Antroposofi: en sektlära

Under året har det beslutats att Waldorflärarhögskolan ska få sitt statliga stöd indraget. Motiveringen har bland annat varit att utbildningen är kraftigt ovetenskaplig. Som en reaktion på beslutet har antroposofer och Waldorfföräldrar haft manifestationer, namninsamlingar och skrivit debattartiklar. Flera kända vänsterprofiler, bland dem Joakim Thåström och Stefan Sundström, har undertecknat namnlistor.

Men vad är då egentligen Waldorfpedagogik? Vid första anblicken verkar det vara en väldigt trevlig och human pedagogik. För att använda antroposofernas egen slogan: “En skola för hela människan”. Eleverna får arbeta med händerna mycket, t.ex. sticka, måla och skriva sina egna häften i varje ämne. Allt detta kan lätt ge skenet att waldorfpedagogiken utvecklar eleverna och kan ses som Björklunds “pluggskolas” antites. Riktigt så är dock inte fallet.

För att förstå Waldorf måste man först förstå den bakomliggande filosofin, d.v.s. “antroposofin”. Antroposofin kallas av utövarna för en “andevetenskap” och redan här bör nog de flesta vetenskapligt lagda människor ha sina tvivel om dess legitimitet. Det hela låter mest som en kvasireligiös New Age-influerad lära, och det är faktiskt precis vad det är.

Antroposofin grundar sig i stort sett uteslutande på Rudolf Steiners tankar, idéer och religiösa uppenbarelser. Steiner föddes år 1861 i dåvarande Österrike-Ungern. När han fyllde 18 började han studera på Wiens Tekniska Högskola, bland annat läste han matematik, fysik och kemi.

I början av 1900-talet gick Steiner med i det “teosofiska sällskapet”. Teosofin kan beskrivas som antroposofins största enskilda inspirationskälla – den talar om reinkarnation, astralkroppar och magi. Teosofin var i stor utsträckning en blandning av olika religioner: idén om karma och reinkarnation från österländsk religion såsom Buddhism och monoteism samt tron på Jesus från kristendomen. Teosofins syn på reinkarnation är också en västerländskt influerad sådan, man trodde på en sorts progressiv stege där människan för varje reinkarnering kommer högre upp på stegen. Livet delas också upp i Freud-inspirerade (om än klart mindre vetenskapliga) perioder, som vart och ett är sju år.

År 1912 upptäckte teosofiska sällskapet i Indien en pojke som de ansåg vara en reinkarnation av Kristus. Detta fick Steiner att bryta med den teosofiska rörelsen, han var av den bestämda uppfattningen att Guds son på jorden var en engångshändelse. Steiner startade i samband med detta vad som kom att bli den antroposofiska läran.

I Sverige finns det idag ett stort antroposofiskt sällskap, även om antalet aktiva medlemmar inte är helt klart. Vad som däremot står klart är att antroposofernas centrum ligger i Järna. Där hittar man bland annat den s.k. Vidarkliniken, som utför antroposofisk läkekonst och får statliga bidrag för detta.

Av Vidarkliniken kan man exempelvis ordineras koöga eller meteorjärn som läkemedel för diverse åkommor. Även homeopatiska läkemedel ordineras.

Även undervisningen i Waldorfskolorna utgår helt från Steiners idéer. Barnen ska absolut inte lära sig läsa innan sju års ålder (då deras andra sjuårsperiod påbörjas), religiösa historier tagna från kristen och nordisk mytologi berättas som absoluta sanningar och den Yoga-liknande rörelsekonsten ”Eurytmi” är obligatorisk för alla klasser ända upp i gymnasiet.

Hur kommer det sig då att människor som identifierar sig som vänster söker sig till Waldorfskolan? En undersökning har visat att över 50 % av föräldrar till barn i Waldorfskolan röstar antingen på Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Borde inte dessa människor se Waldorfs religiösa och ofta direkt antivetenskapliga framtoning som ett hot mot barnens förmåga till kritiskt tänkande?

Jo, egentligen borde de naturligtvis det. Förklaringen, eller åtminstone en del av den, ligger sannolikt i Waldorfskolornas oerhört lyckade sätt att marknadsföra sig. ”En skola för hela människan” används som slogan, men att detta i själva handlar om hur Waldorfpedagogiken tar hänsyn till människans eterkropp och astralkropp istället för bara den fysiska kroppen nämns aldrig. På det hela taget döljer Waldorfskolan sin filosofi och sina föreställningar för utomstående. Som före detta Waldorfelev har jag själv ofta frågat vad som egentligen är poängen med eurytmilektionerna, varför jag var tvungen att lämna in alla uppgifter handskrivna och varför jag dessutom tvingades skriva dem med en oergonomisk färgpenna. Svaren var svävande eller kom inte alls. Steiners ”andevetenskap” fick inte kommuniceras utåt.

Istället marknadsför Waldorfskolan sig alltså som en human skola, där varje individ får ta plats. Huruvida detta är sant eller inte kan väl diskuteras, men det står klart att Waldorfs undervisning är partisk, ovetenskaplig och ofta opedagogisk. Varje revolutionär bör välkomna beslutet att Waldorflärarhögskolan tvingas stänga, liksom vi bör kräva att samma sak sker för alla religiösa lärarutbildningar samt att hela skolväsendet förstatligas.