Coronademonstrationerna i Österrike

Coronaskeptiker är, än så länge, ett perifert fenomen i Sverige. Annorstädes i Europa har rörelsen dock fler anhängare, som i Österrike, där högerledda, coronaskeptiska mobiliseringar fått ett uppsving under den senaste tiden. Vi publicerar här en artikel från Arbeiter*innenstandpunkt, österrikisk sektion av Förbundet för Femte Internationalen, som ställer sig frågan: rör sig detta om en fascistisk uppmarsch, eller om harmlös förvirring?

Vid den hittills största mobiliseringen, 16 januari, befann sig mer än 10 000 personer på Wiens gator. Dessutom befann sig, trots förbud, sannolikt mer än 10 000 personer på gatorna i slutet av januari. Under nästan ett år har vi betonat den av kanslern Kurz ledda svart-gröna federala regeringens oförmåga eller ovilja att bekämpa viruset på ett adekvat sätt och inte bara se till de ekonomiska intressena. Orsaken till demonstrationerna är regeringens pandemipolitik. ”Kurz måste bort!” är en av rörelsens huvudparoller. Är det därför möjligt att på något positivt sätt knyta an till denna rörelse?

Rörelsen leds av högern
Högeraktivister och fascister har varit inblandade i de coronaskeptiska mobiliseringarna sedan de började, i maj. De identitära, en nyfascistisk organisation som huvudsakligen är aktiv i Europa, visade sig redan vid demonstrationerna i maj. Österrikiska frihetspartiet (FPÖ), välkänt världen över för sin rasistiska och populistiska politik, organiserade kort därpå sina egna protester. De kunde emellertid inte åstadkomma en tillräcklig dynamik för att gripa ledningen över rörelsen. Olika figurer från den nynazistiska scenen syntes också på framträdande plats under vårens demonstrationer; de kom exempelvis från kretsarna runt den dömde nynazisten Gottfried Küssel. Även om detta i början inte var någon hemlighet, kännetecknades rörelsen huvudsakligen av det ”oberoende” Initiativet för evidensbaserad coronainformation (ICI), som beskrev sig som varken höger eller vänster.

Rörelsen fick verklig fart i och med den andra vågen och de alldeles för senkomna åtgärderna mot pandemin. Det FPÖ misslyckats med organiserades nu mycket otydligare av olika individer och nätverk – speciellt via chattappen Telegram. Tydligt identifierbara organisationer som ICI eller FPÖ har nu ersatts av mindre transparenta kontakter.

De ledande organisatörerna är emellertid fortfarande kända för sina tydliga högeråsikter. Jennifer Klauninger tillhör exempelvis den hårdföra fraktion som helt vägrar bära munskydd, och hon fick uppmärksamhet i medierna genom att offentligt riva itu en regnbågsflagga. Hon hade tidigare organiserat rasistiska mobiliseringar mot flyktingar vid gränsen mellan Österrike och Slovenien, 2015–2016. I samband med det grundade hon det fascistiska Folkets parti. Under en kort period var hon också medlem i FPÖ. Hon skränar om att eliten – i hennes anti-semitiska logik nämns Rothschild och Soros vid namn – vill ”utrota” det ”överlägsna vita folket”.

Efter händelserna under helgen den 30–31 januari (se nedan) kan Martin Rutter, med vilken Klauninger sedan en tid är oense, ha fått övertaget inom rörelsen. Han blev, som tidigare medlem av delstatens parlament för det populistiska partiet Team Stronach, utesluten ur partiet för att ha uppträtt vid den så kallade Ulrichsbergtreffen – ett möte för traditionella SS-föreningar och andra föreningar inom högern och extremhögern. Han anslöt sig sedan till BZÖ, en splittring från FPÖ, i Kärnten. Förutom öppen rasism mot migranter finns också anti-semitiska konspirationsteorier om George Soros och ”globalisterna” på hans dagordning. Han representerar dessutom en tydligt kristen del av rörelsen.

En fascistisk rörelse?
Rörelsens ledning befinner sig alltså någonstans mellan den högerextrema esoteriska scenen, FPÖ och galna konspirationsteoretiker. Det finns på gatan också många likheter med Trump-rörelsen, där anhängare av QAnon, Trump och fascistiska grupper blandas. Till skillnad från rörelsen i USA är högerns ideologiska penetration mindre avancerad i Österrike. Av de tiotusentals människor som gick ut på gatorna tillhörde antagligen bara en minoritet ideologiskt sett en tydlig höger. Mötenas sociala karaktär av möten med vänner och bekanta spelar uppenbarligen också en viktig roll för många människor. Deltagarnas motiv är mycket komplexa, liksom deras sammansättning. Exempelvis är migranter också en del av rörelsen – även om de utifrån vad som är vanligt i Wien är underrepresenterade. Det breda deltagandet från delstaterna och även från andra länder i de storskaliga mobiliseringarna i Wien är speciellt noterbart.

Men det som alla deltagare delar är att de uppenbarligen inte har något problem med att bege sig ut på gatorna tillsammans med mer eller mindre öppet framträdande fascister. Speciellt vid massdemonstrationen den 31 januari (som förbjöds av myndigheterna) bildade en blandning av högerextrema fotbollshuliganer, identitärer och nynazister demonstrationens front, och därmed också dess ledning. Det var deras organiserade uppträdande som gjorde det möjligt att driva demonstrationen genom polisens försök till omringning. De högerextrema och fascistiska krafterna representerar för närvarande den enda organiserade, och organiserande, delen av rörelsen. Det är därför mycket troligt att rörelsens dynamik tydligt kommer att dra åt höger under de kommande veckorna och månaderna, om inte regeringen ändrar sin inställning till bekämpandet av pandemin eller att interna konflikter uppstår. Ett visst skikt av hittills opolitiska människor riskerar att bli tydligt politiserade åt höger, eller till och med ansluta sig till fascistiska strukturer.

