8 november 1938. Herschel Grynszpan när han blivit arresterad av fransk polis; Wikimedia Commons; Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Germany license.

Den 7 november 1938 klev Herschel Grynszpan in på den tyska legationen i Paris och sköt ambassadtjänstemannen Ernst vom Rath. Grynszpan hade dagen innan fått information om att hans föräldrar och syskon, tillsammans med 12 000 andra judar som var bosatta i Tyskland men saknade medborgarskap, den 27 oktober deporterats till den polska gränsen. De polska myndigheterna vägrade ta emot den stora majoriteten och de tvingades tillbringa tiden i ett slags ingenmansland mellan de två stater i Europa som på den tiden hade de mest uttalat antisemitiska regimerna.

Herschel blev så upprörd att han nästa dag begav sig till tyska legationen och sköt Rath, som avled den 8 november. Redan den 9 november organiserade den nazistiska regimen en pogromnatt som gått till historien som Kristallnatten. Nazisterna hävdade att skulden till mordet var kollektiv och därför måste alla Tysklands judar drabbas av repressalier.

Herschel Grynszpan
Grynszpan hamnade i franskt fängelse och fördes till Tyskland efter att Frankrike ockuperats av tyska trupper. Där planerades en rättegång som aldrig blev av. Det hade nämligen framkommit att Grynszpan och Rath haft kontakt med varandra på barer som ansågs vara platser där homosexuella möttes. Nazisterna ville inte riskera en rättegång där det kunde framkomma att en tysk diplomat besökte den typen av inrättningar. Grynszpan antas ha dött (eller mördats) någon gång mellan 1943 och 1945.

Inför årsdagen av Kristallnatten den 9 november publicerar Optimal förlag en översättning av norrmannen Öyvind Foss bok Kristallnatten. Den ger både bakgrund till skotten mot Roth och en redogörelse för Kristallnattens förlopp och efterspel.

Den ryske revolutionären Leo Trotskij, som själv hade judiskt påbrå, skrev i början av 1939 följande artikel, där han lidelsefullt försvarade Grynszpan mot nazisternas och stalinisternas förtal samtidigt som han förordade en annan väg än den individuella terrorn.

Redaktionen

För Grynszpan
Mot fascistiska pogromgäng och stalinistiska skurkar

Det står klart för var och en som är det minsta bekant med politikens historia att de fascistiska skurkarnas politik direkt och ibland avsiktligt framkallar terroristhandlingar. Det som är det mest uppseendeväckande är att det än så länge bara har funnits en Grynszpan. Utan tvekan kommer antalet sådana handlingar att öka.

Vi marxister anser att den individuella terrorns taktik är olämplig för de uppgifter som ställs i proletariatets liksom i förtryckta nationaliteters befrielsekamp. En ensam isolerad hjälte kan inte ersätta massorna. Men vi förstår alltför väl det oundvikliga i sådana krampartade handlingar av förtvivlan och hämnd. Alla våra känslor, hela vår sympati befinner sig hos de självuppoffrande hämnarna, även om de inte har kunnat upptäcka den riktiga vägen. Vår sympati intensifieras eftersom Grynszpan inte är någon politisk militant utan en oerfaren ungdom, nästan en pojke, vars enda rådgivare var en känsla av upprördhet. Att slita Grynszpan ur händerna på den kapitalistiska rättvisan, som är kapabel att hugga av hans huvud för att ytterligare tjäna den kapitalistiska diplomatin, är den internationella arbetarklassens elementära, omedelbara uppgift!

Desto mer motbjudande i sin politiska dumhet och sitt obeskrivliga våld är den kampanj som nu bedrivs mot Grynszpan på Kremls order i den internationella stalinistiska pressen. De försöker framställa honom som en agent för nazisterna eller en agent för trotskisterna i allians med nazisterna. Genom att bunta ihop provokatören och hans offer, tillskriver stalinisterna Grynszpan avsikten att skapa en gynnsam förevändning för Hitlers pogromåtgärder. Vad ska man säga om dessa korrumperade ”journalister” som inte längre har några spår av skam? Sedan den socialistiska rörelsens början har bourgeoisien alltid hänfört alla våldsamma uppvisningar av upprördhet, speciellt terroristhandlingar, till marxismens urartade inflytande. Stalinisterna har, här liksom på annat håll, ärvt reaktionens smutsigaste traditioner. Fjärde Internationalen kan med rätta vara stolt över att det reaktionära avskummet, inberäknat stalinisterna, nu automatiskt förknippar varje modig handling och protest, varje upprört utbrott, varje slag mot bödlarna med Fjärde Internationalen.

Det var på sin tid på samma sätt med Marx international. Vi är naturligtvis bundna till Grynszpan med band av öppen moralisk solidaritet och inte till hans ”demokratiska” fångvaktare, eller de stalinistiska baktalarna, som behöver Grynszpans lik för att stötta upp, även om det bara är delvis och indirekt, Moskvarättvisans domar. Kremls diplomati, som är urartad ända in i märgen, försöker samtidigt använda denna ”olyckliga” incident för att förnya intrigerna för en internationell överenskommelse mellan olika regeringar, inberäknat Hitlers och Mussolinis, för ömsesidigt utlämnande av terrorister. Akta er, bedrägeriets mästare! Tillämpningen av en sådan lag kommer att göra det nödvändigt att omedelbart leverera Stalin till åtminstone ett dussin utländska regeringar.

Stalinisterna skriker i polisens öron att Grynszpan besökte ”trotskisternas möten”. Det är, olyckligtvis, inte sant. Om han hade trätt in i Fjärde Internationalens miljö, hade han nämligen upptäckt ett annat och mer effektivt utlopp för sin revolutionära energi. Det är lätt för människor som bara kan rasa mot orättvisa och bestialitet. Men de som, i likhet med Grynszpan, kan handla liksom att tänka ut, och offra sina egna liv om det behövs, är mänsklighetens ovärderliga inslag.

I moralisk mening kan Grynszpan, men inte för sitt sätt att handla, tjäna som ett exempel för varje ung revolutionär. Vår öppna moraliska solidaritet med Grynszpan ger oss ökad rätt att till alla andra som kan bli en Grynszpan, till alla de som är förmögna till självuppoffring i kampen mot despotism och grymhet, säga: Sök en annan väg! Inte den ensamme hämnaren utan bara en stor revolutionär massrörelse kan befria de förtryckta, en rörelse som inte kommer att lämna kvar något av hela strukturen med klassutsugning, nationellt förtryck och rasförföljelse. Fascismens exempellösa brott skapar en längtan efter hämnd som är helt berättigad. Men omfattningen av deras brott är så ohygglig, att denna längtan inte kan tillfredsställas av mordet på enskilda fascistiska byråkrater. Det är nödvändigt att sätta miljoner i rörelse, tiotals och hundratals miljoner av de förtryckta över hela världen och leda dem i angreppet mot det gamla samhällets fästen. Bara när alla former av slaveri störtats, bara när fascismen fullständigt utplånats, bara när folket skoningslöst dömer de nuvarande banditerna och skurkarna kan folkets indignation verkligen tillfredsställas. Det är just den uppgiften som Fjärde Internationalen har tagit på sig. Den kommer att rensa arbetarrörelsen från stalinismens pest. Den kommer att samla ungdomens hjältemodiga generation i sina led. Den kommer att bereda väg för en värdigare och mer mänsklig framtid.

Leo Trotskij
Tryckt i Socialist Appeal (New York) 14 februari 1939