Svenskarnas parti (SvP) visade sig på Jönköping gator på första maj i år. De mötes av massivt motstånd och fick åka hem efter att ha överösts med slagord, oljud, frukt, och färg. Det var en seger för antifascismen.
Se även: Arbetarmakts liverapportering från 1 maj i Jönköping
Svenskarnas parti är ett rasistiskt och fascistiskt parti som tidigare hette Nationalsocialistisk Front. Deras målsättning är att utrota arbetarrörelsen, genomföra etnisk rensning och att etablera en totalitär stat. Det var deras medlemmar som genomförde en attack under 8 mars i Malmö som nästan hade dödlig utgång. Denna organisation organiserar ibland en typ av aktiviteter som de kallar för ”demonstrationer”. Men deras ”demonstrationer” handlar inte om att sprida ett budskap eller att argumentera för något. Kärnan är inte ens att sprida ett motbjudande budskap. Deras marscher är praktiska övningar i disciplin, arbetsfördelning och gatukamp. De vill visa styrka, inte föra ett samtal eller liknande. ”Demonstrationerna” fyller syftet att bygga upp en organisation som ska användas till att stoppa yttrandefriheten för väldigt många andra människor. Att försvåra och stoppa för grupper som SvP är därför inte en fråga om att hindra någons yttrandefrihet. Det är en fråga om att försvara yttrandefriheten för alla som kommer att tystas under SvP:s kamp och i deras samhälle.
Att konfrontera fascister kan aldrig vara en uppgift för en liten grupp hjältar. Det behövs en massrörelse. I en situation som i dagens Grekland är det bara den organiserade arbetarklassen som effektivt kan genomföra uppgiften.
Folklig protest möttes av polisbrutalitet
I Jönköping bekräftades ännu en gång att det är masskampen som är nyckeln till framgång. SvP kunde visserligen genomföra sin marsch. Men det var till priset av stor förödmjukelse. Ingen kunde se dem under deras samling på Västra torget. Ingen förutom de cirka tvåtusen människor som var där för att visa sin avsky samt polisen. På grund av slagord, tutor och visselpipor kunde ingen höra deras tal heller. Att gå marschvägen skulle under normala omständigheter ha tagit en halvtimme. Nu fick de gå en förkortad väg och den tog ca två timmar att vandra. Anledningen var förstås att de blockerades av folkmassor vart de än vände sig. Den folkliga karaktären gjorde det också svårt för polisen att använda maximal brutalitet.
Den ursprungliga marschvägen blockerades av hundratals människor som satt och låg ner på marken i vad som kan beskrivas som en civil olydnadsaktion. I övrigt var det stora rörliga massor som allt som oftast dök upp där det behövdes. SvP gjorde ett par aggressiva utfall men kunde i stort sett lita på polisen, även om nazisterna säkert hade önskat hårdare tag och friare händer för egen del. Polisen visade hur som helst tydligt vilken sida de står på.
Det skulle vara befängt att påstå att polisen idag är en fascistisk kraft. De försvarar i dagens läge den borgerliga demokratin. Men det är ingen tvekan om att de ser vänstern som det stora hotet, inte extremhögern. Vi måste ständigt påminna om Kärrtorp vid tillfällen som Jönköping. I Kärrtorp fanns det sex poliser för att skydda en antirasistisk manifestation. I Jönköping fanns det över 600 poliser för att skydda SvP. En viss skillnad.
I Jönköping fanns det en styrka på minst ett 20-tal civilare som outtröttligt blandade sig med antifascisterna för att både trakassera och ofta gripa folk. Några av dessa fula fiskar har vi fångat på bild – de kan beskådas på videon ovan och i våra Twitter-uppdateringar.
Arbetarrörelsens flathet
Aktionen i Jönköping har hyllats av flera etablerade skribenter med koppling till socialdemokratin och Vänsterpartiet. Det är på många sätt bra att de gör det för det underlättar framtida mobiliseringar. Samtidigt understryker det problemet med den etablerade arbetarrörelsen och dess genomruttna ledning. Till och med kyrkan i Jönköping inser de farliga konsekvenserna av att låta krafter som SvP växa ostört. De visade de genom att låta kyrkklockorna ringa för fara. Men vad gör Vänsterpartiet och Socialdemokraterna? Jo, de genomför sina Första maj-tåg i Jönköping precis som vanligt. Mona Sahlin talade och kritiserade enligt mediauppgifter faktiskt flatheten gentemot SvP. Men om den flatheten nu är ett problem kan man fråga sig varför socialdemokratin inte mobiliserade hela sitt tåg mot SvP. När nazister provocerar på arbetarrörelsens högtidsdag gör kyrkan mer än arbetarrörelsen själv för att ta tag i problemet.
En av de saker som kultursidornas skribenter har framhållit som något positivt med aktionen mot SvP i Jönköping är just de inslag som inte har med vänstern och arbetarrörelsen att göra. Det har pekats på den moderata kommunledningen som försökte få demonstrationstillståndet indraget. Det har pekats på kyrkans aktiva roll. Deras insatser skadade inte i det här läget och kyrkor och moskéer kan under vissa omständigheter vara värdefulla allierade till arbetarrörelsen. Borgerliga partier och religiösa organisationer kommer dock att bli ett hinder när kampen måste radikaliseras. Den här gången var kampens innehåll och former sådana att även en indignerad Moderat skulle kunna ge sitt stöd. Men eftersom det i längden inte räcker att bekämpa fascisterna utan att också bekämpa kapitalismen, det system som ger upphov till dem och som i sista hand behöver dem, säger det sig självt att kapitalismens stöttepelare är förutbestämda att förråda varje antifascistisk kamp. Arbetarklassen och socialt förtryckta grupper har bara sig själva att lita på. Därför var de traditionella arbetarpartiernas passivitet i Jönköping ett problem. Det vore bra om medlemmar i V och S kunde påtala det problemet och pressa sina partier underifrån till att spela en mer aktiv roll nästa gång.
Peter Larsson
No Responses