Den 15:e juni spreds nyheten om en påstådd vild strejk på Volvo i Umeå. Det som utspelade sig var att fackklubben satte ned foten när företaget bröt med kollektivavtalet och beordrade plustimmar trots att det VAT-avtal som gav dem denna rätt redan hade sagts upp av fackklubben.
VAT-avtalet (avtal för variabel arbetstid, som bl.a. ger företaget rätt att beordra plustimmar vid produktionstoppar och minustimmar vid minskade orderingångar) hade sagts upp efter att företaget brutit mot överenskommelsen med fackklubben att inte anlita bemanningsföretag. Därtill beordrades plustimmar utan att det motsvarades av en ökad produktion. Med andra ord verkar det som företaget använde sig av olagliga effektiviseringsmetoder.
– Det gäller att skydda medlemmarna och deras intressen, samtidigt som vi ser till att det inte genomförs några olagliga stridsåtgärder. Det är den dubbla rollen som facklig förtroendevald, säger Jan-Olov Carlsson, klubbordförande för IF Metall på Umeverken, till tidningen Internationalen.
– Även om det kan ha varit formellt fel av arbetarna att gå hem, så finns det också en moralisk rätt. Företaget gick över gränsen, fortsätter Jan-Olov Carlsson.
Det är onekligen precis det som är den dubbla rollen som den s.k. fredsplikten påtvingar fackklubbarna och som de förtroendevalda tyvärr allt för ofta upprätthåller. Problemet är som vi alla känner till att den formella uppdelningen i olagliga och lagliga åtgärder bara används som en mur för att få arbetarna att stå tillbaka medan arbetsköparna ständigt ägnar sig åt att urholka och undkomma arbetsrätten för att pressa upp vinsterna.
Om alla fackklubbar rättade sitt arbete efter devisen ”jobba rätt”, så som Volvoarbetarna nu gjort, så skulle vi vara i en betydligt bättre utgångspunkt för att förbättra arbetsförhållandena på landets arbetsplatser.