Drygt 700 personer deltog på den antirasistiska festivalen Area Turns Red i Tantolunden i Stockholm i lördags. Stockholms Antirasistiska Kulturförening, STARK, stod som arrangör. STARK består av ett brett spektrum av aktivister från Stockholms antirasistiska rörelse, de flesta aktiva på olika håll i den socialistiska rörelsen.
Ungefär samtidigt som festivalen slog upp sina portar dök ett dussin nazister från ”Svenska Motståndsrörelsen” upp och försökte provocera fram ett bråk. Dessa ligister möttes av ett femtiotal antirasister och festivalfunktionärer som var beredda att försvara festivalen och sig själva mot eventuella attacker. Nazisterna forslades efter ett tag på patetiskt manér bort från festivalplatsen av polisen. Så här i backspegeln kan det kanske betraktas som ett praktiskt inslag i festivalschemat, inte minst då föreläsningen ”vilka är de svenska nazisterna?” följde på händelsen.
En mängd bokbord fanns uppställda, fyllda med böcker, klistermärken, flygblad, t-shirts och viktig information. Förutom Revolution och Arbetarmakt, som tillsammans med Socialistiska Partiet och Ungsocialisterna sålde läsk, fanns Rättvisepartiet Socialisterna, Förbundet Arbetarsolidaritet, Revolutionära Fronten, Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Vänsterns Studentförbund, Vänsterpartiet, HBT-socialisterna, SHORA med flera på plats. För full lista över organisationer som deltog, se festivalens hemsida. Utöver detta var dagen fullspäckad av föreläsningar, debatter och musik. Artister inkluderade Jan Hammarlund, Mohammed Ali, Carlito, Aimzhigh, Class War Kids, Billey Shamrock och The Spinning Jennies.
Mötena pågick parallellt och det var inte alltid lätt att välja vilket tält man skulle besöka. Bland annat berättade aktivister med rötter i Iran om frihetskampen mot den islamistiska diktaturen och aktivister från Grekland pratade om den grekiska arbetarklassens motstånd mot krisen och borgarnas försök att påtvinga dem krisens nota. Andra intressanta punkter på dagordningen var då aktivister från den antirasistiska rörelsen i olika länder delade med sig av sina erfarenheter varpå diskussioner följde om hur vi kan lära av varandra och dra nytta av våra spridda erfarenheter, eller debatten om islamofobins utbredning och hur vi tacklar Sverigedemokraterna, vars historia presenterades på mötet om den svenska extremhögern.
Kvällens debattschema avslutades med två möten om hur vi stoppar nazister som försöker ta sig in på våra skolor och en paneldebatt med representanter från Nätverket Mot Rasism, Göteborgs Nätverk Mot Rasism, Stoppa Nazismen Aktivt Ickevåld och Vänsterpartiet.
Denna debatt kom att handla mycket om våldets plats i den antirasistiska rörelsen, där Revolution och Arbetarmakt är oense med SNAIV och Vänsterpartiet i deras pacifism. Medan vi håller med om att den antirasistiska rörelsen måste breddas och att sättet att göra detta på måste gå genom att sammanföra den med arbetarrörelsen – någonting som Vänsterpartiet uttalar medan SNAIV har argumenterat för att den bör inkludera även de borgerliga partierna, något som endast kan skada den antirasistiska rörelsen – framhåller vi att det är mycket viktigt att vi inte sticker under stol med nödvändigheten av att använda våld för att till exempel upplösa fascistiska demonstrationer eller möten eller för att försvara oss själva och vår egen rörelse. Att konsekvent vända sig mot våld, och därmed vår rätt att försvara oss själva – och ibland är attack den bästa formen av försvar – inbjuder till nederlag i viktiga strider.
Kalle Larsson, V:s representant i debatten, tog ett historiskt inbördeskrig mot fascismen som exempel på när det är rätt att använda våld: spanska inbördeskriget. Medan vi håller med om detta, tycker vi att ett mer konkret exempel är händelsen som inträffade bara några timmar tidigare; när vi försvarade vår festival mot nazisterna. Samtidigt motverkar vi bäst överanvändningen av våld och det överdrivna fokus som detta har fått i den antirasistiska rörelsen genom att verka för dess breddande. Ju större och folkligare desto mer tyngd får den antirasistiska rörelsen, och ju tyngre vi är desto mer kan vi uppnå. Debatten avslutades med att NMR:s representant sträckte ut sin hand från sitt håll och att Kalle Larsson gjorde detsamma från sitt. Förhoppningsvis ser vi mer samarbete mellan Vänsterpartiet och den övriga antirasistiska rörelsen framöver, inte minst på grund av hotet om SD:s intrång i riksdagen.
Area Turns Red är ett riktigt lyckorecept. Vi i Revolution och Arbetarmakt ser fram mot att hjälpa till med och delta i nästa års arrangemang.
Festivalens hemsida hittar du här: http://www.areaturnsred2010.com/
NR