Arbetarmakt på 1 maj 2014 (video och bilder)

Stockholm: Stort tåg men otillräckligt budskap

Arbetarmakt i Stockholm deltog traditionsenligt i morgonsamlingen på La Mano på Söders höjder. Några hundratal trotsade det snöblandade regnet för att vid monumentet till åminnelse av arbetarrörelsens stupade martyrer i spanska inbördeskriget hedra minnet av kampen mot fascismen – en fråga som har förnyad aktualitet i dag.

Tyvärr berörde bara några av talarna vid La Mano kampen mot fascismen som en uppgift för arbetarrörelsen i dag – SAC-Syndikalisternas talare var en av dem. Att tala om antifascism 2014 utan att ens beröra begrepp som Kärrtorp, Malmö och de fängslade antifascisterna är, minst sagt, problematiskt.

Vänsterpartiets tåg hade enligt uppgift fler deltagare än förra året, vissa siffror pekar på 15 000 (uppskattningen från förra var runt 10 000). Arbetarmakt gick i mitten av tåget med vår banderoll med texten ”Öppna gränserna – för en socialistisk värld utan nationer”, och till Medborgarplatsen och Kungsträdgården hade vi med oss vårt tryckerifärska tidningsnummer.

Utöver Vänsterpartiets tåg hade vi närvaro i demonstrationen mot nazistiska Svenskarnas parti i Jönköping och på SAC-Syndikalisternas frihetliga tåg i Stockholm.

Det stora antal som valde att gå ut under röda fanor – och då måste vi lägga till dem som av liknande skäl valde att gå ut under rosa (FI) – visar tydligt att folk är missnöjda med den samhälleliga situationen och vill gå betydligt längre i att förändra den än vad det politiska etablissemanget och medierna vill påskina. Det är bra och är såklart ingen överraskning.

Men inte heller Vänsterpartiets huvudtal bjöd på några överraskningar. Kärnan i V:s och Jonas Sjöstedts tal kan sammanfattas i ”rösta på oss”. Problemet är inte de konkreta förslag som Sjöstedt tog upp i sitt tal på Kungsträdgården – såsom sänkt skatt för pensionärer och vinstförbud i välfärden. Det är okontroversiella inslag i klasskampen.

Problemet är att inte ett ord sades om vad den organiserade arbetarklassen bör göra här och nu – och i morgon och oavsett valutgången – för att uppnå förbättringar av villkoren på arbetet och i samhället. Vänsterpartiets konkreta förslag för här och nu är att vi ska vänta till september och att vi då ska rösta.

Inte ett ord om att arbetare i facken måste bygga upp sina egna självstyrda strukturer för att ta strid för förbättringar oavsett vad den fackliga byråkratin tycker. Att aktivt och villigt sätta sina resurser till förfogande för varje steg framåt och för varje ickesanktionerad strejk, att med detta budskap genomföra en facklig rekryteringskampanj speciellt riktad mot ungdomar – den typen av konkreta förslag är främmande för Vänsterpartiet. Liksom nödvändigheten av att gå ut i direkt aktion för att – som i Dorotea – ockupera nedläggningshotad välfärdsservice.

Nej, vi ska rösta på Vänsterpartiet, så fixar Sjöstedt resten. Det totalt ospecificerade ordet ”mobilisering” poppade upp här och där, men det är en retorisk chimär som för Vänsterpartiet på sin höjd betyder demonstration. På så vis hängde det ett moln av osäkerhet över talen om en jämlik välfärd: vad händer om Vänsterpartiet inte kommer in i regeringen eller om inte tillräckligt förändras även om de gör det? Vi kan vänta, men hur länge och på vad?

Arbetarmakt har givetvis inga illusioner om att Vänsterpartiet någonsin – och speciellt inte under haglande uteslutningar av alla i ungdomsförbundet som anses för radikala – kommer att leda arbetarrörelsen i en antikapitalistisk riktning. Ovannämnda exempel är bara konkreta illustrationer av det.

I Kungsträdgården bröt solen till slut igenom molnen, och vi deltog efter Vänsterpartiets tåg även i det mer anarkistiskt influerade Mayday-tåget från Slottsbacken, där bl.a. Linje 17 deltog.

Arbetarmakt deltog i Första maj-firandet sida vid sida med alla arbetare och socialister som vill kämpa för en välfärd för alla och envar i behov, för kamp mot klassamhället och för socialism. En stor eloge till alla som gick ut på arbetarklassens internationella högtidsdag.

Arbetarmakt Stockholm