödet till USA:s ockupation
Under 2009 kommer Sveriges krig i Afghanistan att kosta 1,1 miljarder. Investeringar i amerikanska transportflygplan kommer att kosta ytterligare runt 10 miljarder under de kommande åren. Antalet svenska soldater, som nu uppgår till runt 500, kommer att öka till 1000 och kostnaderna kommer säkerligen att mer än fördubblas. Samtidigt är underskottet i budgeten för kommuner och landsting hela 6,2 miljarder. Kriget kommer alltså att betalas av arbetarklassen genom ytterligare försämringar i den redan så nedskurna skolan, vården och omsorgen. Vad är orsaken till allt detta? Enligt försvarsministern Sten Tolgfors, folkpartistiska krigshetsare och diverse ledarskribenter på högertidningar är målet med kriget att skapa säkerhet för den afghanska befolkningen, att upprätthålla mänskliga rättigheter och trygga de afghanska kvinnornas jämställdhet. Det räcker att man tar en närmare titt på läget i Afghanistan för att inse hur slående dessa lögner är.

I valet i Afghanistan, som de utländska ockupationsmakterna, finansierade, planerade och upprätthöll med väpnade styrkor, var alla kandidater anhängare av en fortsatt ockupation – alla andra förbjöds helt enkelt att medverka. Kommissionen som granskade valet och avgjorde vem som skulle få vara med var till sista man handplockad av den sittande presidenten Hamid Karzai. Trots det var han tvungen att tillgripa en valfusk av sällan skådad grad. Opiumodlingar som nu frodas igenom hela Afghanistan förser inte Talibanerna med pengar utan tvärtom de krigsherrar som nu sitter i den regering som försvaras av svenska soldater, visar Los Angeles Times från 12 augusti. Säkerheten för den afghanska befolkningen hotas först och främst av flygbombningar och storoffensiver som ständigt genomförs av ockupationen. Med jämna mellanrum kommer nyheterna ut om hur NATO-flyget har jämnat den eller den byn med marken. Senast dödades fler än 120 afghaner, däribland 60 kvinnor och många barn, när 3 byar i Bala Baluk bombades av USA:s bombplan. Kvinnornas situation illustreras till en del av nya lagar, utarbetade av Karzais regering, som bland annat tvingar dem att ha sex med sina män samt att utföra ett visst antal timmar hemarbete varje dag. Den polis som kommer att upprätthålla dessa lagar tränas aktivt av svenska soldater. Det bistånd som USA och EU skryter om utan uppehåll tycks inte ha nått de vanliga afghanerna. Det gick åt att betala löner och lyxiga hotellrum åt ockupationens byråkrater och andra anställda (Independent News and Media, 1 maj). En sådan genomsnittlig byråkrat har en lön på 250 000 $ per år medan 42% av afghanerna lever på under 1$ per dag. Ockupationen har återinfört krigsherrar, opiumodlingar, den korrumperade polisen och krönt det hela med Hamid Karzai. Talibanrörelsen är bara ett svar från den afghanska befolkningen på dessa vidriga övergrepp.

Ett fåtal talibaner, otränade och illa beväpnade, strider framgångsrikt mot hundra tusen av de bäst tränade och utrustade soldater i världen, mot ytterligare sjuttiotusen legosoldater och dessutom mot lika många av Karzais polismän och soldater. Hur kan det vara möjligt? Det är möjligt bara genom att en stor del av de afghanska bönderna stödjer talibanernas kamp och ser den som den ända utvägen att göra sig av med ockupationen, krigsherrar och Hamid Karzai. Det finns dock ingen orsak att försköna eller idealisera Talibanrörelsen. Att ge den politisk stöd vore att att helt underordna sig böndernas kortsiktiga intressen, patriarkala tradition och religiösa stämningar, vilket på inget sätt kan tjäna arbetarklassen.

För världens arbetarklass är en kapitalism som har underkuvat ännu ett folk inget bra. En kapitalism stärkt av ännu en seger kommer bara att slå hårdare mot arbetarna hemma. Den kommer att leva längre och förtrycka längre. För de svenska arbetarna är en segerrik svensk armé bara till olycka. Den kommer att göra arbetarna fattigare, Wallenbergarna rikare och Reinfeldt och Bildt ännu tryggare och mer arroganta. Det är därför i de svenska arbetarnas intresse att den svenska armén besegras i Afghanistan. Det är i arbetarnas intresse att ge stöd till motståndet mot ockupationen (även då detta leds av talibaner), att praktiskt underlätta och hjälpa denna kamp samt att på alla sätt försöka tvinga den borgerliga regeringen att dra tillbaks sin armé från Afghanistan.
Senad Kadic