Foto: Högermobben har satt en polisbil i brand i Southport; Wikimedia Commons; Creative Commons, Attribution 3.0 Unported
Den brittiska extremhögern har på ett våldsamt sätt utnyttjat de tragiska morden på tre små flickor i Southport. Våra kamrater från Workers Power har kommenterat situationen och argumenterar för en antifascistisk motstrategi. Vi har har översatt en av deras artiklar.
Ett par timmar efter att den vaka som hölls den 30 juli för familjerna till de knivdödade barnen i Southport, Merseyside, dök en mobb med slagskämpar från extremhögern upp i staden. De gick till angrepp mot en lokal moské med ett regn av stenar och tegelstenar och skrek paroller som ”No surrender” och ”England till I die”.
Kuststaden var fortfarande i chock efter mordet på de tre flickorna, de åtta andra barnen och de två vuxna som blev allvarligt skadade när en tonåring från den närliggande byn Banks gick till angrepp. Men i stället för att få tid för att sörja och fokusera på stödmeddelanden, blev familjerna tvungna att hantera den förödelse som rashatare ställde till med i deras stad.
Lögner
Det vi vet om den misstänkte är att han är en 17-årig man, född i Cardiff med föräldrar som är flyktingar från Rwanda. Det finns inget som tyder på att han är muslim. Rwanda är ett övervägande katolskt land, en före detta belgisk koloni. Detta hindrade inte en svärm av högerextrema rasister och kvinnohatare att omedelbart sprida rasistiska lögner i ett medvetet försök att piska fram en mobb. Tommy Robinson, skådespelaren Lawrence Fox, Andrew Tate och en plattform i sociala medier som kallar sig Channel 3 spred lögnerna och eldade på brasan.
De påstod, felaktigt, att angriparen heter Ali Al-Shakati och att han anlände över kanalen till Storbritannien i en liten båt 2023. Andrew Tate, som för närvarande är anklagad i Rumänien för våldtäkt och sexhandel, uppmanade människor att ”vakna upp” inför hotet från ”illegala migranter”. Robinson påstod att ”myndigheterna manipulerade” allmänheten genom att undanhålla detaljer om angriparen. Nigel Farage, ledamot i parlamentet från Clacton för Reform UK, passade på att använda desinformationen, och postade: ”Jag undrar om inte sanningen undanhålls från oss” och kopplade ihop incidenten med förra veckans mord på en soldat.∗ ”Vårt land förstörs, våra värderingar slängs bort och allmänheten befinner sig på tröskeln till uppror”.
Robinsons kompanjon Daniel Thomas ledde uppmaningen att bege sig till Southport: ”Varje stad måste vakna upp. Förbered er. Var redo. Vi måste. Det måste bryta ut i olika städer. Vi måste visa dem att vi fått nog.” Detta hörsammades olycksbådande nog i London, Manchester, Hartlepool och på andra håll följande natt. Efter upploppet var Robinson snabb med att försvara den rasistiska mobben: ”Innan någon börjar fördöma de arga engelsmännen uppe i Southport, fråga dig själv vad du väntar dig att de ska göra. Kalla dem inte huliganer, deras ilska är motiverad.”
När Farages kommentarer kritiserades i medierna, ryckte Robinson ut till försvar: ”Jag sade ju det till dig, i dag är det jag och i morgon du. Dessa falska anklagelser mot dig är det jag fått utstå under mer än ett årtionde.”
Högerns uppgång
Det här är inte en enstaka händelse. Robinson och Mark Collett, ledare för den öppet fascistiska Patriotic Alliance, har båda dömts för att sprida falska nyheter och beskylla muslimer för grymheter. Lördagen den 27 juli, bara tre dagar tidigare, marscherade mer än 30 000 rasister, inklusive en inte särskilt dold fascistisk kärna, genom London.
Där fick de höra Robinson påstå: ”Det är nog nu, en linje har dragits. Vi blir inte längre ersatta”, med en referens till teorin om ”det stora folkutbytet”, ett välkänt fascistiskt påstående att vit kristen kultur ersätts och bryts ner av muslimska migranter (faktum är att bara sex procent av britterna är muslimer). Robinson och hans kompanjoner har som mål att uppvigla människor mot alla muslimer (och alla färgade som ser ut som om de skulle kunna vara muslimer) och skapa en massrörelse med slagskämpar på gatan, samtidigt som de flyttar påståendena om migrationen ännu längre högerut. Inte undra på att de är så glada över det upplopp som de satte i gång i tisdags.
På samma demonstration höjde alla sina händer när de tillfrågades om vilka som röstade för Reform, det före detta Brexitpartiet. Därmed är den rasistiska kärnan i hela Brexitkampanjen fullt synlig. Den fascistiska högern exploaterar nu Brexits giftiga kombination av engelsk chauvinism och öppen rasism för att rekrytera och återuppbygga en rörelse för gatukamp. Skillnaden mellan nu och 2010 är att rasisterna har fyra miljoner röster och ledamöter i parlamentet som är villiga att förstärka och legitimera deras gift.
Arbetarrörelsen
Den nya Labourregeringen är sårbar. Keir Starmer blev hånad när han gjorde en snabbvisit till Southport efter morden. Inrikesminister Yvette Cooper har gått på skör is. Labour vill blidka muslimska väljare som undvek Labour i det senaste valet, samtidigt som de också vill tillfredsställa de som övergav Labour för Farages Reform UK och kräver ”tuffa tag” mot migranter.
