Stockholm: Hundratals för Gaza (bilder och video)

Terrorstatens Israels krig mot Palestina fortsätter. Så gör också det palestinska väpnade motståndet mot ockupationsstyrkorna – och i hela världen fortsätter demonstranter att samlas för att visa sin solidaritet med Gazas folk. Samtidigt som Israel återupptagit sina blodiga bombningar mot Gaza samlades på lördagen några hundra stockholmare på ett stekhett Sergels torg för protestera.

Talkörerna ljöd över en solvarm stad: “Bojkotta Israel! Sluta mörda Gazas barn!” Liksom vid tidigare arrangemang (läs rapporter, se bilder och film från dessa) stod Alexander Suliman från SSU och Nael Touqan från Palestinska föreningen som konferencierer. Dror Feiler deltar för tillfället i en konferens om Ship to Gaza.

Arbetarmakt-medlemmar från Stockholm och Uppsala spred ut sig i folkmassan, sålde nya numret av vår tidning och delade ut vårt flygblad om hur vi menar att solidaritetsrörelsen bör gå framåt. I de många talen lades fokus på tre konkreta handlingar man som svensk kan göra för att stödja Palestinas frihetskamp: handelsbojkott, polisanmälningar mot israeliska funktionärer och stöd till sjukvård i Gaza.

Bojkotta Israel
Dick Urban Vestbro, från KTH och Arkitekter utan gränser, talade om kampanjen för att bojkotta, desinvestera från och isolera Israel. Arbetarmakt ställer sig till fullo bakom kampanjen, och förespråkar en total handels-, kulturell och akademisk bojkott av Israel. En sådan bör dessutom i första hand bör genomdrivas av arbetarrörelsen. Arbetare bör blockera israeliskt gods (som Hamnarbetarförbundet gjorde 2010), vägra köra eller lasta gods, och i synnerhet vapen, ämnade för Israel, och handelsanställda bör genom aktioner på arbetsplatsen stoppa försäljningen av israeliska varor. Men naturligtvis bör även alla som handlar mat och andra produkter se till att helt undvika israeliska varor, och gärna meddela affärens ägare att man gör så. (En fullständig lista på israeliska varor, vars streckkod vanligen börjar med 729, finns här). Vi har varit delaktiga i de större protesterna mot israeliska sportevenemang – sådana bör inte bara säga att evenemanget ska stoppas, utan även, om tillfället finns, genom massmilitans och civil olydnad också fysiskt stoppa det från att genomföras.

Polisanmäla israeliska regeringsfunktionärer och arméfrivilliga
Flera talare uppmärksammade också kampanjen för att lämna in polisanmälningar mot Israels krigsbrott, och att se till att de svenskar som strider med Israels armé och deltar i slakten i Gaza inte får komma hem obemärkta eller ostraffade. Anmälningsblanketter delades ut på torget. Också det ett bra initiativ – en stor kampanj, med många polisanmälningar, kan väcka internationell uppmärksamhet och tvinga regeringen att förklara varför de ser mellan fingrarna med vissa brott mot de mänskliga rättigheterna, dem som begås av USA-imperialismens allierade. Israels generaler och alla gärningsmännen bakom de många och fruktansvärda överfallen på Gazas utsatta civilbefolkning måste ställas till svars. Men det är viktigt att solidaritetsrörelsen också är på det klara med att polisen, regeringen eller utrikesminister Bildt inte utan en massiv press kommer att lyfta ett finger för att försvåra livet för sina allierade i Mellanöstern. Lagen är skriven av rika och för rika, av förtryckare och för förtryckare. Vi kan inte vinna en sådan här kampanj endast med juridiska argument.

Stöd till sjukvård
Som i de tidigare demonstrationer samlades det in pengar till vårdinsatser i Gaza, och vi fick även via telefon höra frivilliga läkare som själva rest ned för att undsätta de nödlidande. En berömvärd insats – solidaritet i praktiken.

sergelstorg2

Stöd det väpnade motståndet! Krossa Israel!
Bojkott, polisanmälningar och stöd till sjukvård är alltså alla tre berömvärda initiativ. Men det var två viktiga paroller som saknade ett konsekvent uttryck från talarstolen: stöd den palestinska motståndskampen och krossa den sionistiska bosättarstaten! Situationen i Gaza i dag är fruktansvärd och de som på något sätt vill hjälpa palestinierna förtjänar allt vår stöd. Men enbart hjälp till de redan lidande kommer aldrig att lösa grundproblemet: sionismen och staten Israels existens, en existens som bygger på ständiga attacker och förtryck mot palestinierna.

