Nej till borgarnas arbetskraftinvandring – ja till öppna gränser och gemensam klasskamp

Det har stormat en del kring LO:s förslag att återinföra mer reglering kring arbetskraftsinvandringen. Mycket av kritiken har dock varit ganska osaklig, samtidigt som det står klart att LO faktiskt tar upp ett verkligt problem.

Det borde vara uppenbart för internationalister att vi inte kan upprepa högerns och arbetsköparnas kritik mot LO och i allmänhet deras argument i den här frågan. ”Arbetskraftsinvandring” som den ser ut, och som det var tänkt att den skulle se ut är faktiskt som skräddarsydd för utnyttjande av fattiga arbetare. Vi kan givetvis inte acceptera ett system där företagen väljer och vrakar vilka arbetare de ska ta hit, att vissa ska jobba under sämre villkor, och där det dessutom saknas kontroller för att arbetarna ska få de villkor de har blivit lovade. Upprepade gånger har vi fått läsa om arbetare som helt enkelt har blivit blåsta och där ingen har ställt till svars, på grund av ett system där man exempelvis kan skylla på att det var underleverantören som gjorde det. Att borgarna, samtidigt som de poserar som solidariska i frågan om arbetskraftsinvandring, dessutom fortsätter att deportera folk till nöd, krig och – många gånger – förtryck, fängelse eller rent av döden understryker att vi med avsky måste avvisa allt de står för i denna fråga.

Men vi kan inte heller godta LO:s ståndpunkt. Ja, vi håller helt med om att alla som arbetar i Sverige ska jobba under avtal som gäller här, och nej, vi vill inte ge arbetsgivarna den makt de har och de chanser att missbruka sina redan fina legala möjligheter som de har. Däremot måste vi kritisera fackföreningsrörelsen för att de inte kan ge ett internationalistiskt svar – som med nödvändighet måste vara kopplat till att bryta med klassamarbetspolitiken. Det är nödvändigt för arbetarrörelsen att säga: arbetarna från andra länder är inte problemet – våra fiender är direktörerna, kapitalisterna och alla politiker som står för en arbetarfientlig politik (vilket förstås inkluderar en hel del S-företrädare). Vi, arbetare från Sverige och alla andra länder måste ta kampen mot borgarnas och kapitalisternas system, för att de rika, inte vi, ska betala för krisen – för upprustning av vård och omsorg, för drägliga arbetsvillkor, och samma villkor för alla oavsett ursprung. Samt givetvis att alla företag som utnyttjar arbetare ska kunna ställas till svars. Det ska inte gå att gömma sig bakom underleverantörer – de som anlitar underleverantörer ska vara ansvariga för vad dessa gör.

Därför: nej till borgarnas arbetskraftsinvandring – ja till öppna gränser och gemensam kamp för arbetare oavsett ursprung, mot kapitalister och borgare var de än kommer ifrån.

 Jens-Hugo Nyberg