Uttalande om Trumps fascistiska provokation

Kapitolium. Washington D.C., USA. Foto: Louis Velazquez, Unsplash

Den fascistiska mobb som stormade Kapitolium agerade på Donald Trumps anstiftan, i ett misslyckat försök från presidenten att ta sig ut den återvändsgränd han befann sig i och att tvinga den amerikanska kongressen (och vicepresidenten) att inte bekräfta Joe Bidens seger i presidentvalet.

Före, under och efter valet piskade Trump upp stämningen bland sina mest trogna anhängare genom att hävda att Demokraterna avsåg att ”stjäla” valet, och sedan att detta är vad som skedde. Ironiskt nog var det dock Trump själv som ertappades med att be Brad Raffensberger, republikansk statstjänsteman i Georgia, om att ”hitta” 11 000 röster för att ge honom segern i den delstaten.

I en serie tweet samlade Trump sina anhängare i Washington DC den 6 januari för ett ”vilt” försök att stoppa Biden. Väl där talade han personligen till de församlade, och uppmanade sina anhängare att ”visa styrka” och att ”promenera” längs Pennsylvania Avenue till kongressens säte för att visa sitt stöd för det fåtal republikaner som där skulle försöka stoppa Joe Biden från att officiellt bekräftas som valets segrare. Trumps juridiske rådgivare, Rudy Giuliani, uppmanade till och med till ”envig”.

Det var uppenbarligen ingen olyckshändelse att den vanligen noga bevakade Kapitolium-byggnaden endast skyddades av en symbolisk polisstyrka, som hade att hantera en massdemonstration som piskats upp i raseri av Trump. Bilder visar till och med hur polisen öppnade grindarna för att släppa in mobben.

Vilka intriger som än ligger bakom den mycket suspekta polismobiliseringen, som stod i så stark kontrast till de tungt beväpnade, paramilitära styrkor som mötte fredliga Black Lives Matter-demonstranter i juni förra året, har händelserna gett upphov till en djup klyfta inom Republikanerna, mellan Trumps anhängare och stora delar av partietablissemanget. Det amerikanska kapitalet har också slutit upp, om inte bakom Joe Biden så åtminstone till stöd för författningen.

I fyra års tid har det ”respektabla” etablissemanget i Republikanerna tvingats förlita sig på en instabil demagog för att slå vakt om väljarstödet. Och många i detta etablissemang gick mer än gärna med på hans utsiktslösa försök att ifrågasätta valresultatet. Ett stort antal republikaner i kongressen röstade fortfarande mot att officiellt stadfästa valresultatet.

Många av dem kunde uppenbarligen stå ut med frustrerande juridiska överklaganden, bevisligen falska påståenden om valfusk, de stod ut med att ansätta generaler om att ingripa och rentav med de skamlösa försöken att rigga valresultat.

Men att samla till en demonstration för att skrämma den borgerliga representationens säte och att stoppa den heliga ritualen där den beslutande makten lämnas från ett parti till ett annat, att göra det genom en våldsam provokation, var helt enkelt för mycket, vilket ”den djupa statens” funktionärer utan tvekan nu har låtit stå klart.

Kuppförsöket säckade ihop, men har fått två följder. Liksom ölkällarkuppen i München 1923 har det gett de rasistiska och fascistiska grupperna ett mål, och dragit in dem i en högerradikal massrörelse. Hur detta utvecklas återstår att se, men vi kan redan nu säga att Biden-administrationens ekonomiska liberalism inte kommer att rensa upp i det rasistiska träsk där dessa grupper kommer att blomstra.

Joe Biden har emellertid en majoritet i kongressens båda kamrar, och hans program kommer nu att prövas mot verkligheten.

Han kommer ofrånkomligen att göra lite eller inget alls åt frågan om den allmänna sjukvården, som är så avgörande under en pandemi och han kommer varken att stoppa polismorden eller massarbetslösheten. Sist, men inte minst, är Demokraterna inget att räkna med i försvaret av demokratiska rättigheter, varken mot statlig repression eller det växande fascistiska hotet.

Det första provet, i att motstå fascistiska provokationer, kan komma redan vid Bidens installation som president. Arbetarrörelsen, Black Lives Matter-aktivister och Democratic Socialists of America måste mobilisera omfattande självförsvarsstyrkor för att tvinga bort fascisterna från gatorna varhelst och närhelst de än dyker upp.

Men de utsugna och förtryckta behöver ett klassprogram för att hantera de sammanhängade kriserna: coronapandemin, den ekonomiska och den demokratiska krisen. Ett program som ger hopp, som grundar sig på att expropriera arbetsköparnas rikedomar och på demokratisk planering i världsskala, vilket är det enda alternativet till de nyliberala Demokraterna och till extremhögerns mörka politik.

För att verkställa ett sådant program behövs ett arbetarparti, som står oberoende från de pro-kapitalistiska bedragarna Bernie Sanders och ”the squad”, ett parti vars medlemmar organiserar arbetarklassen på arbetsplatserna, i bostadsområdena och på gatorna, som en del av en kamp för att störta kapitalismen och inleda den socialistiska revolutionen.

F5I:s internationella sekretariat och Workers Power USA
7 januari 2021