Ryska socialister behöver vår solidaritet

En appell från Ryska Socialistiska Rörelsen (RSR), Autonom Aktion och Vänsterfronten

Idag vänder vi oss, representanter för ryska vänsterorganisationer, till våra kamrater över hela världen med en vädjan om solidaritet. Denna uppmaning och ert svar är mycket viktiga för oss. Just nu står vi inte bara inför ännu ett fall av tvivelaktiga domar från det ryska ”rättssystemet” eller bara ännu ett exempel på hur ett människoliv bryts ner i sammandrabbningen med statens repressiva apparat. Idag har myndigheterna inlett en repressiv kampanj mot oss utan motstycke i Rysslands historia på senare år, en kampanj vars mål är att utplåna vänstern som en organiserad politisk kraft. Gripanden, hot, misshandel, aggressiva angrepp i medierna och steg mot att förklara vänstergrupper olagliga på senare tid pekar alla på myndigheternas nya allmänna strategi, som är mycket grymmare och mycket mindre förutsägbar än tidigare.

Den massomfattande proteströrelse som började i december 2011 förändrade radikalt den atmosfär med politisk och social passivitet som uppkom under Putins första period som president. Tiotusentals unga och medelålders människor, tjänstemän och statligt anställda, började uppträda på gatorna och kräva förändring. Den 10 till 24 december 2011, och sedan den 4 februari 2012, blev Moskva, Petersburg och andra stora städer platser för omfattande möten och uppvisade en ny nivå av politisering hos en betydande del av samhället. Den modell för ”styrd demokrati” som utformades av den styrande eliten under många år blev bankrutt under några få dagar. Politiska manipulationer slutade fungera inför en verklig politik som fötts underifrån. Rörelsens krav var inledningsvis begränsade till ”ärliga val” men växte snabbt till en protest mot hela det politiska systemet.

Efter valet den 4 mars 2012, i vilket Putin använde en kombination av massiva administrativa påtryckningar på väljarna, omfattande förfalskningar och lögnaktig populistisk retorik garanterade honom en ny period, trodde många att potentialen för protester hade uttömts. De naiva förhoppningarna hos oppositionens tusentals volontärer, som tagit på sig rollen som valobservatörer med förhoppningen att få slut på bedrägerierna, krossades.

Nästa demonstration, vars framgång få trodde på, var planerad att äga rum i Moskvas centrum den 6 maj, dagen innan Putin skulle installeras som president. Den dagen samlades mer än 60 000 människor, trots skeptiska röster. När marschen närmade sig torget där mötet skulle äga rum organiserade polisen en omfattande provokation och blockerade demonstranternas väg till torget. Alla som försökte kringgå polisens avspärrningar utsattes för misshandel och gripanden. Det exempellösa polisvåldet framkallade motstånd från en del som motsatte sig gripanden och vägrade lämna torget tills alla frigetts. Konfrontationen den 6 maj varade några timmar. I slutändan greps mer än 650 personer, varav en del fick tillbringa natten i fängelse.

Nästa dag körde Putins motoriserade procession till installationen genom ett tomt Moskva. Tillsammans med demonstranter hade polisen rensat staden på alla fotgängare. Den nya proteströrelsen hade visat sin makt och en ny nivå av radikalisering. Händelserna den 6 maj gav upphov till Occupy-rörelsen, som drog tusentals unga människor till Moskvas centrum och höll sig kvar till slutet av maj. Vänstergrupperna hade fram till dess varit perifera i förhållande till proteströrelsens etablerade liberala språkrör men började nu i allt större utsträckning att spela en större roll.

Dessa händelser var en signal för myndigheterna: rörelsen hade gått längre än vad som var tillåtet, valet var över och det var dags att visa tänderna. Nästan omedelbart inleddes en brottsundersökning av ”de massomfattande störningarna” och den 27 maj ägde de första gripandena rum. Den 18-årige anarkisten Alexandra Duchanina anklagades för att ha deltagit i störningarna och våldsanvändningen mot polisen. Gripandena fortsatte under de närmaste dagarna. De anklagade var både erfarna politiska aktivister (huvudsakligen inom vänstern), liksom vanliga människor för vilka demonstrationerna den 6 maj var deras första erfarenhet av gatupolitik.

Än så länge har 19 personer anklagats för att ha deltagit i dessa ”störningar”. Tolv av dem sitter i häkte i väntan på rättegång. Här är några av deras historier:

• Vladimir Akimenkov, 25 år, kommunist och aktivist i Vänsterfronten. Greps den 10 juni 2012, han kommer att sitta i häkte till den 6 mars 2013. Vladimir är född med nedsatt syn. I fängelset blir det ännu värre. I den senaste undersökningen hade han 10 procents syn på det ena ögat och 20 procent på det andra. Detta var emellertid inte en tillräcklig orsak för domstolen att ersätta häktet med husarrest. Vid den sista förhandlingen i domstolen kommenterade domaren cyniskt att endast fullständig blindhet kunde få honom att överväga beslutet.

• Michail Kosenko, 36 år, ingen politisk tillhörighet, greps den 8 juni. Kosenko som lider av psykiska störningar, bad också att hans fängelsevistelse skulle ersättas med husarrest. Domstolen förklarade emellertid att han är ”farlig för samhället” och planerar att skicka honom till tvångsvård.

• Stepan Zimin, 20 år, anarkist och anti-fascist, greps den 8 juni och satt i häkte till den 6 mars 2013, då häktningen kan förlängas. Stepan försörjer sin ensamstående mamma, och återigen ansåg inte domstolen att det var en tillräcklig orsak för att frisläppa honom med reseförbud.

• Nikolaj Kavkazskij, 26 år, socialist, människorättsaktivist och hbt-aktivist. Häktad den 25 juli.

