
Bild från en tidigare protest mot Tammuz i Stockholm
Medlemmar i Arbetarmakt har under det senaste året bistått aktionsgruppen Feministisk Aktion i Göteborg vid ett antal aktioner mot företag som förmedlar surrogatmödraskap. För att berätta mer om Feministisk Aktions arbete intervjuar vi här Michaela, 27 år gammal och född och uppvuxen i Masthugget, om sin aktivitet med gruppen.
Hur började ditt engagemang i Feministisk Aktion?
Jag såg ett event på Facebook om ett planeringsmöte för en aktion mot ett surrogatföretag som nyligen etablerats i Sverige – Tammuz. Deras affärsidé är att sälja barn som ekonomiskt utsatta kvinnor i andra länder föder åt välmående par här i Sverige. Det multinationella surrogatföretaget Tammuz är israeliskt men har verksamhet spridd över hela världen – en annan filial har nyligen öppnat i Stockholm.
Varför ville du arbeta med frågan?
Vi måste agera innan det är för sent och surrogatmödraskap normaliseras i Sverige. Frågan rymmer en grundläggande feministisk kamp, med ett internationalistiskt klasskampsperspektiv. Det handlar om kvinnor som tvingar sig själva att gå igenom en hel graviditet med alla de risker det innebär, samt en smärtsam förlossning, för att få det att gå runt ekonomiskt.
Förutom oorganiserade personer kom medlemmar från Kommunistiska partiet, RKU, Allt åt Alla och Ingen Människa är Illegal till planeringsmötet. Förslaget var att anordna en blockad mot Tammuz möte för blivande kunder, en blockad med banderoll, men som inte skulle söka konfrontation.
Även om vi hade olika perspektiv på aktionsformer kändes det som att det nu gick att göra något. Vi målade en banderoll med texten ”Här pågår människohandel”, som vi sedan även kunde skicka upp till aktivister i Stockholm, då även feminister där skulle manifestera mot ett liknande försäljningsmöte Tammuz planerade där.
En dag innan aktionen i Göteborg skulle bli av hände något oväntat. Kommunistiska partiets representant i nätverket informerade plötsligt de andra om att de skulle hålla ett eget möte på Järntorget, 50 meter bort från den planerade aktionen. De sökte polistillstånd en dag innan och informerade oss om det. Flera sa att det inte var vad vi hade kommit överens om. Det hela kändes som en parodi på konflikter inom vänstern, men där det var stalinisterna i K som inte höll sig till mötets beslut och agerade utanför ett demokratiskt fattat beslut de själva stött. Det var vi väldigt tydliga med på utvärderingsmötet, där vi framförde kritiken.
Polisen var alltså informerad på förhand om den planerade aktionen, och bad oss att flytta till andra sidan vägen bara ett par minuter efter att vi hade samlats. Då var K fortfarande på Järntorget och höll tal, men de skulle ramla in en kort stund senare.
Vad hände under aktionen?
Själva aktionen var väldigt peppig, en hel del deltagare dök upp. Vi blockerade porten till var vi trodde Tammuz möte hölls och delade ut flygblad till förbipasserande. K:s representant informerade oss i arrangörsgruppen om att de skulle lyssna på polisens uppmaning att lämna platsen, då de värnar om en god relation till polisen. Trots det så stannade en handfull av dem kvar och sålde Proletären. Alla tycktes inte hålla med om att man alltid måste lyssna på polisen i alla lägen.
Aktionen blev framgångsrik och lyckad, även om aktivisterna i arrangörsgruppen var överens om att beteendet från K gav ett splittrat intryck på plats, att förtroendet för dem försvagats och att samarbetet skulle upphöra. Tammuz hade visserligen enligt egen utsago bytt möteslokal, men syftet med aktionen var aldrig att fokusera på just de barnlösa par som sökt sig till Tammuz, utan att utföra en politisk manifestation, vilket det blev. Responsen från aktionsdeltagare och förbipasserande var positiv och det började nu spånas om att arbeta långsiktigt med frågan, men även att arbeta kring andra feministiska kampområden. Något som blev klart var att det saknats en feministisk grupp i Göteborg med ett antikapitalistiskt perspektiv.
Några månader senare kom Tammuz till Göteborg igen för att marknadsföra sig själva. Kan du berätta lite om vad som hände då?
Den här gången valde vi en annan taktik. Planen var att den här gången gå in på mötet och ställa till ett jävla liv. Vi såg framför oss hur vi inför massor av människor skulle veckla ut en banderoll, skrika slagord i en megafon och hålla ett brandtal som vi skulle filma och lägga ut på nätet.
Ett tiotal aktivister hade anmält sig till mötet och låtsades vara potentiella kunder. När de äntrade lägenheten satt bara ett ensamt par där. Extremt fräscha värdar stod i hallen och skakade hand med alla feminister och påpekade att det fanns nybakade bullar som det bara var att ta av. Aktionen ställdes in när de kampvilliga aktivisterna insåg att de enda riktiga kunderna som hade kommit på mötet var ett ensamt heterosexuellt par.
Kampen måste föras där makt finns. Det hade varit helt gräsligt att gapa på åt ett ensamt par. Det hela var tillräckligt skämmigt som det var, men det hade varit mer misslyckat att följa vår plan än att bara lämna platsen och köra ett tal utanför, som vi kunde filma och sen publicera på nätet.
Kommer du fortsätta att engagera dig i Feministisk Aktion?
Jag känner absolut att det finns ett värde att fortsätta att arbeta med direkta aktioner. Surrogatmödraskap är ännu inte normaliserat. Handeln med surrogatmödrar måste stoppas i ett tidigt skede. TV-serien Handmaid’s Tale har aktualiserat ämnet populärkulturellt. Visionen är att fortsätta med de direkta aktionerna men även fortsätta nätverka med andra grupper som sympatiserar med kampen.
No Responses