I Berlin lyckades antifascister stoppa en nazistisk demonstration på första maj. På många håll i Tyskland samlades radikala vänstergrupper i revolutionära demonstrationer. I Wien anordnades för femte året i rad en internationalistisk demonstration. Vi återger i sammandrag våra tyska och österrikiska kamraters rapporter om första maj
I arbetarrörelsens arrangemang på första maj i Tyskland deltog uppskattningsvis 484 000 personer, rapporterar Martin Suchanek i Arbeitermacht-Infomail nr 482. Den riktiga kampstämningen ville dock inte riktigt infinna sig i tyska LO:s demonstrationer. Talarna anklagade regeringen för att göra för lite och arbetsgivarna och spekulanterna för att ”utnyttja krisen”. De klasskampsinriktade eller internationalistiska block som deltog med egna paroller och vänsterkritik av den fackliga byråkratin var i det avseendet en riktig signal, även om de bara omfattade några hundra deltagare.
Den stort uppslagna nazistmarschen i Berlin slutade med ett klart nederlag för fascisterna. Istället för de aviserade 1 500 till 2 000 deltagarna samlades bara 600 under massivt polisskydd på Bornholmer Straße. Nazisterna kunde till slut bara röra sig ett par hundra meter för att sedan föras bort under polisskydd.
i det avseendet var blockaden en politisk framgång. Omkring 10 000 människor uppges ha deltagit. Berlins polis gjorde allt den kunde för att förhindra eller åtminstone försvåra de antifascistiska aktiviteterna. De utrymde i förväg en av blockaderna och spärrade tillträdet till den marschväg som tilldelats nazisterna. Naturligtvis sparade inte den socialdemokratiske senatorn Körting någon möda på att betona att blockader är olagliga och att han och hans poliser var tvungna att försvara demonstrationsrätten för nazisterna.
Berlin visar alltså inte bara var polisen och regeringen står i kampen mot extremhögern. Det visar också att så många bevarare av ordningen inte betraktar gamla eller nya förhärligare av nazismen, utan förbundsdagens vice ordförande Thierse (socialdemokrat) som hinder i polisens arbete genom sitt deltagande i blockaden. Uppenbart kändes det lättare att med alla medel inklusive vattenkanoner föra bort unga, kämpande antifascister – speciellt de som ”ser vänsterradikala ut” – än den äldre socialdemokraten och statsmannen.
I varje fall var nazisternas uppmarsch ett nederlag. Det visar också att det – tvärtemot vad många inom vänstern föreställer sig – inte finns någon ”spontan” utveckling högerut bland löntagarna. Den faran består utan tvivel. Den består framför allt när den politiska vänstern, antikapitalister, kommunister, socialister inte har något perspektiv för kampen mot krisen, utsugningen och förstärkta angrepp.
De revolutionära demonstrationerna på första maj utmärkte sig även för att de var större och talrikare. Den största ägde rum i Berlin med 15 000 deltagare, i Hamburg deltog 2 000, i Nürnberg 2 500, i Stuttgart och Karlsruhe 600 osv. I en del städer som Stuttgart förekom det redan från början omfattande kontroll i förväg och ständiga polisprovokationer under avmarschen, vilken på vissa ställen bara kunde äga rum bakom kravallstaket.
Utan tvivel präglades de flesta demonstrationerna av autonoma strömningar och antifascister. Men i många städer deltog även andra politiska grupperingar och organisationer (förutom Arbeitermacht och Revolution exempelvis Deutsche Kommunistische Partei, Sozialistische Deutsche Arbeiterjugend, delar av den fackliga vänstern) liksom kurdiska och turkiska invandrarorganisationer. I Berlin gick ett klasskampsblock i spetsen för demonstrationen.
I varje fall visar demonstrationerna att det finns ett helt skikt – och inte bara ungdomar – som i den nuvarande krisperioden söker efter ett radikalt politiskt svar, och som förstår att kapitalismen är orsaken till krisen och som vill bekämpa den.
Men det måste också sägas att den förhärskande autonoma, ”vänsterradikala”, dvs. ofta radikala och småborgerliga medvetenheten inte bara är ett uttryck för kampvilja utan också är ett hinder för en långsiktig revolutionärt kommunistisk politik, som ser den revolutionära omvälvningens subjekt i arbetarklassen och som bedriver en systematisk politik för att vinna just den klassen.
Internationalistisk första maj i Wien
Den internationalistiska demonstrationen på första maj i Wien var med sina 2 500 deltagare en stor framgång, rapporterar våra österrikiska kamraters Red Newsletter nr 438.
Den internationalistiska demonstrationen organiseras sedan 2005 av en allians mellan olika vänsterorganisationer, bland vilka märks Liga der Sozialistischen Revolution (LSR) och ungdomsorganisationen Revolution. Demonstrationen kännetecknades av sin breda mångnationella sammansättning och en aktiv bekännelse till den internationella solidariteten. Många progressiva organisationer från Österrike, Turkiet, arabvärlden, Filippinerna och Latinamerika deltog.
LSR, Revolution och det revolutionära kvinnokollektivet deltog med ett högljutt och kämpande block. Vi hade även ett informationsbord, vars många broschyrer och böcker väckte stort intresse. En speciell tyngdpunkt i vår intervention var framläggandet av ett revolutionärt perspektiv mot regeringens hotande angrepp. Revolutions talare, Johannes Wiener, betonade i sitt tal vid samlingen nödvändigheten av en obegränsad generalstrejk som försvar mot det förestående megasparpaketet. Nina Gunić talade för LSR vid avslutningen och inordnade vår demonstration i den revolutionära förstamajtraditionens historia.