Öppna gränserna!

Coronakrisen får inte användas som ursäkt för att motarbeta den internationella solidariteten

Den akuta flyktingkrisen efter Assad-regimens terroroffensiv mot Idlib har hamnat i skymundan på grund av coronavirusets härjningar. Delvis med rätta, då covid -19 är ett hot mot den globala folkhälsan som inte ska underskattas. Men det får inte leda till att vi glömmer bort flyktingkrisen eller att reaktionära attityder mot flyktingmottagning vinner ännu mera insteg.

Idlib är den sista stora regionen som inte kontrolleras av regimen i Damaskus. Åtminstone delar av området styrs istället av sådana islamistiska och fascistiska grupper som lyckades kidnappa och pervertera den demokratiska revolutionen i Syrien. Cirka tre miljoner människor bor där, varav en miljon är flyktingar från andra delar av Syrien.

Sedan december har Idlib varit under skoningslös attack från regimens bombningar, vilka understöds av deras imperialistiska herrar i Moskva samt av den islamistiska diktaturen Iran. Detta skapade en ny flyktingvåg i riktning mot Turkiet. I det läget valde Erdogan att försöka stärka sin hand mot EU genom att fösa stora grupper av flyktingar i riktning mot Grekland, vars gränser är EU:s gränser mot Mellanöstern. Fort Europa svarade på detta med taggtråd, polis och till och med skarpa skott.

Strax efter att situationen i Idlib och vid Greklands gränser var på alla förstasidor kom coronakrisen och placerade flyktingarnas situation i skymundan. Alla argument om att EU inte har råd att ta emot flyktingar är falska i grunden. Det imperialistiska Europas kassakistor är välfyllda. Att den härskande klassen inte vill dela med sig till någon alls överhuvudtaget är en annan sak. Identitetshögerns och kulturkrigarnas argument om den orientaliska invasionen och dess införsel av barbariska seder är också falskt. Inget kan för det första vara mer barbariskt än det imperialistiska systemet, som lever på utsugning, krig och ödeläggelse i stor skala. För det andra är flyktingarna inte ett homogent block. Bland dessa ryms både det moderna och progressiva och det reaktionärt traditionalistiska. Revolutionära kommunister bekämpar förtryckande kulturella seder med upplysning och bygget av ett jämlikt samhälle. I den kampen är och kommer många av flyktingarna att vara en spjutspets, medan vissa andra kommer att bromsa. Kulturens utveckling i progressiv riktning är hursomhelst en kampfråga som angår alla förtryckta. Den härskande klassen och deras lakejer har ingen positiv roll att spela i detta sammanhang.

De vanliga argumenten mot flyktingmottagning måste alltså tillbakavisas med kraft, i synnerhet i det högerinriktade klimat som råder nu. Då är det ännu viktigare att inte flyta med strömmen. Coronasituationen kan inte heller accepteras som argument mot flyktingmottagning. Flera länder stänger nu sina gränser för att hålla viruset ute. Det som är väsentligt är att flyktingfrågan inte dras in i det här. Covid-19 har än så länge ingen känd spridning bland flyktingar. Det är snarare Europa som riskerar att smitta flyktingarna och inte tvärtom. De som tog coronaviruset till Sverige var för övrigt i första hand utförsåkande typer från medelklassen som envisades med att åka till norra Italien trots att sjukdomens spridning var känd. Rädsla för corona är alltså inte på något sätt ett giltigt argument för att stänga gränserna för flyktingar.

Givetvis blir situationen oerhört komplicerad av att flyktingarna kläms mellan Assad-regimens bomber å ena sidan och en potentiellt dödlig epidemi i Europa å andra sidan. Det kan finnas skäl att avvakta lite med att ta sig in i Europa med tanke på covid-19 och flyktingarnas hälsa. Det är hur som helst ett beslut som flyktingarna själva måste ta. Det är inte upp till fort Europa att hålla flyktingarna ute med hycklande argument om deras välmående. Risken är dessutom stor att covid-19 får masspridning i flyktingläger och i Syrien med förödande konsekvenser. I en sådan situation är Europa trots allt säkrare. Frågan om resurser kommer som alltid upp i sådana situationer. Vi fortsätter att om och om igen betona att det imperialistiska Europa är rikt på resurser men det är en kampfråga om makten över dem. Det är bara demoraliserade fegisar och fiender till alla storslagna planer på en bättre framtid för mänskligheten som utsår tvivel om detta.

Situationen i Syrien håller återigen på att utvecklas till en humanitär katastrof. Därför kämpar vi för att öppna gränserna och att resurser till flyktingmottagning tillförs från storkapitalet. I längden måste flyktingfrågan lösas genom att orsakerna till att folk flyr röjas undan. Det som måste stoppas är med andra ord imperialismen, kapitalismen, medeltidsliknande kvarlevor i vår värld samt de makthavare som förvaltar dessa system.

Eduardo Montero