Corona och nyliberalismen

Som varje kapitalistisk kris har coronakrisen, med all önskvärd tydlighet, visat att ingen av de kapitalister eller borgare som verkligen har makt tar den ”ideologi” som går under namnet nyliberalism på allvar. Det går utmärkt att prata om att staten ska hålla tassarna borta från näringslivet, eller om en slimmad stat som inte stör marknadens osynliga hand, när det handlar om att minska statliga ingrepp mot profiterna. Och man kan rentav finansiera böcker som argumenterar för privatiseringar av än det ena, än det andra, i Ayn Rands och nyliberalismens namn. Men när kurvorna pekar nedåt och profitkvoten hotas är det bara saligt oskyldiga Timbro-skribenter som på allvar tror att den där smörjan har något annat syfte än att använda som hammare att slå motsträviga politiker och medborgare i huvudet med. Då radar kapitalets representanter upp sig utanför sin regerings port med ett tydligt krav: mer statliga ingrepp, annars går vi under! Så kan till exempel flygbranschen, efter åratal av invändningar mot klimatåtgärder, med argumentet att endast fria konsumtionsmönster styr flygresandet, på rekordtid kräva – och få – enorma subventioner så fort detta konsumtionsmönster betyder färre, och inte fler, sålda flygresor. Det finns fortfarande fog för att prata om ”nyliberalismen” som en kapitalistisk fas av ökade angrepp på välfärdsinstitutioner, men som en ideologi med seriösa anhängare hos klassfienden är den död. Nästa gång en centerpartist nämner något om den förvuxna välfärdsstaten förtjänar de alltså bara att, med ett hånskratt, påminnas om våren 2020.

Redaktionen