31 januari
Veckoslutet den 30 och 31 januari är en viktig faktor i utvecklingen av den nuvarande coronaskeptiska rörelsen. Polisen hade förbjudit nästan alla sammankomster den helgen – och inte bara samlingar av coronaskeptiker, utan också tydliga vänsterevenemang, vilka alltid har förespråkat konsekvent användning av munskydd och distansering, utifrån sin egen övertygelse. Det gör det tydligt varför man inte kan förlita sig på staten i kampen mot högern, eftersom staten också använder sina utökade befogenheter mot vänstern och arbetarrörelsen.

Den protest som organiserats av Jennifer Klauninger på lördagen misslyckades fullständigt. Sannolikt bara några dussin coronaförnekare följde hennes upprop. Men på söndagen var situationen annorlunda. Nästan hela den österrikiska högerextrema och fascistiska scenen mobiliserade för den demonstration som leddes av Martin Rutter och hans anhängare. Fram till förbudet hade Herbert Kicki, FPÖ-politiker, annonserats som framträdande talare. Efter förbudet ansökte FPÖ om tillstånd för ett eget möte för coronaskeptikerna, men nekades detta på grund av polisens förbud.

I slutändan samlades, trots förbudet, antagligen mer än 10 000 människor i Wiens centrum. I början gjorde polisen försiktiga och till slut misslyckade försök att omringa folkmassan som samlats på Ring (vid Heldenplatz) eller att hindra den från att formera en demonstration. Folkmassan, som leddes av organiserade fascister och fotbollshuliganer, lyckades slå sig fria från polisens grepp och inledde en långvarig demonstration runt Wiens centrum. Efter de inledande försöken att förhindra demonstrationen uppträdde polisen som om det var en normalt tillåten demonstration. Demonstranterna blev i stort sett eskorterade, och de överläts i vissa fall till sina egna initiativ. Trafiken på tvärgatorna reglerades så att demonstrationen obehindrat kunde passera, och mindre försök till antifascistiska blockader röjdes ur vägen på en gång av WEGA (Wienpolisens specialstyrka). Först efter fem timmar med obehindrad demonstration genom Wien begärde polisen – antagligen för att i någon mån rädda ansiktet – legitimation av de sista kvarvarande demonstranterna, och då hade den stora majoriteten av demonstranterna redan oskadda inlett hemresan. Mot slutet av demonstrationen tackade deltagare polisen för deras vänliga uppträdande.

Vad kan göras?
Den 31 januari var en tydlig signal om rörelsens styrka. Den fascistiska och nynazistiska scenen i Österrike har inte kunnat uppträda så öppet och obehindrat på flera år. De lyckades i stor utsträckning leda demonstrationen. Vänstern och arbetarrörelsen behöver därför ett tydligt svar på faran från höger. Å ena sidan behöver vi en konfrontation med de högerextrema delarna av rörelsen, även på gatorna. Det mer eller mindre öppna framträdandet av fascister och nynazister får inte gå obesvarat, även om de bara är en del av en större rörelse. Överallt där fascister uppträder öppet måste vi stå i vägen för dem och helst driva bort dem från gatorna. Delar av taktiken mot rörelsen är helt enkelt klassisk antifascism. Detta får dock inte leda till slutsatsen att hela rörelsen består av fascister. Den är snarare en småborgerlig massrörelse med en fascistisk flygel, som tenderar att bli starkare och viktigare.

Å andra sidan behöver vi också ett tydligt alternativ till regeringens ödesdigra politik. Om vinterturismen hålls öppen samtidigt som regeringen nästan helt och hållet överlåter kampen mot pandemin till den privata sektorn, är något helt fel. Beslut om att stänga arbetsplatser, eller inrätta hemkontor, överlåts i stort sett till företagen själva, utan de anställdas inflytande. Vi kräver ett slut på den svart-gröna federala regeringens förljugna kamp mot pandemin. Istället behöver vi nedstängning av alla delar av ekonomin som inte är helt nödvändiga, under de anställdas kontroll och beslut, till dess att antalet fall nått en nivå där viruset helt kan utrotas genom effektiv testning och spårning. Det finns också behov av att säkra tillvaron för människor och en höjning av arbetslöshetsbidragen. Samtidigt står vi tydligt upp för försvaret av demokratiska rättigheter, inklusive rätten att demonstrera och samlas. Helgen den 30–31 januari visar att staten inte bara begränsar demonstrationer med munskyddsvägrare, utan också vänsterns evenemang. Kostnaderna för krisen får inte heller läggas på allmänheten, utan måste betalas av de rika, vilka betydligt lyckades öka sina rikedomar under krisen. Bara om vänstern utvecklar en egen linje om hur pandemin kan bekämpas, oberoende av regeringen, kan vi stoppa högern från att vinna inflytande bland de som drabbats av pandemin och den ekonomiska krisen.

Alex Zora
Arbeiter*innenstandpunkt, 4 februari 2021