Skär inte ner på stödet till barn med särskilda behov!

En viktig nyhet den gångna veckan har varit utsatta barn som fråntas den trygghet, bristfällig som den må ha varit, som de har haft. Och nej, jag menar inte överklassbarnen som har gått på Lundsberg. Vissa elever där har ju varit utsatta för grov mobbning – men för dem har ju situationen i och med stängningen snarast förbättrats. Den stora gnällkonserten från elever, lärare och – framför allt – föräldrar har ju gällt hur det hemskt det är för barnen att inte få gå på en internatskola för eliten, utan kanske måste umgås med pöbeln. Detta har vi givetvis ingen som helst sympati med. Det är bra att Lundsberg stängs, se nu till att det blir för alltid. Den borde ha stängts för länge sen. Och lägg ner gnället och pratet om kränkningar och rättsskandal och allt annat. Med möjligt undantag för de mest mobbade eleverna (som kanske gläds åt att skolan läggs ner, om än i hemlighet) är de som fram till för bara några dagar sedan gick på Lundsbergs de barnen och ungdomarna det är allra minst synd om i Sverige. De är landets blivande elit, vilket är själva grejen med skolan.

Här går överklassbarn i skolan.. - NOT!

Här går överklassbarn i skolan.. – NOT!

Nej, jag menar barn som faktiskt är utsatta. Tidigare samma vecka som beskedet om att Lundsbergs ska läggas ner kom, fick föräldrarna till 1000 barn med särskilda behov i Stockholms kommun ett besked: stödpengen till barnen ska dras in. Alltså, barn med särskilda behov, det kan röra sig om exempelvis Aspergers syndrom, eller allvarlig dyslexi, ska missta sitt särskilda stöd. Borgarna skär alltså ner på de barn som har det svårast – men medierapporteringen domineras av de barn som har det minst svårt. En överklasstjej fick vara med i tv i egenskap av f.d. Lundsbergselev och hävda att ”enligt sociologer” finns det inga klasskillnader i Sverige. Något motsvarande intresse fanns det inte för att belysa hur nedskärningen av stödet till de barn med särskilda behov drabbar dem som faktiskt behöver speciell hjälp.

Arbetarmakt tycker tvärtemot exempelvis Galenskaparnas och After Shaves Jan Rippe, som förefaller ha fastnat i en tokrolig sketch från 80-talet. Som förälder till ett barn som inte får gå kvar på Lundsberg hävdar Rippe nu bestört att detta är den största kränkningen svenska staten har genomfört. Nu skulle man kunna börja prata om tvångssteriliseringar t.ex., men låt oss hålla oss till att stödet till barn med särskilda behov alltså dras in. Det är en verklig kränkning. Att överklassinternat läggs ner är däremot ingen kränkning. Lägg ner dem allihop. Lägg ner friskolorna också, när vi ändå håller på, och satsa på en bra skola för alla – med tillräckligt extra stöd för alla som behöver det.

Och när vi ändå håller på kan vi slänga in en extraskatt för överklassen, så har vi ingen brist på resurser för att rusta upp skolan. Vi har ju alla sett hur måna de är att deras barn ska gå i en bra skola, och de har pengarna att bekosta detta. Så låt oss hjälpa dem att hjälpa skolan att bli bättre! Win-win situation! Överklassen lär i och för sig gnälla över det, men det är bara så de är, inget att fästa sig vid.

Jens-Hugo Nyberg