USA:s arbetare har ingen att rösta på i presidentvalet

Polisstationen i Minneapolis står i lågor efter att de nedtryckta massorna rest sig upp för att slå tillbaka mot statens våldsamma repression och diskriminering. Biden är ingen mindre fiende till de upproriska massorna än vad Trump är.

USA:s arbetare och förtryckta står inför betydande utmaningar i den mest krisfyllda och dramatiska situationen på flera decennier. Efter valet kommer tusentals familjer att vräkas från sina hem som de inte längre kan betala för i spåren på den ökande arbetslösheten efter Coronakrisens utbrott. De rasistiska snutarnas terror fortsätter med dödskjutningar och misshandel. Landet leds av en obalanserad högerpopulist som medvetet struntar i att vidta adekvata åtgärder mot Coronaviruset. Inflätad med Coronakrisen utvecklas en allt värre ekonomisk kris som kan bli djupare än den 2008. Samtidigt har breda sektorer av massorna gått ut i imponerande kamprörelser som kommer att gå till historien. Under våren rådde en förrevolutionär situation under BLM-protesternas höjdpunkt och det är bara en försmak av vad som väntar om den sociala och politiska situationen skärps ytterligare tex om Trump skulle vägra kliva åt sidan vid en valförlust.

Den centrala uppgiften nu är att organisera och politisera i förberedelse för de kommande striderna. Arbetarklassen måste lösgöra sig som en egen oberoende kraft som slåss för sina egna och alla förtrycktas intressen. Det finns ingen som kan företräda arbetarklassen förutom den själv och om den inte gör det så väntar nederlag och sedan ekonomisk och social misär på en nivå som inte setts i modern tid i USA. Det är mot denna bakgrund som presidentvalet äger rum.

Den borgerliga demokratins val har inte den avgörande roll som det liberala propagandamaskineriet vill få oss att tro. Den högsta makten finns utanför de valda församlingarna, på slutna kontor hos storkapitalet. De mest dominerande makthavarna i samhället, kapitalisterna, accepterar bara de valda församlingarna styre så länge de förvaltar kapitalismen mer eller mindre välvilligt – annars väntar militärkupper eller till och med inbördeskrig.

Men marxister ignorerar inte den borgerliga demokratins valsituationer. De är utmärkta tillfällen för att kritisera de kapitalistiska makthavarna och deras springpojkar både till höger och ”vänster” i politiken. Det är så vi måste se på det stundande valet i USA, som ett tillfälle att ytterligare radikalisera USA:s arbetarklass och få framförallt de mest politiskt medvetna delarna att ta tydliga steg i riktning mot en nödvändig oberoende politiska organisering, dvs ett nytt arbetarparti. Valrörelsen har varit ett utmärkt tillfälle för våra kamrater i USA (Workers Power US) att propagera och verka för bildandet av ett sådant parti och i förlängningen för ett revolutionärt kommunistiskt parti.

Däremot är det ett katastrofalt misstag att uppmana till en röst på Biden, som delar av vänstern gör både i USA och andra länder. Biden skiljer sig inte i grunden från Trump. De företräder varsitt kapitalistiskt parti och är endast oense om det finstilta i taktiken kring hur organiseringen av utsugningen av arbetarklassen ska gå till. Biden har bla klargjort att han kommer lägga in veto mot alla försök att utvidga det begränsade offentligt finansierade sjukförsäkringssystemet Medicare till att gälla alla. Han står tydligt på polisens sida i repressionen mot BLM, vilket klart visar var han kommer att stå när polisen slår ner framtida kamprörelser. Biden kräver inga åtgärder mot kapitalets miljömarodörer som går utöver vad flera ledande bolag redan accepterar.

Att rösta på Biden är att rösta på en av de två kandidater som företräder storkapitalets intressen mot arbetarklassen. En sådan linje innebär alltså att direkt motarbeta arbetarklassens behov av att formera sig självständigt politiskt. Det innebär att verka för att arbetarklassen fortsätter att vara ett desorganiserat bihang till ett parti, Demokraterna, som systematiskt verkar mot alla intressen som arbetande människor har, även om de gör det mer förljuget och hycklande än den öppenhjärtige och obekymrade Trump. Det som gör många politiskt korrekta liberaler så rasande på Trump är att han öppet säger sådant som bara är till för att yppas i stängda rum för överklassen. Marxister måste alltså förespråka neutralitet mellan Trump och Biden. Ingen röst på vare sig Biden eller Trump!

Oavsett vem som vinner presidentvalet så kommer den verkliga kampen att stå på arbetsplatserna, i de fattiga bostadsområdena, på gatan och vid någon tidpunkt även fängelser och arméförläggningar. Vem som än sitter i Vita huset kommer att behöva konfronteras som en härförare för fiendelägret i klasskampen.

De gröna är inget alternativ att rösta på då det är en naiv socialliberal rörelse baserad på den mest självgoda delen av intelligentian och mellanskikten (precis som i Sverige). De gröna kommer aldrig att gå med på en handlingslinje som bryter mot kapitalismens logik och är därför inte heller ett alternativ för arbetare och socialister.

Vissa inom vänstern har fått för sig att det är en bra idé att stödja ”det mindre onda” i situationer som den vi nu ser i USA. Därmed ger de också upp alla idéer om en oberoende arbetarrörelse som är sitt eget alternativ. Istället ska arbetarklassen och vänstern reduceras till en demoraliserad skugga som tassar efter den som för tillfället är mindre öppet aggressiv inom fiendelägret. Vem som är mest eller minst ”ond” skiftar dessutom. Imorgon kan mycket väl Trump vara det mindre onda om det stiger fram en ännu mer totalitär ledare som utmanar honom från höger, exempelvis ur milismiljön eller från de kristna fundamentalisterna. Då kommer dagens anhängare till Biden inom vänstern, framförallt etablissemangen inom S och V och deras motsvarigheter i USA, att ligga på knä framför Trump och vilja vara honom till lags istället. Strategin att välja ”det minst onda” leder direkt ner till helvetet för arbetarklassen.

Eduardo Montero