Bygg bort bostadsbristen!

Publicerad i Arbetarmakt nummer 4 2013

Bostadsbristen är vid sidan av massarbetslösheten kanske det samhällsproblem som sätter flest käppar i hjulen för försöken att skapa en trygg vardag. Med en osäker boendesituation skjuts dagen ständigt upp då man i lugn ro kan påbörja det liv man vill. Att vara osäker på om man kan flytta till eller bo kvar i den stad man vill orsakar stor stress och oro.

Nästan hälften av alla som bott i Stockholmsregionen mellan ett och fyra år funderar på att flytta för att de tror att de inte kommer hitta en bostad när de behöver en.
Och i Göteborg har det mellan 1990 och 2009 bara byggts 30 178 bostäder, samtidigt som befolkningen ökat med 74 288 personer.
Just i Göteborg letade ca 60 000 personer aktivt efter en bostad i september i år (enligt Boplats Göteborg). Förra året byggdes dock bara 2 110 nya bostäder varav enbart 522 hyresrätter.

Enligt Boverkets rapport Bostadsbristen ur ett marknadsperspektiv är bostadsbristen störst i Stockholm, Skåne och Västergötland, men bostadsbristen råder i stort sett hela landet. Enligt samma rapport skulle det behövas 38 969 nya bostäder i Stockholm, 20 985 i Skåne och 16 914 i Västergötland för att få bukt med bostadsbristen (år 2011, mätt som antalet individer över 19 år delat med antalet bostäder). Det ger en bild av problemets proportioner.

Medan högern avvärjer sig allt ansvar med prat om att inte ”upprepa misstagen från 60- och 70-talen”, d.v.s. när politikerna insåg att det behövdes statlig styrning för att bygga en miljon nya bostäder, lämnas vi andra till våra öden på den havererade bostadsmarknaden. Att med ROT-avdraget låta staten subventionera byggnation av småhus och bostadsrätter går bra, likaså att sälja ut kommunala och statliga fastigheter och att driva på för att omvandla hyresrätter till bostadsrätter, men att rusta upp allmännyttan – ”hopplöst förlegat”. I själva verket är det högern som är hopplöst förlegad. Borgarnas bostadspolitik kan sammanfattas så här: Avsaknad av sociala ambitioner och ett slappt vurmande för idén att marknaden måste få sköta sig själv (med borgarnas hjälp).

2007 tog regeringen bort investeringsbidraget för att bygga hyresrätter, vilket har lett till högre hyror i nybyggda hyresrätter. En annan försämring är lagen från februari i år som gett bostadsrättsinnehavare möjlighet att ta ut högre hyror. Snitthyran för ettor och rum i Stockholm har med detta stigit med 14,4 %, och 18,1 % för tvåor. Det måste byggas nya och billiga hyresrätter men borgarna ser till att hyrorna på de befintliga bostäderna höjs. Som Hans Lind, professor i fastighetsekonomi på KTH, säger: ”Det här är en anpassning till hur det ser ut i nästan alla länder, nu kan man ta ut det marknaden tål.” Det som marknaden tål? Alltså vad de med mest pengar i plånboken tål. Åt fanders med alla andra.

Man kan kritisera miljonprogrammet för att det gick för hastigt åt gamla hus och kvarter när Gammelsverige skulle bort och enformiga höghus och shoppingcenter skulle in.

Men det är uppenbart att det behövs en modern motsvarighet till miljonprogrammet som även måste omvandla ändamålsenliga men tomma lokaler till billiga hyresrätter. Och framförallt måste det utgå från behoven i lokalområdena så som de boende uttrycker dessa.

Nicholas