Upproret mot Sarkozy växer i och med att arbetare på raffinaderier och tankbilarnas förare förlamar oljeleveranserna, tusentals skolor har stängts av elevernas uttåg och ungdomar från förorterna har stött samman med polisen i städer över hela Frankrike. Marc Lassalle rapporterar direkt från Paris.
Frankrike befinner sig i en förrevolutionär situation. Den nuvarande rörelsen är den mest militanta och kraftfulla kamp som landet upplevt sedan det stora upproret mot CPE 2006. Vi har sett fem dagar med generalstrejker och demonstrationer med upp till tre miljoner deltagare och de växer hela tiden. Detta har skakat Sarkozy och hans regering och förlamar allt mer den franska ekonomin.
Förra veckan inleddes ”förnyelsebara” strejker – där arbetare röstar på massmöten varje dag om huruvida de ska fortsätta aktionen – vid järnvägarna, inom utbildningen, i hamnar och vid raffinaderier. Idag förväntas mer än tre miljoner strejka i den sjätte aktionsdagen mot reformerna. Under de senaste dagarna har tankbilarnas chaufförer röstat för att ansluta sig till arbetarna vid raffinaderierna och har inlett maskningsprotester på vägarna under de två senaste nätterna.
Alla Frankrikes tolv oljeraffinaderier är stängda eller blockerade. Regeringen har meddelat att Frankrike har ”stora reserver”, men det betyder inte så mycket när chaufförerna vägrar att transportera dem. Det är därför som bensinstationerna över hela landet nu rapporterar brist på eller helt slut på bensin. Det växer fram en ordentlig konfrontation i och med att Sarkozy hotar med att använda polisen för att bryta blockaderna av raffinaderierna.
Situationen befinner sig nu på en knivsegg, eftersom senaten i morgon onsdag den 20 oktober ska rösta om sista delen av pensionslagen. Sarkozy sätter klackarna i marken och hoppas kunna vänta ut protesterna. Men han är nu oerhört sårbar och svag – stödet för proteströrelsen växer ständigt. De senaste opinionsundersökningarna visar stöd från 70 procent av befolkningen.
Fackföreningsledarna känner trycket från massrörelsen. CGT uppmanar nu öppet till generalstrejk mot lagen. Det är självklart att vi ska se till att de håller ord. Även ungdomarna har gett sig in i striden. Sammanstötningar har brutit ut mellan ungdomar från förorterna och polisen i många städer runt om i Frankrike. Deras mobilisering, som drivs av hat mot Sarkozy och massarbetslöshetens förtvivlan, och inte pensionsreformen i sig, visar hur kampen generaliseras till ett allmänt uppror.
Bland arbetarna i allmänhet har en militant stämning vuxit fram. Uppmaningar till en ”upprorisk generalstrejk” har rests av de mest militanta arbetarna, som är väl medvetna om att detta innebär en strategisk konflikt mot Sarkozy. Till skillnad från Chiracs regim tidigare, intar Sarkozy en trotsig attityd och säger att reformerna är nödvändiga och kommer att genomföras oavsett arbetarnas protester.
Utrymmet för kompromisser mellan fackens ledare och regeringen minskar när kampen intensifieras. En obegränsad generalstrejk kommer att behövas för att lamslå landet, störta Sarkozy och tvinga igenom ett avvisande av pensionsreformen.
• Bygg upp aktionsråd för att organisera generalstrejken. Organisera grupper med arbetare och ungdomar för att försvara strejkerna från polisen och för massiva strejkvakter utanför alla arbetsplatser.
• För en fullständig generalstrejk som organiseras av facken. Arbetare och ungdomar – för fram era egna krav. Beskatta de rika, expropriera bankerna, jobb åt alla, INGEN MER ÅTSTRAMNING.
• Ner med Sarkozy! För en regering som består av facken och arbetarpartier baserade på aktionsråd som organiseras underifrån.
Marc Lassalle, Paris