[Ur Arbetarmakt Nr. 3, 2011]
För drygt ett år sedan presenterades en opinionsundersökning enligt vilken nästan hälften av invånarna i Sverige, 46 procent, ville se ett förbud mot religiösa friskolor (DN.se 2010-03-14). Bland riksdagspartierna är däremot stödet för rätten att starta religiösa friskolor i stort sett enhälligt numera. Även Vänsterpartiet försvarar denna ”rättighet”. Detta demonstrerar tydligt hur den multikulturalistiska ideologin harmoniskt möter det nyliberala projektet för marknadslösningar av grundläggande samhällsfunktioner. Det skriver Peter Larsson och argumenterar för ett förbud av religiösa friskolor. Artikeln publicerades ursprungligen i Arbetarmakt Nr. 3 2011.
Först några ord om begreppet ”multikulturalism” som har fått en stark ställning och samtidigt konsekvent missförstås av många av dess egna anhängare. I det folkliga medvetandet har ”multikulturalism” kommit att betyda samma sak som ett mångkulturellt samhälle d.v.s. ett samhälle där människor med olika etnisk och kulturell bakgrund kan sammanstråla och leva i fruktbar kontakt med varandra. ”Mångkultur” skulle därför kunna sägas vara en beskrivning på ett kulturellt blandat samhälle. Vid närmare eftertanke borde de flesta kunna gå med på att denna blandning kan försiggå på mer än ett sätt och att det därför borde finnas olika modeller för detta. Multikulturalismen är just en sådan modell men har fått en sådan stark ställning att den framstår som självklar och synonym med ett mångkulturellt samhälle som sådant.
Multikulturalismen utgår inte från att individuella människor med olika bakgrund ska interagera med varandra i ett samhälle och själva besluta om i sina kulturella identiteter. Multikulturalisterna anser istället att det är väl sammanhållna etniska och religiösa grupper som har att göra med varandra. Det mångkulturella samhället är i deras version inte en nyskapande smältdegel utan en överenskommelse om fredlig samexistens mellan olika etniska minisamhällen inom det övergripande samhället. Folk ur etniska minoriteter har rättigheter inte i första hand som individer och människor. Rättigheter tillkommer primärt den etniska gruppen som kollektiv.
Multikulturalismens betoning på väl avgränsade etniska och kulturella kollektiv som grundläggande enhet gynnar per automatik traditionalistiska och konservativa strukturer både bland etniska minoriteter och bland majoritetsbefolkningen. För vem har bäst möjlighet att agera officiell uttolkare av vad som är den sanna karaktären av en viss kultur? Naturligtvis är denna privilegierade roll i praktiken förbehållen de skikt som redan har makt: religiösa ledare, släktledare och andra som upprätthåller en etablerad livsstil ”sådan som den alltid har varit”. Socialt förtryckta skikt, minoriteter inom minoriteterna, dissidenter och folk som befinner sig i olika gråzoner skjuts åt sidan som ”icke-autentiska”. Multikulturalismen innebär i praktiken att eliten inom majoritetskulturen gör upp med eliterna inom minoritetskulturerna om ett fungerande arrangemang där alla inblandade respekterar varandras integritet.
Minoritetsledarna svär trohet till kapitalismen och den borgerliga demokratin. De mobiliserar ”sitt folk” till valurnorna till förmån för det ena eller andra imperialistiska partiet. Som tack erbjuds de vissa karriärmöjligheter inom etablissemanget. Men framförallt erbjuds de generösa möjligheter att praktisera sina egna snäva konservativa tolkningar av hemlandskulturen eller subkulturen, inte bara för sin egen personliga del utan för hela den religiösa eller etniska gruppens vidkommande.
Konsekvensen av detta är minst tvåfaldig. För det första motverkar det direkt möjligheterna till proletär klassolidaritet eftersom vissa skikt av invandrade arbetare fångas in i etnisk sekterism och ghettomentalitet istället för klasstänkande. För det andra leder det till ökat socialt förtryck av diskriminerade grupper inom de etniska minoriteterna. Kvinnor, barn och sexuella minoriteter får se sina rättigheter mer eller mindre allvarligt beskurna på multikulturalismens altare. Att tvångsgifte inte är förbjudet i Sverige är ett av de mest groteska exemplen på detta.
Rätten att starta religiösa friskolor är ett annat exempel på hur staten i multikulturalistisk anda ger religiösa etablissemang möjligheten att indoktrinera barn och ungdomar i en vidskeplig och reaktionär mentalitet. Traditionalisternas rättigheter att pracka på de uppväxande generationerna sin bråte går här före barnens rättigheter att själva få välja världsåskådning och livsstil när tidpunkten är passande för det.
