Efter Israels terrordåd med bomber gömda i personsökare och walkie-talkies, och sedan massiva bombningar av Beirut kan kriget i Gaza nu leda till en regional konflikt.
Personsökardådet ledde till 37 dödsfall och över 3 000 skadade, inklusive två barn, i explosionerna den 17 och 18 september. Bakom dådet står sannolikt den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Attacken stämmer väl överens med den israeliska regeringens nyligen tillkännagivna strategiska mål om rikta in sig på Libanon för att ”göra norra Israel beboeligt igen”, där ett ”förebyggande krig” mot Hizbollah och Libanon ingår – ett krig där de flesta offer är civila.
Sionistiska agitatorer beskriver dådet som riktade attacker mot Hizbollah-milismän, och menar i slutändan att de civila som drabbades hur som helst förtjänade att dö på grund av kopplingarna till Hizbollah. Ännu en gång försvarar de kollektiv bestraffning.
Även den borgerliga ”kvalitetspressen”, som annars säger sig stå för humanism och demokrati, uttrycker sin uppskattning för terrordådet. Tyska Der Spiegel beskrev t.ex. den 17 september det som ”en sofistikerad attack”. Tonläget kan uppenbarligen skifta snabbt när terrordåd drabbar ”rätt” personer. Hur västvärldens journalister reagerat på dådet är avslöjande. Precis som sina ”egna” regeringar bryr sig medierna inte egentligen om oskyldiga liv, säkerhet eller kampen mot terror. Som så många gånger förut visar det sig att deras sanna motiv är att till varje pris försvara apartheid, mord, tortyr och folkmord på det palestinska och libanesiska folket.
Spänningarna ökar
Ömsesidig beskjutning mellan Hizbollah och Israel har förekommit sedan oktober 2023, om än i begränsad skala. Redan i somras eskalerade konflikten, men då inte kvalitativt till ett fullskaligt krig, vilket Israel räknade med att Hizbollah ansåg sig ha mer att förlora på.
Folkmordet på palestinierna i Gaza, som har pågått i nästan ett år, är ett exempel på hur den israeliska kontrollen, som vanligen bevaras genom sionisternas övermakt, lika gärna kan eskalera till öppet krig. Över 40 000 har dödats, nästan två miljoner fördrivits och 70 % av Gazaremsan har förstörts. Folkmordet står som en symbol över Israels vilja att expandera och behålla kontrollen över ockupationen.
Israel bryr sig inte om att skydda judiskt liv, om självförsvar eller andra ideologiska förklädnader för sionismens reaktionära propaganda. Regimens mål är att ytterligare befästa landets ställning i Mellanöstern och att fördriva palestinierna från Gaza och Västbanken. Därför intensifieras kriget hela tiden. Även om USA och EU för tillfället skulle föredra fred i Gaza och Mellanöstern, står de fast vid Israels sida eftersom landet utgör västimperialismens representant och utpost i Mellanöstern.
Vad behövs nu?
I borgerliga medier liksom av västpolitiker beskrivs den väpnade konflikten mellan Israel och Hizbollah som ett krig mellan ”demokrati” och ”islamism”. Även delar av vänstern har anammat denna imperialistiska lögn. Andra ser det som en konfrontation mellan två lika reaktionära krafter.
Det är att missa frågans kärna. Kriget står mellan en förtryckande stat som grundar sig på att fördriva och förtrycka det palestinska folket, samtidigt som det fyller rollen som politisk gendarm för västerländsk imperialism, mot en kraft – i detta fall Libanon och Hizbollah – som ses som motståndare till denna ordning. Det handlar inte om självförsvar från Israels sida, utan om att expandera och (i förebyggande syfte) underkuva alla som står i vägen för imperialismen och sionismen. Varje israelisk seger stärker i slutändan denna reaktionära ordning.
Det innebär att vi försvarar Hizbollahs och alla motståndsstyrkors rätt i Libanon att stå emot en sionistisk attack. Detta har ingenting att göra med politiskt stöd för Hizbollah. Snarare förkastar vi bestämt deras program och deras mål (vilket gäller alla andra borgerliga och småborgerliga krafter i Libanon också). Vi bekämpar Hizbollahs islamistiska, småborgerliga och kontrarevolutionära ideologi och politik, en kontrarevolutionär ideologi som särskilt varit tydlig i milisens intervention på al-Assads sida i det syriska inbördeskriget.
Israels attack utgör en kollektiv bestraffning för Hizbollahs motstånd mot folkmordet i Gaza. Att göra uppror mot detta är inte bara rätt, utan nödvändigt.
Solidaritetsrörelsen med Palestina världen över måste nu motverka makthavarnas propagandalögner. Vi måste lägga den politiska grunden för att gå bortom symboliska protester och avsluta folkmordet. Det skulle behöva organiseras kampanjer för detta i skolor, på universitet, i fackföreningarna och på företag i de imperialistiska väst. Utöver att sätta press på universiteten att bryta med israeliska institutioner bör vi blockera vapenleveranser till Israel och, genom strejker och protester, demonstrera mot delaktighet i folkmordet för att få apartheidstaten på knä. Vi kan och måste försvaga Israel även här.
Många av de arabstater som omgärdar Israel har auktoritära ledare som i ord fördömer Israel men i handling är passiva, eller rentav stödjer Israel. Massorna i dessa länder måste resa sig mot sina härskares hyckleri och låta i den arabiska vårens anda. De måste kämpa för att arabstaterna bryter allt politiskt, ekonomiskt och militärt samarbete med den sionistiska staten, och för ovillkorlig solidaritet med det palestinska folket.
En lärdom från de senaste decenniernas nederlag för uppror i Mellanöstern är att det är avgörande att arbetarklassen tar ledningen i rörelsen, vilket i sig förutsätter byggandet av revolutionära partier. Endast en proletär revolution kan, i slutändan, sätta stopp för Israel en gång för alla genom att i dess ställe upprätta en federation av socialistiska stater i Mellanöstern.
Rör inte Libanon!
Flo Rojo
Översatt ur Gruppe Arbeiterinnenmachts Infomail 1264, 21 september 2024