George Galloway gör det igen

George Galloway har ännu en gång lyckats vinna en fantastisk valseger. Den första var i Bethnal Green och Bow 2005. Nu har han återigen förbryllat de stora partierna och alldeles särskilt Labourpartiet med dess prokapitalism och förespråkande av nedskärningar. Han vann fyllnadsvalet i valkretsen Bradford West med 18 341 röster och besegrade ett förstummat Labourparti med över 10 000 röster. Galloway lyckades vinna över 35 procent av väljarna som annars röstar på Labour. Labour kunde inte hitta någon annan förklaring än att Galloway blev ”kändis” genom att vara med i Big Brother i januari 2006!

Efter sin seger sade Galloway att den arbetande befolkningen i Bradford West hade gett Labours ledning en varning: ”Ni kan inte längre ta våra röster för givna”. Han har helt rätt.

Genom en kampanj som drog fram som en virvelvind under bara tre veckor, och som kulminerade med ett valmöte med över 1 000 deltagare, har han återigen skakat etablissemangets partier med deras identiska politik med nedskärningar för att rädda bankirerna, aktieägarna och miljardärerna på bekostnad av hårt arbetande människor, och arbetslösa ungdomar, och deras rasism i fråga om invandringen.

Galloway förde fram följande i sin kampanj:
– Vi behöver en politik som kan få tillbaka jobben till Bradford.
– Vi behöver bli av med studieavgifterna.
– Vi behöver få tillbaka trupperna från Afghanistan.
– Vi behöver stoppa uppstyckningen av det nationella systemet för hälsovård (NHS).
Han tillfogade: ”Jag är den verklige Labourmannen i det här valet”.

Bortsett från hans gedigna avvisande av alla angrepp på arbetande människor, inklusive finansminister Osbornes senaste budget med skattelättnader för rika och skattehöjningar för fattiga, underlättades hans seger av den stora andelen muslimer och ungdomar i valkretsen. Labour försökte röra om i den rasistiska grytan genom att påstå att han struntat i de vita arbetarområdena i valkretsen. Den lögnen tillbakavisades av Respects ledare Salma Yacoob som i en intervju i radio påpekade att Galloway vunnit röster i varje del av valkretsen.

Vi avvisar helt Labours avskyvärda förtal gentemot de muslimska arbetarområdena som helt riktigt hatar de blodiga krig som förs av västimperialismen i Mellanöstern. På samma gång kritiserar vi Respect för att ge efter för de muslimska folkgruppernas affärsmän och religiösa ledare genom att nedtona allvarliga frågor som borde vara centrala i varje kamp för frihet – speciellt kvinnors rätt till abort och homosexuellas rätt till lika behandling och frihet från förtryck. Och vi fördömer Galloways vana att försvara ”anti-imperialistiska” diktatorer som Khadaffi, Ahmadinejad och Syriens brutale Assad.

Vi är övertygade om att arbetarklassen behöver ett arbetarparti, ett parti med medlemmar från alla folkgrupper, ett parti som är anti-imperialistiskt samtidigt som det stöder de libyska och syriska folkens revolutioner, ett parti som utan rädsla försvarar kvinnors och homosexuellas rättigheter, ett parti som är sekulärt och öppet och stolt socialistiskt. Respect är tyvärr inte ett sådant parti.

Inte desto mindre kämpade Galloways kampanj för ungdomarna som utsätts för kronisk arbetslöshet eller uselt betalda MacJobb. Han talade för de som hatar kriget och ockupationerna av Irak och Afghanistan och det planerade angreppet på Iran. Hans fantastiska röstetal är uttryck för ett grundläggande missnöje med det nyliberala Labourpartiet.

Av den anledningen måste valet i Bradford West bli en uppmuntran för alla oss som kämpar mot nedskärningar, rasism och krig. Det skulle också kunna bidra till de olika ansträngningar som görs idag för att skapa ett nytt arbetarparti i Storbritannien. Det partiet både kan och måste vara anti-kapitalistiskt och anti-imperialistiskt. Det måste stå för frigörelse för alla som är förtryckta på grund av sin etniska tillhörighet, sitt kön eller sin sexuella läggning. Det måste stå för revolution överallt i världen och arbeta för en revolution i Storbritannien.

Dave Stockton, London