Fredagen den 22 juli utvecklade sig i rasande takt till en mardröm för hela Norge.
Först skakades vi alla av bomben, som inte bara slog mot en rad norska myndigheter, utan också verkade vara riktad mot själva det styrande Arbeiderpartiet. Vi kände igen metoden och mönstret från tidigare terrordåd i Europa. Men sen blev det, som vi alla vet, mycket värre: nu på lördagsmorgonen räknar norsk polis med att över 80 unga
människor, unga socialdemokrater och socialister, mördats på sommarlägret på Utøya.
Borgerliga skribenter i svensk media och på Internet var, som vanligt, snabba med att dra slutsatser. Det talades i mer eller mindre förtäckta ordalag om hotet från islam, om nödvändigheten i att stå fast i ”kriget mot terrorismen”. Medan de unga socialdemokraterna på Utøya fortfarande sprang och simmade för sina liv försökte nätets alla islamofober att plocka politiska poänger. Kent Ekeroth, riksdagsman för SD, twittrade: ”Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge? Nej, jag kommer inte kalla er islamofober.” Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund var inne på samma linje: ”Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas!” Och på Svenska Dagbladet hade Per Gudmundson fullt sjå med att, via olika ”jihadist”-bloggar, spekulera i vilken slags islamister som låg bakom dådet.
Men när gärningsmannen väl greps visade han sig av allt att döma vara – en traditionalist, konservativ, främlingsfientlig och islamofobisk man med sin politiska bakgrund i norska Fremskrittspartiet. Som också var mycket aktiv på nätet, med argument av den typen som just SD-sympatisörer brukar sprida här. Som norska bloggare har påpekat tyder mannens skrifter på nätet på att han såg det som sin plikt att ”rädda” Norge från islam.
Alla de som var så tidiga med att döma och dra slutsatser, verkar nu istället bli mycket försiktiga. Naturligtvis är inte gärningsmannens handlande representativt för nationalister! Alla som hatar muslimer och socialister går minsann inte ut och skjuter dem! Och visst är det så. Men det är ändå knappast förvånande att all den propaganda som når oss från ledarsidor och bloggar – allt detta tal om ett ”hot mot vår kultur”, om arbetarrörelsen som ”landsförrädare” – till slut får någon att gå från ord till handling. Resultatet ser vi i dag, i centrala Oslo, och på Utøya.
I fredags fick vi se vad en rasistisk ideologi leder till i sin mest utkristalliserade form, i sin mest extrema konsekvens. Mot de rasister som går från ord till handling, och mot de politiska partier som sprider ett sådant tankegods, måste vänstern och arbetarrörelsen stå enad.
I dag sörjer vi med Norges unga arbetarrörelse, och står än mer än tidigare fast vid vår övertygelse om att kampen mot rasism och högerpolitik måste fortsätta, i Norden och i hela världen. I den kampen kommer vi nu, liksom tidigare, att lägga fram vårt perspektiv. Vår antirasism skiljer sig från socialdemokraternas på många sätt. Vi ser rasism som något som i grund och botten gror i social utslagning, som ett resultat av kapitalismen. Därför menar vi att sann antirasism också måste vara revolutionär, och slå mot det ekonomiska system som ständigt delar upp människor i ”vi och dem”. Men hur mycket våra åsikter än går isär, får reaktionära angrepp på arbetarrörelsen aldrig
accepteras.
Vi uppmanar alla socialister att delta på de minnesstunder som nu arrangeras för de norska offren. I dag går våra tankar till de unga männen och kvinnorna i Arbeidernes Ungdomsfylking, och till den norska arbetarrörelsen. Det bästa sättet att hedra dem och visa vår solidaritet är att oförtrutet fortsätta kampen mot rasism och högerpolitik – som Sosialistisk Ungdom i Norge skriver: ”For alle døde kameratar, ikkje eit minutts stillheit, men eit liv i kamp”.