I det flygblad vi delade ut förklarade vi att det som behövs är en solidaritetsrörelse som öppet stödjer palestiniernas rätt att försvara sig mot de sionistiska anfallen. I dagsläget innebär det att vi måste ge alla kämpande styrkor – som Hamas och PFLP – vårt stöd när de slår tillbaka mot Israel med vapen i hand, även om vi kan ha åsikter om hur de utförs rent taktiskt. Detta innebär inte att vi ger dem något politiskt stöd, eller att vi menar att Gaza-borna bör göra avkall på sin kamp mot förtryck från Hamas-regimen.

Arbetarmakt står också för en enstatslösning i Palestina. Som vi skriver i flygbladet:

Ett grundläggande perspektiv som måste in i solidariteten med Palestina är krossandet av den sionistiska staten. Israel är inte bara en ockupant. Det är en stat utan existensberättigande, därför att den till sitt innersta väsen bygger på etnisk rensning samt religiös och nationalistisk chauvinism. Israel skulle aldrig kunna finnas om det inte vore för krig mot ursprungsbefolkningen i Palestina.

Tvåstatslösningen har alltid varit reaktionär, eftersom den bygger på den fortsatta existensen av Israel och dess suveräna maktposition. Tjugo år efter Osloavtalet är tvåstatslösningen dessutom mer och mer absurd allteftersom Israels expansion fortsätter. Både judar och palestinier måste befrias från sionismen.

Den enda hållbara lösningen är att Israel krossas och ger plats för ett odelat Palestina som är demokratiskt och sekulärt och garanterar likvärdiga rättigheter för sina medborgare oavsett religion eller etnisk bakgrund. Detta program kan genomföras av arbetarklassen på socialistisk grund.

Det är detta vi menar när vi reser parollen “krossa sionismen” eller “krossa Israel”. Det har inget med den avskyvärda antisemitismen att göra. Judar, araber och kristna har naturligtvis alla rätt att bo i Palestina, men det är omöjligt att genomföra så länge det finns en stat i området som, uppbackad av världens mäktigaste imperialister, förtrycker och helt förnekar palestinierna sina nationella och mänskliga rättigheter.

S, V och Fi – mycket snack, lite verkstad
Veronica Palm talade för Socialdemokraterna, och undvek märkligt nog helt att ta upp sin partiledares uttalanden om Israel. Istället för att, som representant för ett påstått arbetarparti, brännmärka det israeliska anfallet och mana Sveriges arbetare att sluta upp bakom det palestinska motståndet valde ju Stefan Löfven som bekant att betona ockupanten Israels rätt att “försvara sig” genom en massiv terrorkampanj mot Gazas instängda befolkning. Ett uttalande han senare, trots en proteststorm, understrukit att han står fast vid. Palm talade istället i allmänna, humanistiska ordalag om krigets fasor. Den förklaring hon gav till palestiniernas lidande, och det perspektiv hon erbjöd på den palestinska frihetskampen, är talande: hon sa att grunden till situationen är den israeliska ockupationen och blockaden mot Gaza. Alltså inte Israels själva existens som en judisk stat, en stat byggd på etnisk rensning och upprätthållandet av en sionistisk överhöghet. Nästa gång en socialdemokrat talar på en Palestina-demonstration bör hen tvingas ta upp och förklara Löfvens uttalanden, och klart och tydligt berätta var partiet står i förhållande till palestiniernas rättmätiga kamp mot Israel.

För Vänsterpartiet talade partiordförande Jonas Sjöstedt. I ett uttalande som låg svindlande nära Stefan Löfvens patetiska prat om Israels rätt att “försvara sig” hänvisade Sjöstedt till Israels rätt till “säkra och försvarade gränser”. Hur ska dessa gränser se ut? Ska socialister förespråka en rasistisk terrorstats rätt att “försvara” gränserna kring den mark de stulit och ockuperat? På vilket sätt menar han att Israel ska få försvara sina gränser? Om detta sa han inget.

Feministiskt initiativs talare, vars namn vi tyvärr inte snappade upp, uttryckte stolthet över partiets uttalande mot den israeliska aggressionen. Bra så. Men mer intressant än partiuttalanden, inte minst för alla som fortfarande funderar på hur de ska rösta i höst, är väl hur partiet faktiskt har agerat där de har sin första parlamentariska plattform, i EU-parlamentet. Så här skrev Gudrun Schyman från FI om den resolution om kriget mot Gaza som gick igenom i EU-parlamentet i slutet av juli: “[Resolutionen] innehåller inte något klart ställningstagande mot Israels ockupation, den kräver stopp för raketerna från Gaza och först i en senare mening stopp för Israels militära aktiviteter. Det finns alltså ingen kraftfull kritik mot det militära övervåld som Israel använder (..)” Miljöpartiets och Vänsterpartiets EU-representanter röstade mot resolutionen. Soraya Post från FI stödde den däremot, med argumentet att EU “inte får vara tyst”. En dålig resolution är alltså bättre än ingen alls! Det parlamentariska arbetet är naturligtvis inte allt, och kanske inte ens det viktigaste, men hur FI agerar där de faktiskt har fått inflytande säger mycket om förhållandet mellan FI:s ord och handling i Palestina-frågan.

