Torsdagen den 14/11 hölls en demonstration i Stockholm mot planerna på att privatisera högskolor och universitet. Cirka 250 studenter deltog. Samtidigt hölls studentmanifestationer på samma tema i ett antal städer såsom Uppsala och Lund. Sammanlagt har alltså hundratals, kanske uppemot tusen, studenter demonstrerat i Sverige mot den planerade privatiseringen av universiteten. Om denna rörelse fortsätter att utvecklas så blir det den första omfattande radikala studentrörelsen sedan slutet av 1960-talet i Sverige.

Att den borgerliga regeringen planerar en privatisering av universiteten står helt klart. Däremot är det inte klarlagt exakt vilken modell som ska användas. Det ursprungliga förslaget fick nämligen dras tillbaka efter omfattande och hård kritik. Enligt det förslaget skulle universiteten i förlängningen ha kunnat blir aktiebolag. Istället för forsknings- och utbildningsanstalter skulle de alltså bli företag med kravet på vinst i centrum för uppmärksamheten. Det säger sig självt att när behovet av vinst blir ledstjärna så kommer politiskt obekväm forskning och ”onyttig” forskning att få stryka på foten. Risken är också uppenbar att universiteten omvandlas från dagens breda utbildningsarena till en smalare och mer elitistisk möjlighet för de som kommer att kunna betala framtidens höga studieavgifter. Detta har hänt i Storbritannien, där arbetarklassens ungdomar idag är i princip utestängda från möjligheterna till en universitetsutbildning. Privatiseringen av universiteten är en del i borgarnas strategi för att steg för steg avveckla alla de rättigheter och möjligheter som vanns under efterkrigstiden.
Det stora problemet i Sverige är frånvaron av massiv och öppen kamp mot borgerlighetens attacker på de sociala rättigheterna. Med dagens demonstrationer har en liten möjlighet öppnats för att en grupp eventuellt kommer att kunna träda fram och visa vägen för andra. Alla radikala krafter på universiteten borde hjälpas åt att bygga upp den här nya rörelsen och se till att den får luft under vingarna. Bla demonstrationen i Stockholm var en bra start. Det var mycket god och kamplysten stämning där demonstrationen gick från Gamla Stan till utbildningsdepartementet på Drottninggatan. Ingen politiker vågade sig ut förstås. Den här gången kunde de ignorera rörelsen, men kanske inte nästa gång.
För att rörelsen ska kunna segra måste den gå utöver den senaste decenniernas uppdelning i separata gruppers egna kampfält. Den nyliberala offensiven kan inte besegras av studenterna själva, även om det skulle bli en massrörelse. För seger krävs att arbetarnas och studenternas kamp växer samman i en gemensam antikapitalistisk offensiv, och som dessutom återupptäcker de framgångsrika metoderna från den internationella arbetarkampen och den svenska arbetarrörelsens barndom: ockupationer, strejker och organiserat självförsvar.
Anders Johansson
