Så spionerade den brittiska polisen på vänstern

Montage: The Guardian, foto: Southbanksteve, Wikimedia Commons, CC BY 2.0

Den brittiska dagstidningen The Guardian uppmärksammar för närvarande avslöjanden i det som kallas ”Spy cops”-skandalen — ett slags brittisk IB-härva. Som tidningen skriver har avslöjanden stegvis rullats upp de senaste åren om den så kallade Special Demonstration Squad, en topphemlig avdelning inom den brittiska polisen som hade i uppdrag att infiltrera, övervaka och sabotera för vänster-, arbetarrörelse och folkrörelseaktivister – från 1965 och framåt. Flera av infiltratörerna inledde rentav relationer med sina ovetande offer, hela tiden under falsk identitet. The Guardian skriver (vår översättning):

Polisspionerna tillhörde ursprungligen Special Demonstration Squad (SDS), som upprättades för att ta kontrollen över det sena 60-talets oroligheter, inklusive de som protesterade mot Vietnamkriget, men fortsatte att övervaka aktivistgrupper i ytterligare 40 år. Avdelningen, som endast var känd för ett utvalt fåtal i Scotland Yards ledning, och vars medlemmar ofta anlade skägg och långt hår innan sina uppdrag, antog smeknamnet ”de håriga”.

Som en av SDS-poliserna sa: ”Vi var del av en ’mörk operation’ som absolut ingen kände till, och det var faktiskt bara polisen som hade godkänt den.” SDS lades ner 2008 sedan avdelningen, enligt en polischef, hade ”tappat sin moraliska kompass”.

Men samma teknik, med mycket inkräktande och långvarig infiltration av aktivistgrupper, fortsatte in i den enhet [polisspionen] Kennedy tillhörde: National Public Order Intelligence Unit (NPOIU).

De två spionprogrammens omfattning är häpnadsväckande: i över 40 år gavs minst 139 poliser falsk identitet för att på nära håll och inifrån övervaka över 1 000 politiska organisationers verksamhet.

Flera av de som blivit utsatta för det systematiska spioneriet har talat ut. I onsdags framlades Tariq Alis vittnesmål — en framstående aktivist och författare, som tidvis ingått i den trotskistiska rörelsen i Storbritannien. Spioneriet på honom och infiltrationen av hans kretsar pågick från 1965 och ända fram till 2003, med 14 undercoverpoliser inblandade. Hur bisarr övervakningen varit framkommer av några exempel som tagits upp i i de hearings som hållits i målet. Bland annat gick de brittiska snutarna så långt som att ta reda på och anteckna uppgifter om yrke, adress och vänner till flickvännen till en person som Ali samarbetade med när han skrev en bok om Trotskij. Mer om Alis hearing finns här, och hela hans vittnesmål går att läsa på Red Mole Rising.

Det är svårt att på ett rättvisande sätt sammanfatta hur omfattande, bisarr och på alla sätt kränkande denna långvariga polisinfiltration av hela den brittiska vänsterrörelsen har varit. Den som vill veta mer uppmanas gå vidare via The Guardians ämnesarkiv om skandalen, där man också kan söka på grupper som övervakats/infiltrerats, och där flera av de skyldiga snutarna visas upp med namn och bild.

Även om polisspioneriets omfattning i Sverige troligen inte är lika omfattande råder det inga tvivel om att svensk polis och säkerhetstjänst, precis som sina brittiska kollegor, gör allt för att hålla även för staten misshagliga element här under uppsikt. Det kan alla som varit aktiva i vänstern en tid själva intyga. Rapporter om ”kontaktförsök” från Säpo, framför allt med aktivister i den autonoma miljön, förekommer titt som tätt, och tidigare avslöjanden, som det om IB, liksom de vitböcker regeringen själva gett ut om övervakningen av den svenska vänstern, vittnar om en lång, svensk tradition på området.

I ett läge med upptrappad klasskamp skulle samma mörka krafter utan tvekan också sättas in mot fackliga aktivister eller andra som på något sätt hotar den ”demokratiska staten”, det vill säga, kapitalets oinskränkta välde och krav på stabilitet. Om detta är ”Spy cops”-skandalen en bra förvarning, och en påminnelse om att aldrig förlita sig på statens repressiva apparat, oavsett hur ”demokratiska” de för tillfället framställer sig. Ett bra slag mot denna på alla sätt odemokratiska och människovidriga övervakning från statens sida vore att återigen resa kravet på Säpos avskaffande och på Polisförbundets uteslutning ur TCO. Ut med alla snutar ur arbetarrörelsen och vänstern!

Per Håkansson

Läs även: Snutvåld och snuthat: revolutionärer och polisen (november, 2016)