Vi var många som ställde oss frågan: kommer det någonsin att göras någon bättre kalender än Liv Strömquists kalender för 2010, Månadens manshora? Nu i höst kom svaret: ja. Eller närmare bestämt: Liv Strömquists kalender för 2013, Månadens Moderat.
Upplägget kunde knappast ha varit bättre: för varje månad finns en seriestripp på fyra rutor där Liv Strömquist driver hejdlöst med någon av de ledande Moderaterna, samtidigt som hon obarmhärtigt dissar en aspekt av deras politik.
Exempelvis tar hon upp att Sofia Arkelsten säger sig värna om miljöfrågor, och vill göra Miljöpartiet onödigt till nästa val – samtidigt som hon hyllar Shells ”miljöarbete” på sin blogg, eller hur Carl Bildt har ett trick för att boosta självförtroendet på ett sätt som är vida överlägset Mia Törnbloms metoder: ärva en rejäl, riktigt gammal förmögenhet.
Allra mest på pricken fångas nog de ”nya” Moderaterna med granskningen av Per Schlingmann. Under hans ledning gick som bekant den svenska borgarklassens gamla flaggskepp från att på ett lite mer tydligt sätt angripa arbetarklassen, till att skapa illusionen av en intressegemenskap mellan alla som har ett jobb, gentemot de som inte har det.
Men ja, läs själva. Tolv välriktade angrepp på Moderaterna, som vart och ett skulle kunna ställas ut om 100 år som monument över hur bra politik konst kan vara i sina bästa stunder.
Jens-Hugo Nyberg