Marsch mot utrikesdepartementet

Die-in utanför utrikesdepartementet

Die-in utanför utrikesdepartementet

Stående manifestationer, som den som hölls i dag, är naturligtvis bra, men det är påtagligt att många vill gå längre än så – man vill uttrycka sin ilska direkt mot sionisternas representanter och de som här i Sverige möjliggör Israels krig. Alla solidaritetssamlingar för Palestina bör när det är möjligt leda till en sådan demonstration, som riktar sig mot direkta israeliska mål i Sverige och, om möjligt, kollektivt angriper eller intar dem. Det vore en kraftig solidaritetssignal till det kämpande palestinska folket.

När demonstrationen efter två varma timmar klingade av, med Kofias klassiska Demonstrationssång och maningen om att krossa sionismen i ljudsystemet, var därför initiativet att gå mot utrikesdepartementet välkommet. Arbetarmakts medlemmar deltog i marschen, och ledde talkörer i vår megafon: “Krossa Israel! Krossa sionismen! Seger åt motståndet! Stäng ambassaden! Carl Bildt – hycklare!” Vår megafon och en megafon till gick dessutom runt bland marschens deltagare, och skapade en kollektiv och energisk stämning. Det var på vår väg fram uppenbart att palestiniernas kamp ligger många, såväl turister som stockholmare, varmt om hjärtat.

Framme vid UD hölls ett tal om den svenska regeringens tystnad och knäfall inför sionisterna, och sedan iscensattes en “die-in“, där alla som hade möjlighet bland det hundratalet församlade lade sig ned på marken, för att på ett påtagligt sätt illustrera vad som sker i Gaza. Därefter talade Eduardo från Arbetarmakt:

Vänner och kamrater i solidaritet med Gazas barn och folk!

Vänner inom den antiimperialistiska kampen!

Vi är här för att stödja Gazas lidande folk. Vi är här för att stödja kravet på bojkott och isolering av Israel. Vi vill se ett slut på blockaden mot Gaza. Vi tänker på Gazas barn och folk och vi hyllar och stödjer dem. Men det finns andra på Gaza som också behöver vårt stöd i den här situationen. Vi måste också stödja det väpnade motståndet på Gaza och i Palestina. Vi måste stödja den kamp som pågår där på plats för att försvara Gazas folk. Det finns frihetskämpar som med gevär och raketer bekämpar Israel och de förtjänar vårt öppna stöd. Det handlar om grupper som Hamas, al-Aqsamartyrernas brigader, Islamiska Jihad och PFLP.

Som sagt, det är bra att avsluta ockupationen och blockaden. Men det räcker inte för att det ska bli fred. Det krävs något annat också. Det krävs att den sionistiska terrorstaten Israel krossas. Det kan aldrig bli fred så länge Israel existerar. Sionismens innersta kärna består i att expandera genom etnisk rensning. Därför måste Israel bort, krossas, sluta existera.

Stöd det väpnade motståndet på Gaza!

Här tog våra flygblad slut, men flera intressanta samtal hölls med deltagarna – där vårt tal väckte medhåll såväl som kritik. Vi marscherade så tillbaka längs Drottninggatan, och på vägen lade arbetarmaktare ut Israels flagga, den yttersta symbolen för sionismen, som under talkörer betrampades och bespottades av marschdeltagarna (se en film från detta här). Detta som en symbolisk handling för att visa vårt ovillkorliga motstånd mot staten Israel och sionismen.

Befria Palestina! Bygg solidaritetsrörelsen!
Alla som deltog i dagens manifestation och den efterföljande marschen kan känna sig nöjda med en kraftfull solidaritetsyttring. Demonstrationerna och rörelsen för Palestina måste fortsätta – även om Israel tvingar fram en vapenvila. Men det är viktigt att vi, om än så bara symboliskt, också konfronterar Israels representanter och de som möjliggör sionismen här på hemmaplan. Arbetarmakt kommer att fortsätta delta i solidaritetsrörelsen – och föra fram vårt perspektiv för en kämpande Palestina-rörelse som i sätter handling bakom orden. Stöd det väpnade motståndet! Krossa Israel, krossa sionismen! För ett sekulärt och socialistiskt Palestina för alla!