Svenonius och helgens “avskyvärda illdåd”

Bilden hämtad från antifa.se

I går, lördag 2 maj, nåddes vi av rubriker om att något hemskt hade inträffat, ett ”avskyvärt illdåd”, som Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer uttryckte det. Och det var inte bara Moderaterna och deras brunblå kollegor som rasade – hela det politiska spektrumet (d.v.s det som finns representerat i riksdagen) verkade haka på. ”Det är förkastligt och något jag fördömer med kraft” skrev Aida Hadžialić, oppositionsråd och gruppledare för Socialdemokraterna i Stockholm på Twitter, medan Vänsterpartiets Clara Lindblom på samma kanal meddelade att hon blev både ledsen och redigt förbannad.

Vari bestod då detta avskyvärda illdåd, undrar ni kanske. Var det månne att sjukvården steg för steg har urholkats, med nedskärningar, privatiseringar, vinsthungriga riskkapitalister och stora varsel på personal, vilket har gjort oss sämre rustade för att klara exempelvis den nuvarande coronakrisen? Att nedmonteringen och avregleringarna har bidragit till att det råder brist på skyddsutrustning som visir och munskydd, vilket har gjort dem som jobbar med de smittade mera utsatta – och att ett utvecklat land som Sverige fortfarande inte har kunnat avhjälpa denna brist? Att hemtjänstpersonal inte ens verkar räknas till dem som måste skyddas från viruset? Att detta pågår medan överklassen badar i pengar, och gång på gång har fått sina skatter sänkta?

Dessa saker förtjänar utan tvekan att kallas avskyvärda illdåd, men det var inte detta som rörde upp dessa känslor i helgen. I stället var det nyheten att Irene Svenonius, Moderaternas finansborgarråd i Stockholm, hade fått sitt hem vandaliserat av Antifascistisk Aktion (AFA).

Nu ser ni kanske framför er hur hennes hus har blivit obrukbart de närmaste månaderna, hur bara kross återstår av fönsterna, inredningen är totalkvaddad, möblerna blivit brasved, familjefotona blivit strimlade och brända, sovrummet minst sagt en enda röra och finporslinet ser ut att kunna användas till att markera linjerna i fotboll. Det här, tänker ni kanske vidare, låter ju inte så trevligt. Ingenting i jämförelse med den förstörelse som Svenonius och hennes moderatkolleger ställt till med i sjukvården i Stockholm – alltmedan de berikat sig själva med metoder som misstänkt liknar korruption – men ändå, tänker ni kanske, inte så trevligt.

Detta var dock inte vad som hände, rubrikerna och vreden till trots. ”Vandaliseringen” bestod istället av att den i sak fullkomligt rimliga uppmaningen ”Avgå /AFA STHLM” sprejades på husväggen. Det var vidden av den förstörelsen som väckte sådant harm.

Detta var säkerligen inte roligt för Svenonius. Självfallet vore det enklare att kunna rasera sjukvården, och därmed människors liv – och göra sig en rejäl hacka på kuppen – om man slapp konfronteras med att många blir upprörda och arga över detta. Men Svenonius kan trots allt bara ta en mycket liten del av sin absurt höga lön – eller varför inte några sparade slantar från exempelvis Aleris, som hon jobbade på tidigare, utan att det med borgerlig logik anses som korruption att hoppa emellan privata vårdkrämare och att ansvara för den offentliga sjukvården – för att anlita några lågt betalda arbetare till att avlägsna varje spår av uppmaningen. De som sliter för att rädda liv under den pågående pandemin i den vård som redan hade försatts i kris av högerpolitiken kan inte lösa sina problem fullt lika lätt. Dessa människor har vår fulla sympati – däremot har vi faktiskt lite svårt att tycka synd om Iréne Svenonius, så länge hon tillåts inte bara inhösta sin feta lön utan också slippa bli utredd för korruption för sina ”kreativa” konsultaffärer vid sidan om.

AFA Stockholms kommentar till aktionen kan läsas här.