Hyresgästkampen i Tyskland: Expropriation, hyresgästkommitéer och arbetarkontroll

Inte från Berlin, men kamp för boende och rimliga hyror. Foto: Michael Fleshman

Följande är ett utdrag från en broschyr om bostadsfrågan från vår tyska sektion, ArbeiterInnenmacht. Kampen inte bara mot dyrare, utan för billigare bostäder har kommit längre i speciellt Berlin. Där driver hyresgästaktivister nu en kampanj för att alla privata hyresvärdar med över 3000 lägenheter ska få sitt bostadsbestånd exproprierat, och hyrorna sänkas. Det är det våra tyska kamrater kommenterar, och föreslår hur detta bäst ska göras i hyresgästernas och arbetarklassens intresse.

Expropriation, hyresgästkommittéer och arbetarkontroll

Vem tillhör staden?

ArbeiterInnenmacht maj 2021

Det är tydligt att privata hyresvärdar styrs av sina egna intressen. Av erfarenhet vet vi också att kommunerna eller statliga aktörer inte på något sätt representerar hyresgästernas intressen och absolut inte löntagarnas. I deras händer fungerar lägenheter som statskapitalistisk egendom eller utgör onödiga kostnader i statsbudgeten för den härskande klassen, varför de upprepade gånger pressar på för nedskärningar i bostadsbudgetar eller för privatisering. Kort sagt, klasskampen om bostadsfrågan slutar inte med expropriering, den tar bara en annan form.

Det är därför vi förespråkar kontroll av valda hyresgästkommittéer i alla privata, statliga och även kooperativa bostadsföreningar. De måste ha full tillgång till affärsdokument, ekonomi och kontrakt samt vetorätt över alla beslut. Nödvändiga, större investeringar eller ekologiska renoveringar ska inte betalas av hyresgästerna utan finansieras genom beskattning av privata ägare eller av staten. Förutom hyresgästerna måste även anställda som är involverade i underhåll, support, nybyggnad etc. ingå i ovan nämnda kommittéer.

Kontrollen över hela bostads- och bostadssystemet kan inte, liksom alla områden som är relevanta för samhället som helhet, begränsas till hyresgäster och anställda. Prioriteringarna för exempelvis nybyggnation måste bestämmas av hela samhället, dvs. hela arbetarklassen, representerad av deras fackföreningar eller distriktskommittéer.

De exakta formerna för kontroll kommer logiskt att förändras under utvecklingen. Det säger sig självt att företrädare för hyresgästföreningar, fackföreningar, migrantorganisationer och vänsterorganisationer och arbetarpartier måste inkluderas.

I grund och botten måste dock kampen för kontroll skilja sig från den för enbart medbestämmande, dvs. av organ där staten, kommuner och privata företag är representerade utöver löntagarna. I bästa fall är resultatet en något mer måttlig borgerlig bostadspolitik, en mer eller mindre tillfredsställande kompromiss mellan löntagare, staten och företagen, men ingen prioritering för den största delen av befolkningen.

Hyresgästrepresentanter och hyresgästråd, som direkt representerar massornas intressen, är därför kontrollorgan som liknar organ för arbetarkontroll i fabrikerna. De kan bara uppstå och generaliseras i större strider och de måste baseras på direkta demokratiska strukturer i husen och i stadsdelarna, på församlingar genom vilka de väljs och som de ansvarar för. Endast genom denna förankring på gräsrotsnivå kan de uppnå och bibehålla sitt oberoende från staten och olika institutioner. Detta betyder dock också att de – liksom arbetarkontrollen i hela ekonomin – antingen kommer att bli en språngbräda för en större omvandling av fastighetsförhållandena och samhället som helhet eller, som en gång företagsråden, införlivas eller krossas.

Under alla omständigheter är hyresgästernas och arbetarklassens kontroll överlag central om kampen för förbättringar och reformer ska kombineras med det strategiska målet om expropriation och störtande av kapitalismen.