Religiösa friskolor i praktiken
Den kristna subkulturen i Sverige har varit ivrigast i att utnyttja möjligheterna med friskolor. Även om majoriteten av dessa friskolor sannolikt inte bryter på ett flagrant sätt mot läroplanen så finns det flera bestickande exempel på hur kristna friskolor hela tiden försöker tänja på gränserna. Andreasgymnasiet i Stockholm har uppmärksammats flera gånger. Den 18 mars 2006 framträdde en av deras lärare, Mats Selander, i SVT-programmet Existens och förklarade att Darwins evolutionslära skulle vara död om 20-30 år. Själv förklarade han sig undervisa på grundval av så kallad ID – Intelligent Design. ID är en religiös, förment religiö förklaringsmodell till universums uppkomst som menar att vår komplexa verklighet kräver en medveten skapare. Skolinspektionen har dessutom vid ett antal tillfällen sett sig nödgade att kritisera Andreasgymnasiet. Vid flera tillfällen har lärare och skolledning påstått att homosexualitet är en synd. I sin likabehandlingsplan så definieras kränkande behandling som ett brott mot bibelns syn på människovärdet, inte som ett brott mot skollagen eller mänskliga rättigheter.
Laboraskolan drivs av den kristna sekten Plymouthbröderna, en stängd grupp som väntar på tidens slut. Även har skolinspektionen varit tvungen att ingripa och kritisera det faktum att föräldrarna har sett till att rensa ut allt undervisningsmaterial som har med sex att göra. Sofiaskolan i Örebro drivs av något som kallas för Kristet center och har uppmärksammats för att måldokumenten har en tydlig biblisk prägel vilket strider mot de bestämmelser som säger att undervisningens innehåll inte får vara bekännande utan ska ha en allsidig prägel. Redan för tio år sedan uppmärksammade dåvarande skolverket att flera kristna friskolor hade problem med att upprätthålla en undervisningen fri från religiös propaganda. 2001 gjordes en granskning som visade att kursböcker hade manipulerats genom att sidor rivits ur, klistrats över o.s.v. när de handlade om utvecklingslära och sexualkunskap.
Vissa muslimska friskolor har också visat sig vara benägna att försöka sätta sig över demokratiska lagar. 2003 ansåg sig Skoverket vara tvungna att stänga ner över tio muslimska friskolor efter att det visat sig förekomma övergrepp mot elever. Men detta beslut togs endast efter att Dokument Inifrån hade gjort en offentlig skandal av förhållandena på dessa skolor.
Dessa exempel kan sägas visa på ytterligheter. Samtidigt anger de inriktningen för vad som skulle hända om ytterligare kompromisser görs med religiösa krafter som vill starta skolor och andra former av verksamhet som ska ske vid sidan av det övriga samhället.
Det är nödvändigt att visa på enskilda missförhållanden hos religiösa friskor. Men det får inte skymma den principiella frågan om huruvida det ska vara tillåtet att bedriva undervisning för barn och ungdomar på konfessionell grund. Som marxister, och därmed som barn av upplysningen, måste vi säga kategoriskt nej till detta. Undervisningens syfte måste vara att fostra de uppväxande generationerna i ett kritiskt och förnuftsbaserat tänkande som gör dem kapabla att ifrågasätta auktoriteter och traditionen. Dessutom ska skolan ha till syfte att utbilda sina elever i sin egen tids aktuella kunskaper och färdigheter. Eleverna ska tränas i att självständigt och vetenskapligt kunna möta världen. En utbildning som grundas på dogmer, tro och auktoritetsdyrkan kan per definition inte åstadkomma de självständiga varelser som varje ung människa förtjänar att få bli. Religionen ger eviga och färdiga svar. Förnuft och vetenskap är i sig själva inga svar utan tillvägagångssätt för att hitta svar. Det är därför en skola med vetenskaplig grund är överlägsen en religiös skola. Att kapitalismen sedan perverterar kulturen, vetenskapen och undervisningen är en annan sak. Det problemet löser man inte genom att vända sig till postmodernistisk pessimism och irrationalism. Socialismen kommer att frigöra förnuftets och vetenskapens fulla potential.
Det nuvarande friskolesystemet i Sverige är på många sätt en rutten kompromiss mellan trons och förnuftets inriktningar. Religiösa grupper får starta skolor men religionen får inte prägla undervisningen. Så länge de religiösa spelar sina kort väl ingriper inte staten mot dem och de kan på subtila sätt förgifta och hjärntvätta sina elever. En del avslöjas och då måste staten gripa in.
Religionsfriheten ska inte få användas som argument för religiösa friskolor. Friheten till religion gäller vuxna rationellt fungerande människor med avseende på sig själva som enskilda individer. Religionsfriheten får inte tolkas på multikulturalistiskt vis som en kollektiv grupprättighet. Ingen ska i religionsfrihetens namn rätt att tvinga på andra människor sina tankar och beteenden med motiveringen att regler och traditioner måste gälla för alla medlemmar av en viss grupp. Inga övergrepp ska få accepteras i religionens och kulturens namn. Därför måste vi säga nej till de mentala barn- och ungdomsfängelser som religiösa friskolor är.