Arbetet bland brevbärarna: angrepp och motstånd
En stor facklig demonstration till försvar för brevbärarnas arbetsvillkor och för försvaret av en fungerande brevservice planeras i Stockholm lördagen 26 maj. Flera av postarbetarnas fackliga klubbar i Stockholm står bakom mobiliseringen.
Arbetarmakt har pratat med Gunnar Westin, fackligt aktiv i SEKO Postklubb Södra Stockholm, där han är ordförande för en ny sektion i Skärholmen-Hägersten, och dessutom valts som ersättare till klubbstyrelsen. Gunnar ingår också i den arbetsgrupp som förbereder protesten.
AM: Vilken är bakgrunden till att SEKO:s fackliga organisationer nu planerar för en demonstration?
GW: Det finns ett uppdämt behov av att mobilisera och protestera mot den dumpning av arbetsmiljön som brevbärarna utsätts för inom Posten. År av nedskärningar och omorganisationer har betytt att brevbärare på många håll går på knäna, slits ut och inte klarar av att hantera den alltjämt växande arbetsbörda som bolagets ledning lägger på oss anställda. Detta har nu skapat en ohållbar situation för brevbärarna. I bolagets senaste interna medarbetarundersökning kom detta tydligt till uttryck: Siffrorna visade att förtroendet för bolagets ledning från de anställdas sida aldrig varit lägre.
När brevbärarna inte hinner göra ett bra jobb så betyder detta också att brevservicen försämras. Rapporter om försenade brev, och eftersändningar som blir kvarliggande på kontoren, ibland i flera veckor, har varit ett stående inslag i tidningar och andra medier under året som gått här i Stockholm. Under hösten närmast kollapsade servicen i delar av verksamheten på ett av de största utdelningskontoren i Stockholm, och Post- och telestyrelsen kallade in Postens ledning för att kräva besked om åtgärder.
Istället för att ta till sig av kritiken har bolagets ledning meddelat att kommande nedskärningar är att vänta, eftersom man aktivt vill anpassa verksamheten inför en börsintroduktion. Detta gör man i strid med riksdagsbeslutet från förra året, där oppositionen röstade mot en utförsäljning av aktierna. För Postens ledning spelar detta ingen roll, de fortsätter att arbeta i denna riktning, antagligen med förhoppningen att man ska få det politiskt godkänt framöver. Det betyder för bolagets nuvarande strategi att vinsterna ska pressas upp ännu mer, och ännu snabbare. I en bransch som brevbäringen betyder det att man är inställd på att fortsätta öka pressen på brevbärarna och i bolaget överhuvudtaget.
I brevbäringen försöker ledningen exempelvis genomföra ”Lean Production”, sprungen ur ”toyotismen”, en företagarideologi och samtidigt en form för arbetets organisering av japanskt ursprung som syftade till att binda bilarbetarna vid japanska Toyota till företagsintressena. Genom att delegera ansvaret för skötseln av verksamheten till mindre arbetsgrupper, och genom att göra arbetarna mer direkt ansvariga för att genomföra företagets effektiviseringar, kunde man hävda sig bättre i konkurrensen med andra biljättar. Filosofin, omhuldad av företagskonsulter, döptes av de amerikanska bilarbetarna till ”management by stress”, något som brevbärarna nu ska utsättas för. Man vill omorganisera arbetet i denna riktning, samtidigt som man siktar på att gå ned på lägsta bemanning. Brevbärarna ska i högre utsträckning göras direkt ansvariga för att täta till när sprickor uppstår. Det är en del av en medveten strategi, där brevbäringen sakta men säkert omvandlas till ett ”slit-och-släng”-yrke. Det är denna utveckling som är bakgrunden till demonstrationen.
AM: Hur kom initiativet till demonstrationen till stånd?
GW: Initiativet kommer från början från SEKO Postklubb Södra Stockholm, där jag själv är aktiv. Klubben, som organiserar omkring 600 medlemmar i södra Stockholmsregionen, beslutade på sitt årsmöte i början av februari att man skulle ta initiativ till att förbereda en protest. Bakom motionen stod flera fackliga aktivister som redan förra året var med och genomförde en demonstration, som gick under namnet Brevbäraraktionen.