Utredarna har inga tydliga bevis som visar någon av de häktades skuld. De förblir i fängelset och nya misstänkta ansluter sig hela tiden till deras led. Den siste av spelarna i ”händelserna den 6 maj”, 51-årige liberale aktivisten och forskaren Sergej Krivov, greps nyligen, den 18 oktober. Allt tyder på att han inte kommer att bli den siste.

Om gripandet av redan närmare 20 vanliga deltagare i demonstrationen var avsett att ingjuta skräck i proteströrelsen, har jakten på ”organisatörerna av omfattande störningar” målet att slå mot dess erkända ledare. Enligt utredningen var ”störningarna” resultatet av en konspiration och alla gripna fick speciella uppdrag. Det visar att vi inte bara har att göra med en rad gripanden utan med förberedelser inför en storskalig politisk process mot oppositionen.

Den 5 oktober visade NTV, en av de ledande ryska tevekanalerna, ett slags ”undersökande dokumentär” som levererade fantastiska anklagelser mot oppositionen och speciellt mot Sergej Udaltsov, den mest kände representanten för vänstern. Detta hopkok i traditionen från Goebbels propaganda berättar om Udaltsovs band till utländska säkerhetstjänster och att de aktiviteter som den ”vänsterfront” han leder är sammansvärjningar av statens utländska fiender. Med hjälp av ”avgörande bevis” innehåller filmen ett filmat möte mellan Sergej Udaltsov, aktivisten Leonid Razvozjajev i Vänsterfronten, medlemmen i Ryska Socialistiska Rörelsen Konstantin Lebedev och en av den georgiske presidentens närmaste rådgivare Givi Targamadze. Samtalet rör sig speciellt om pengar som georgierna levererat för att ”destabilisera” Ryssland.

Trots att ansiktena i filmen är praktiskt taget omöjliga att urskilja och att ljudet är tydligt redigerat och tillagt separat, användes videon av undersökningskommittén hos allmänne åklagaren (den agentur som idag spelar den ledande rollen i att organisera repression) för att inleda en förundersökning. Den 17 oktober greps Konstantin Lebedev och Sergej Udaltsov släpptes efter förhör och efter att ha undertecknat en försäkran att inte lämna Moskva. Den 19 oktober försökte en tredje deltagare i den nya ”affären”, aktivisten Leonid Razvozjajev i Vänsterfronten, att ansöka om statusen som flykting hos den ukrainska FN-delegationen. Så snart han klev ut ur delegationens byggnad tvingade okända personer in honom i ett fordon och körde honom olagligt över den ukrainska gränsen och in på ryskt territorium. När han väl befann sig på en okänd plats i Ryssland, utsattes han för tortyr och hot (inklusive sådant som rör hans familj) och tvingades underteckna en ”frivillig bekännelse”, där han erkände band till utländska säkerhetstjänster och förberedelser till väpnat uppror, i vilka också Konstantin Lebedev och Sergej Udaltsov var inblandade.

Efteråt levererades Razvozjajev till Moskva och sattes i fängelse som brottsmisstänkt. För närvarande har Razvozjajev i möten med människorättsaktivister försäkrat att han avsvär sig bekännelserna som avgavs under tvång. Han kunde emellertid inte avsvära sig konsekvenserna. ”Razvozjajevs lista”, som avtvingats honom med tortyr, har blivit ökänd. Den innehåller namnen på människor som inom kort kommer att bli föremål för förföljelser.

Repressionens omfattning ökar ständigt. Helt nyligen har undersökningskommissionen tillkännagivit inledningen av en undersökning av Sergej Udaltsovs organisation Vänsterfronten, vars resultat mycket väl kan bli att den förbjuds som ”extremistisk”. Påtryckningarna ökar också mot den anti-fascistiska rörelsen. De välkända aktivisterna Aleksej Sutug, Aleksej Olesinov, Igor Hartjenko, Irina Lipskaja och Alen Volikov har häktats på påhittade anklagelser och hålls under bevakning i Moskva. Socialisten och anti-fascisten Filipp Dolbunov har tvingats genomgå förhör och utsatts för hot ett flertal gånger.

Det är knappast en tillfällighet att majoriteten av offren för denna exempellösa våg med repression tillhör vänsterrörelsen. På tröskeln till förberedelserna för åtstramningar i Ryssland, för inskränkningar av anställdas rättigheter och pensionsreformer, är Putins och Medvedevs administration mer än allt annat rädda för en allians mellan den existerande allmänna demokratiska rörelsen och möjliga sociala protester. Dagens repression är det viktigaste prov som Rysslands nya proteströrelse måste genomgå: antingen håller vi stånd eller också väntar oss en ny period med massomfattande apati och rädsla. Det är just av den orsaken, inför ett politiskt tryck utan motstycke, som solidaritet från våra kamrater som kämpar i Europa och i hela världen är så avgörande.

Vi vänder oss till er med en vädjan att organisera solidaritetsdagar mot politisk repression den 29 november till 2 december framför Ryska federationens ambassad eller någon representant för den ryska regeringen i era länder med krav på omedelbar frigivning av de olagligt häktade och ett slut på de skamlösa kriminella handlingarna och förberedelserna för nya ”Moskvarättegångar” baserade på tortyr och förfalskningar. Vi ber er också att använda så konkret information som möjligt i era protester och krav, med de specifika namn och detaljer som vi tillhandahåller i denna appell. Detta är avgörande för var och en som befinner sig bakom galler idag.

Skicka era rapporter om solidaritetsaktioner och all annan information och frågor till:

solidarityaction2012@gmail.com

Solidariteten är vårt enda vapen!
Förenade kommer vi aldrig att besegras!