Arbetarmakts tal vid solidaritetsdemonstrationen för den grekiska arbetarrörelsen

Här publicerar vi utkastet till det tal som Gunnar Westin höll för Arbetarmakts räkning på gårdagens solidaritetsdemonstration med den grekiska arbetarrörelsens kamp.

Kamrater!

”Att hejda Greklands skuldkris är mindre en fråga om välgörenhet än om egenintresse” skrev den borgerliga ekonomiblaskan Economist nyligen.

Det sammanfattar klart och tydligt borgarnas avsikter med det enorma och historiskt oemotsvarade stödpaket som klubbats igenom av EU-länderna i samarbete med IMF.

Krispaketet har överhuvudtaget inget att göra med välgörenhet. Det syftar inte alls till att bistå den grekiska arbetarklassen inför den chock som krisen innebär.

Det är tvärtom finanshajarnas och de europeiska storbankernas vinster som ska tryggas. Därför ska anslagen kombineras med omfattande angrepp på grekiska arbetares löner, arbetsvillkor och välfärd.

Det är också detta som förklarar högerns hycklande mobbningskampanj av Grekland. Angreppen kombineras med en ideologisk offensiv där grekerna förklaras vara arbetskygga skattefifflare, bedragare och slösaktiga.

Det motstånd som de grekiska arbetarna bjudit på har samtidigt mött föga förståelse från ledarskribenterna. ”Upp till kamp för bankrutt!” – så karaktäriserade Expressen generalstrejkerna i förra veckan.

En s.k. bankrutt är dock vad som kommer att drabba landets arbetarbefolkning om de europeiska borgarnas tillsammans med den undergivna PASOK-regeringen får som de vill.

Massiva lönesänkningar för de redan lågavlönade grekiska arbetarna, angrepp på arbetsrätten, och försämrade pensionsvillkor i ett land där en majoritet av pensionärerna lever på omkring 6 000 kr i månaden ska kombineras med drakoniska nedskärningar på skola, vård och omsorg.

Det kommer att betyda en social katastrof av ENORMA proportioner. Det är detta hot som förklarar det arbetarmotstånd som vi sett de senaste veckorna.

Och vi kan inte bara med lätthet säga att vi förstår varför de grekiska arbetarna går ut i kamp. Vi kan utan att tveka också säga ”gör mer”, ”sluta inte kämpa”, ”trappa upp er offensiv”! För vi vet att ett nederlag för de grekiska arbetarna också är ett nederlag för oss!

Detta är inte ett abstrakt resonemang. Krisen i Grekland är en fortsättning på krisen för den globala kapitalismen. Om borgarna lyckas i Grekland är det sedan arbetarna i Portugal och Spanien, och därefter i Frankrike och Tyskland som står på tur.

Vilka måste då vara nästa steg i kampen?

De grekiska arbetarnas generalstrejker och de massiva mobiliseringarna har visat att viljan till kamp är omfattande. Men endagsstrejker och demonstrationer kommer inte att vara tillräckliga för att på allvar konfrontera de kommande angreppen.

Kampen måste därför vändas till en offensiv mot hela det system som utgör roten till krisen:

För detta krävs att arbetarna exproprierar profitörerna! Bankerna måste till förstatligas under arbetarnas demokratiska kontroll utan någon kompensation till kapitalisterna.

Alla större företag måste ställas i samhällets tjänst och produktionen underkastas demokratisk planering.

Borgarna, dom skulle så klart kalla det orealistiskt och förfasa sig för konsekvenserna för deras vinster. Men arbetarklassen kan inte ta något ansvar för deras vinster.

Istället för att underordna sig denna ”marknadens logik” måste de gå vidare och lägga makten i händerna på en arbetarregering som baserar sig på arbetarnas egna organisationer.

Och en sådan regering kan bara komma till stånd genom en kamp mot den grekiska staten, som våldsamt kommer att motsätta sig varje försök till ingrepp i den kapitalistiska egendomsrätten.

Därför säger vi till de grekiska arbetarna: Utvidga strejkerna till en generalstrejk på obegränsad tid! Bilda i denna kamp demokratiska gräsrotsorganisationer som kan ta makten på varje arbetsplats, i varje skola och i varje bostadsområde!

Ta tillfället i akt och bygg i motståndet mot PASOK-regeringen på så sätt upp grunden för den arbetarmakt som kan och måste ta form för att kunna bryta upp borgarnas motstånd!

En sådan kamp är i nuläget helt nödvändig – den socialistiska revolutionen är i denna mening en dagsaktuell fråga.

Arbetarmakt och Förbundet för Femte Internationalen uppmanar slutligen de grekiska arbetarna att bryta med de partier som inte förmår att ta de nödvändiga politiska stegen för att förbereda och organisera en sådan kamp – och till bildandet av ett nytt revolutionärt antikapitalistiskt parti.

För den grekiska arbetarrörelsens seger!

Vägra betala kapitalismens kris!