Kommentar: Valet i Sri Lanka en vändpunkt?

Anura Kumara Dissanayake, AKD kallad, och hans valallians Folkets makt (NPP), vann presidentvalet i Sri Lanka i september. Valet innebär en dramatisk vändning i landets politiska historia. Det är kulmen på en regeringskris som inleddes 2022 med ”Aragalaya”, upproret mot Gotabaya Rajapaksas korrumperade styre.

Sommarens massprotester, som slutade med att presidentpalatset stormades och att dåvarande Gotabaya Rajapaksa flydde landet, tog sin början när den ekonomiska krisen började gå ut även över relativt välbeställda lankeser, som inledde protesterna. Snart anslöt sig tusentals andra, och ett permanent läger upprättades i parken Galle Face Green i Colombo.

De största politiska partierna, som styrt landet sedan britterna lämnade det 1948, saknades helt i proteströrelsen. Och de hade goda skäl att hålla sig borta – Aragalaya-upprorets budskap var att folkflertalet vänt dem ryggen. Medan protesterna pågick samlades de ”etablerade” politiska ledarna för ett hitta ett sätt att undertrycka rörelsen, som nu spred sig till resten av landet, och för att försvara sina egna privilegier.

Till det gamla etablissemangets fördel var det faktum att massrörelsen saknade en politisk ledning. Så snart det omedelbara kravet på att Gotabaya skulle avgå hade tillgodosetts började proteströrelsen skingras. En räddningsplan för landet sattes snabbt ihop. Den förre premiärministern, veteranen Ranil Wickremesinghe, som inte ens kommit in i parlamentet på egna meriter, men fått en plats via sitt partis nationella lista, utsågs till president av representanter för hans påstådda politiska motståndare, bland dem främst det som återstod av klanen Rajapakse.

JVP:s taktik
Ett annat parti som också var frånvarande från Galle Face Green var Folkets befrielsefront, JVP. Partiet grundades i mitten av 1960-talet och var då starkt influerat av Mao Zedongs och Che Guevaras militära och politiska strategier. Genom sin historia har JVP:s taktik förändrats flera gånger. Detta innefattade två äventyrliga väpnade uppror, en mobilisering för att bryta generalstrejken 1980, en dödlig, väpnad kampanj mot vänstern under 1990-talet, och en vändning till parlamentarism och deltagande i en koalitionsregering, i vilken Dissabayake var minister och gav sitt stöd till Mahinda Rajapakses krig mot tamilerna.

I parlamentsvalet 2020 fick JVP bara tre mandat, och inför presidentvalet vände man sig i stället till valarbete på gräsrotsnivå. Genom valalliansen Folkets makt, NPP, tonade man ner sin radikalism och höll möten över hela ön mot Wickremesinghes regering. Det visade sig vara framgångsrikt. NPP framställde sig som ”outsiders”, utanför alla etablerade partier, och vände sig till alla etniska, kulturella och religiösa grupper, vars uppsplittring tidigare uppmuntrats av alla partier, inklusive JVP.

Under Dissanayakes valkampanj kritiserade han många av de reformer som följt det avtal med IMF som Wickremesinghe slutit, men samtidigt intygade han medelklassen att han bara skulle förändra avtalets värsta avarter. Han garanterade att inbetalningarna till IMF skulle fortsätta om han blev vald. På grund av den djupa misstron mot landets traditionella politiska dynastier räckte detta motsägelsefulla politiska program för en valseger.

Fortsatta angrepp att vänta
Dissanayake har upplöst parlamentet, där en majoritet motsatte sig honom. Nyval hålls den 14 november och med tanke på oredan i de tidigare styrande partierna kan han räkna med stora förändringar i parlamentets sammansättning. Då inleds ett nytt kapitel.

Den kommande perioden kommer att präglas av Dissanayakes försök att genomföra IMF:s paket vilket, även om kosmetiska förändringar kan förhandlas fram, innebär fortsatta angrepp på folkflertalets levnadsstandard. JVP är inte ett arbetarparti, men har ledningen över flera fackföreningar. Medlemmar i alla fackföreningar, men särskilt de som leds av JVP, måste kräva att deras ledare inleder stridsåtgärder mot varje försök att låta arbetarklassen, jordbrukarna och fiskarna betala för Sri Lankas ekonomiska kris.

Aktivister i de olika små socialistiska grupperna måste prioritera att utveckla en taktik för att bygga ett arbetarparti som verkligen är rotat i arbetarklassen. Ett sådant parti kommer sannolikt inte att uppstå ur individuell rekrytering till de existerande grupperna. Ingen av deras kandidater förmådde ens uppnå en procent av rösterna i valet.

Även om den fackliga rörelsen är starkt fragmenterad är den utan tvekan utgångspunkten för att utveckla gemensamma initiativ och kampanjer för att försvara arbetarklassens intressen. Genom arbete i den fackliga rörelsen kan revolutionärer övertyga de bästa aktivisterna om behovet av ett nytt parti som kämpar för arbetarklassens och de förtrycktas intressen i hela landet. Inom det partiet kommer revolutionärer att kämpa för en inriktning för att störta hela den kapitalistiska ordningen och för att skapa av en stat som är baserad på arbetarnas egna organisationer.

Peter Main

Foto, förstasidan: Vikalpa | Groundviews | Maatram | CPA from Sri Lanka, CPA IMG 0059 (17252630702), CC BY 2.0