Global klimatstrejk 19 mars: Ta strid för klimatet – kamp mot kapitalismen är en kamp för överlevnad!

Fridays for Future, Stockholm, 2019. Foto: Frankie Fouganthin, Wikimedia, CC BY-SA 4.0

Idag, 19 mars 2021, har Fridays For Future utlyst en global klimatstrejk. På grund av pandemin är det dock en onlinestrejk. Följande flygblad skulle Arbetarmakt ha delat ut om det hade varit verkliga demonstrationer:

Ta strid för klimatet – kamp mot kapitalismen är en kamp för överlevnad!

Vi står i början av en global klimatkris. Om världen fortsätter som nu kan vi räkna med att stora områden kommer att drabbas av svår torka medan andra utsätts av förödande översvämningar, de allvarliga orkanerna kommer att öka och bli kraftfullare än någonsin, värmeböljor kommer att döda mångdubbelt fler än idag, och höjningen av havsnivån kommer att hota ett stort antal miljonstäder. Skördar kommer att minska, färskvatten bli en bristvara för allt fler, stora områden kan bli praktiskt taget obeboeliga och massutdöende av djur och växter som givetvis kommer att hota våra levnadsbetingelser. Allt detta kan ske inom de närmaste årtiondena.

I en värld av konkurrerande nationalstater kommer detta dessutom att innebära stora konflikter, som kan leda till krig om resurser, enorma flyktingströmmar, och kanske en radikal ökad trend mot auktoritära och reaktionära regeringar. Kort sagt: klimatkrisen skulle kunna leda till den största katastrofen i mänsklighetens historia.

Men detta beror på vad som görs åt det. Det är fortfarande möjligt att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad. Redan detta skulle innebära allvarliga konsekvenser på många ställen, men skulle inte hota den mänskliga civilisationen. 2 grader vore betydligt värre, och 3 och över skulle innebära katastrof av stora mått. Ett stort problem är dock att utsläppen av koldioxid har fortsatt att öka, trots att de borde ha börjat minska redan på 1980-talet. Ju längre det dröjer innan utsläppen verkligen minskas, desto mer drastisk måste minskningen bli.

Vi behöver snabbt göra elproduktionen fossilfri. Sol- och vindkraft har utvecklats mycket de senaste årtiondena, men de behöver utvecklas och byggas ut ännu snabbare. Metoderna för att lagra och transportera el måste utvecklas, för säker tillgång även på vintern. För att vara effektivt kräver detta även internationellt samarbete. Även inom industrin måste de fossila bränslena fasas ut, och till stor del ersättas av el. Samma sak inom transporter. Det finns dock också problem med elbilar –batterierna kräver metaller som kobolt eller litium. Det utvecklas emellertid nya mera miljövänliga batterier. En annan möjlighet är vätgasfordon. Oavsett vad som visar sig vara den bästa lösningen behövs det alternativ och en rejäl satsning på bra och billiga kollektiva transporter – och gratis kollektivtrafik åtminstone i städerna. Vidare är den nödvändigt att snabbt stoppa skövlingen av regnskog, och istället börja en planerad återplantering av skog i världen.

Vi ska inte dröja vid allt som måste göras och vilka tekniska lösningar som är bäst. Det vi däremot kan säga är att vi behöver en snabb och planerad utfasning av fossila bränslen på en internationell skala, något som inbegriper massiva satsningar på forskning.

Idag finns dock uppenbara hinder för detta. Det finns starka ekonomiska intressen, som olje-, kol- och bilindustrin som – än så länge – tjänar grova pengar på att det fortsätter som förut, och vi har kapitalister och förmögna inom andra branscher som inte är lika direkt beroende av fossilekonomin, men som absolut inte vill betala för den nödvändiga omställningen. Och vi har stater som i första hand tillvaratar dessa ekonomiska intressen. Kort sagt, vi lever i ett kapitalistiskt system.

Det bästa vore givetvis att snabbt övergå till en internationell, planerad socialistisk ekonomi. Då skulle vi snabbt och rationellt kunna göra den nödvändiga omställningen. Detta är i nuläget vårt främsta argument för att snabbt göra oss av med kapitalismen. Tyvärr verkar de socialistiska revolutionerna stå på den närmaste dagordningen för tillfället. Det är något vi måste fortsätta att kämpa för, men vi kan inte nöja oss med att peka på att socialismen är lösningen. Vi måste också ta strid här och nu för åtgärder som minskar koldioxidutsläppen och satsar på alternativen.

Inga nya anläggningar för att utvinna fossila bränslen kan tillåtas öppnas, och de befintliga måste börja avvecklas, med början i kolkraft. Likaså behöver vi ett stopp för alla nya anläggningar som drivs av fossila bränslen, och omställning eller stängning av de nuvarande. Ett nyckelkrav är konfiskering av fossilindustri, och användning av dess tillgångar till den nödvändiga omställningen. Samtidigt behöver vi återinförd förmögenhetsskatt och ökade skatter på vinster och tillgångar. Låt dem som har blivit rika på den fossila ekonomi som har fört oss till denna kris nu betala för den omställning som kan hindra en katastrof!

Arbetarrörelsen har hittills varit dålig på att ta tag i dessa frågor. Det är nödvändigt att detta ändras. Förutom kraftfulla och målmedvetna mobiliseringar av vänstern, och alla som inser att en förändring är nödvändig om vi ska undvika en katastrof av enorma proportioner, behöver vi en arbetarrörelse som har denna fråga högst upp på sina banér. Som en del i detta måste vi slå tillbaka alla begränsningar av de fackliga rättigheterna, inte minst strejkrätten. Att ta strid för våra levnadsbetingelser måste givetvis i högsta grad vara en angelägenhet för fackföreningarna, och strejker ett vapen i den kampen. Att begränsa rätten till politiska strejker kan därför bara betraktas som ett hot mot vår framtid.

Frågan om klimatet är en ödesfråga för oss alla. Kampen för att rädda oss från detta måste utgå från detta faktum.

#NoMoreEmptyPromises