AM: Vad har den kommande demonstrationen för förhållande till arbetet med Brevbäraraktionen förra året?
GW: Det var ett utomfackligt initiativ som kom till stånd efter att brevbärarna på mitt kontor satte ned foten mot övertiden och bjöd in brevbärare från andra håll till ett möte under titeln ”Upp till kamp – vi sitter alla i samma båt”. Responsen var bra, och många brevbärare från flera olika kontor slöt upp. Detta möte ledde till ytterligare träffar, och en kommitté valdes som fick i uppdrag att förbereda en demonstration. Även om vi inte fick med oss facket på båten den gången (de var rädda för att samarbeta med ett självständigt nätverk, och hade föredragit att själva ha fått arrangera) så visade demonstrationen tydligt på brevbärarnas kampvilja. Omkring 300 brevbärare deltog i vad som av alla deltagare upplevdes som en mycket lyckad protest.
Efter denna erfarenhet insåg vi dock snabbt att ett utomfackligt nätverk utan tillräcklig förankring skulle få det svårt att driva på för en mer kämpande inriktning i facket. Vi ville sikta högre än vad vi kunde göra som självständigt nätverk, och vi insåg att det därför var nödvändigt att gå in och driva på arbetet i den största fackliga organisationen. Detta arbete har resulterat i flera nya, mer lokalt förankrade, sektioner i södra klubben, där betoningen ligger på folkrörelselinjen (se intervjun med Frances Tuuloskorpi i detta nummer, red. anm.). Men samtidigt har vi som lärde känna varandra i arbetet med Brevbäraraktionen fortsatt samarbeta med varandra för att påverka klubben i en mer kämpande riktning. Vi har fortsatt byta erfarenheter, dragit igång arbetet med en ny fackligt understödd och mycket uppskattad tidning för brevbärarna, och tagit gemensamma initiativ i klubben. Sammanfattningsvis är den kommande demonstrationen i högsta grad ett resultat av allt detta arbete.
AM: Vilka arrangerar demonstrationen?
GW: I nuläget har vi faktiskt lyckats med att få med oss alla SEKO-klubbar som organiserar brevbärare i Stockholm. Vi har också fått med oss terminalarbetarnas fackliga organisation på Årsta, och hoppas att terminalarna på bl.a. Arlanda ska haka på. Vi har också kontaktat logistiksidans fackliga organisation, där de postarbetare som arbetar med pakethantering och transport/leverans finns, och hoppas att de ska stödja. Dessutom har vi lyckats få SEKO:s avdelning i Stockholm att uttala sitt stöd för vårt initiativ, vilket betyder att en uppmaning om att delta i demonstrationen kommer att gå ut till fackligt aktiva i alla branscher som SEKO organiserar här i regionen. Förutsättningarna är alltså mycket goda.
AM: Vad hoppas ni uppnå med demonstrationen? Och vilka är planerna därefter?
GW: Vi hoppas och tror att det här kan bli en stor betydelsefull protest för postarbetare i hela Stockholm och ge brevbärare och andra anställda ett kollektivt självförtroende – en känsla av styrka – vilket kan bana vägen för att stärka den fackliga stridbarheten framöver. Givetvis hoppas vi att det ska smitta av sig på brevbärare och andra postanställda i hela landet. Vi vill sända ut en kampsignal.
Kampanjen är också kopplad till en rekryteringskampanj. Vi vill i synnerhet nå den unga generationen av brevbärare, varav många arbetar under otrygga anställningsformer, för att skapa en större bas inom facket för en mer kämpande inriktning än den som vi upplever att vår centralorganisation driver. Facket har i hög grad misslyckats på denna punkt, man har förlorat en hel generation. Nu vill vi åtgärda detta, och samtidigt lägga en bättre grund för byggandet av mer stridbara arbetarkollektiv på arbetsplatserna. Vi behöver dra in medlemmar som går med för att kämpa. Detta är en förutsättning för ett mer kraftfullt engagemang för att vi framöver ska kunna stärka den fackliga stridbarheten överhuvudtaget, något som kommer att vara avgörande för att vi ska kunna utmana den passivitet inför Postens offensiv som vi upplever finns i facket centralt.
Arbetarmakt Stockholm