Cooper har å ena sidan stoppat alla flyg med deporterade asylsökande till Rwanda och stängt förvaret på pråmen Bibby Stockholm, ett synligt spår efter högerns politik mot migranter. Å andra sidan har hon beordrat ”en sommar med blixträder mot illegala immigranter” i ett försök att signalera att Labour kommer att fortsätta det väsentliga i högerns budskap att Storbritannien är en ”fientlig miljö” för de som söker en säker framtid.
Men den yttersta vänstern har också mycket som måste göras. I slutet av juni förde Robinson, som förut varit ledare för det ökända English Defence League, in 5 000 rasister i centrala London. Socialist Workers Partys kampanj Stand up to Racism kunde bara samla 300 till en motdemonstration. En månad senare kunde man mobilisera 5 000, en förbättring men ändå mycket färre än Robinsons 30 000 eller fler.
Samtidigt kunde trans+pride-demonstrationen attrahera tiotusentals, dubbelt så många som förra året, till stor del beroende på statens intensifierade angrepp på transrättigheter, men också på grund av att fler arbetarorganisationer och vänsteraktivister deltog. Antal är inte oväsentliga. Fackföreningarna, som hade mer än 50 fanor från avdelningar och regioner på söndagen, måste tvingas att få ut fler medlemmar på gatorna. Alltför länge har Stand up to Racism, liksom Stoppa Kriget, nöjt sig med ekonomiskt stöd från fackföreningarna utan att kräva handling.
I varje stad och på varje arbetsplats behöver aktivister driva kampanjer mot extremhögern, avslöja deras myter om invandrare och uppmana arbetskamraterna att hjälpa till att stoppa dem.
Men det finns två saker till som vi behöver göra. För det första måste vi kräva att Labous regering drar en linje i sanden genom att förklara att alla migranter och flyktingar är välkomna här.
Arbetarklassen i Storbritannien har länge varit en mångnationell klass med en stark tradition av kampanjer mot rasism och fascism. Det rasistiska utpekandet av muslimska folkgrupper med kriget mot terrorn som förevändning, och kriminaliserandet av flyktingar, båda institutionaliserade under New Labours regering, skapade förutsättningarna för en ny generation rasister att utnyttja folklig ilska över arbetslöshet och utplånandet av arbetstillfällen, offentlig service och bostäder.
Kampanjgrupper och speciellt fackföreningarna behöver kräva att Labour inte bara avslutar kriminaliseringen av flyktingar, och så kallade illegala immigranter, utan också snabbt inleder byggandet av bostäder, ordnar sjukvården (NHS) och erbjuder arbetstillfällen för alla som lever här eller vill leva här. Detta var det budskap som Jeremy Corbyn skickade till det anti-rasistiska mötet i lördags.
För det andra måste de anti-fascistiska demonstrationerna anta masskaraktär och skyddas av organisationer för självförsvar som är ansvariga inför den lokala arbetarrörelsen och arbetarområdena. Behovet av organiserat självförsvar kommer att bli ännu viktigare om fascisterna försöker organisera provokationer i mångetniska områden, eftersom vi inte kan förlita oss på att den institutionellt rasistiska polisen ska skydda oss.
Detta är en uppgift för fackliga och anti-rasistiska aktivister. Labours ministrar kommer att slå till mot organisatörerna av extremhögerns våld, men fortsätta att spela ut det rasistiska kortet mot invandringen, för att blidka den del av väljarna som fallit för de rasistiska lögnerna. De fackliga ledarna kommer inte att gå längre än till ord. Polisen angriper mer sannolikt etniska minoriteter, som nyligen i Manchester, och försvarar extremhögerns ”rätt” att demonstrera, än de slår ner fascisterna för gott.
Samtidigt måste vi motsätta oss Labours avsikt att förbjuda English Defence League eller införa flera restriktioner för protester, eftersom de kommer att användas mot anti-fascister när vi försvarar våra demonstrationer och bostadsområden. Men för att lyckas med det måste vi gå utöver de metoder som använts av Socialist Workers Party och deras senaste front, Stand up to Racism, under årtionden, det vill säga begränsa metoderna för motstånd till vad som är acceptabelt för fackens ledare, Labours parlamentsledamöter och liberala anti-rasistiska organisationer.
Gentemot framväxten av en fascistisk gaturörelse – vilket är vad vi står inför efter de samordnade upploppen efter Southport – behöver vi massomfattande, militanta mobiliseringar som kan försvara våra bostadsområden och driva bort fascisterna från gatorna, fysiskt om det är nödvändigt och möjligt.
Mot uppgången för ett högerextremt parti som är berett att flirta med gatuvåld för att splittra arbetarområdena, behöver vi bygga ett politiskt alternativ. Ett alternativ som benämner kapitalismen och imperialismen som arbetande människors fiende – och att klasskampen för socialism är den nödvändiga lösningen. Annars kommer arbetarklassen, som Trotskij varnade för på 1930-talet, att få betala för reformismens oundvikliga förräderier med ett växande hotet från fascismen.
- Ner med rasistiska angrepp – Bort med extremhögern från våra gator.
- För arbetarklassens självförsvar mot fascismen.
- Invandrare och flyktingar är inte illegala: rörelsefrihet och lika rättigheter för alla.
Jeremy Dewar, Workers Power
∗ I slutet på juli 2024 knivhöggs en soldat i staden Kent. En misstänkt gärningsman är gripen men motivet är i skrivandets stund oklart.
Artikelfoto, förstasidan: Huliganer från extremhögern sprider hat och hot på gatorna; Wikimedia Commons; Creative Commons Attribution 2.0 Generic