I valet mellan pest eller kolera blev det koleran som vann presidentvalet i USA och, som det ser ut, valen till kongressen också. En högerextremist har tagit makten i USA. Men han kommer inte i första skedet att upprätta en regelrätt högerdiktatur. Trump kommer istället att använda den borgerliga demokratin för att i sin maktutövning balansera på ett populistiskt sätt mellan olika klasser och krafter i samhället.
De fascistiska och rasistiska strömningarna kommer att tillmötesgås genom attacker på migranter, framför allt papperslösa och nyanlända, men även på kvinnors rättigheter. Trump kommer att försöka stödja sig på sektorer av arbetarklassen genom en protektionistisk handelspolitik och hycklande retorik mot etablissemanget. Det råder hur som helst ingen tvekan om att Trumps strategiska målsättning är att gynna storkapitalet och den USA-amerikanska imperialismen. Han företräder en fraktion av kapitalistklassen i USA som vill försvara systemet genom att upprätta en mer auktoritär form av borgerlig demokrati, ungefär som i Ungern, snarare än genom att helt avskaffa den.
Det finns ingen anledning att beklaga Kamala Harris, det vill säga pestens, förlust. Demokraterna är inte ett legitimt alternativ för arbetarklassen och vänstern att stödja. Även om de just nu har en mindre reaktionär framtoning än Republikanerna under Trump är de ett parti för storkapitalet och inget annat. Demokraternas elitistiska profil, deras massiva ointresse för arbetarnas livsvillkor och deras arroganta imperialism i utrikespolitiken – med full uppbackning åt Israels folkmord – gjorde att miljontals tidigare demokratiska väljare med rätta valde att inte stödja någon sida.
Arbetarklassen och de förtryckta i USA kommer aldrig att kunna stå upp för sina egna intressen så länge de är fjättrade vid de två kapitalistiska partierna. För Demokraterna och Republikanerna är arbetarna bara boskap som ska utnyttjas i valtider. Därför behövs ett parti av och för arbetarklassen. För att det ska vara framgångsrikt och inte bli en stödorganisation åt kapitalistpartierna måste det i förlängningen vara ett kommunistiskt parti.
Trumps seger är en del av en internationell reaktionär våg men är också ett uttryck för de ökade motsättningarna och den hårdnande kampen i världen, både kampen mellan klasserna och mellan olika kapitalistiska block och fraktioner.
Kampen mot mot Trump måste vara en del av kampen mot den globala kontrarevolutionära offensiven och vice versa. Den avgörande frågan att svara på idag är hur den kampen ska föras. Vi vill betona några grundläggande punkter:
- Alla former av liberal och reformistisk ”arbetarpolitik” måste kastas överbord. Socialdemokratins och de ”progressiva” liberalernas politik går ut på att arbetarklassen aldrig ska kräva mer än vad kapitalet kan acceptera som grund för en kompromiss. Det betyder att ju mindre kompromissvänliga Trumps klassfränder är, desto mindre ska arbetarklassen kräva. I dag har den här logiken drivits så långt att reformismens och socialliberalismens politik går ut på att försämra lite mindre än vad den regelrätta högern vill göra, då det är det enda sättet att nå en kompromiss med en allt mer stridslysten borgarklass. Med rätta känner sig arbetarklassen övergivna av partier som de traditionellt förknippar med någon form av välfärd och reformpolitik. Det har skapat förvirring, och den förvirringen har i sin tur framgångsrikt kunnat exploateras av högerpopulistiska krafter både i USA och Sverige.
- Identitetspolitiken måste också kastas överbord. Den fokuserar enbart på snäva målsättningar som rör specifika grupper utan att ha ett övergripande projekt med gemensamma mål och strategier för alla förtryckta som en sammanhållen helhet. Identitetspolitiken bortser dessutom från kampen mellan arbetarklassen och kapitalet till förmån för strider inom arbetarklassen. Detta bidrar till att bryta ner känslan av arbetarklassen som ett gemensamt kollektiv, vilket har gjort den till ett lätt byte för populism och identitetspolitik från höger – högerpopulismen erbjuder en sorts identitetspolitik riktad till vita manliga arbetare och denna blir enklare att sälja in när det väl etablerats att allt i grunden handlar om identitet grundat på kön och hudfärg. Den socialistiska arbetarrörelsens styrka var att den kunde erbjuda en kamp som överskred krav på representation inom systemet som politisk strategi för förtryckta grupper. Man erbjöd lösningar och strategier som kunde binda samman olika grupper inom och även utanför arbetarklassen i kamp för en målsättning bortanför kapitalismen, en målsättning som i slutändan gynnar hela mänskligheten och samtidigt kunde tillgodose särskilt förtryckta gruppers specifika behov. Det är precis en sådan inriktning som behövs idag för att hejda flykten över till högerpopulismen eller för delen till den politisk apatin.
- En socialistisk arbetarpolitik kan inte existera i det abstrakta. Den måste föras fram av folkrörelseorganisationer och framför allt arbetarpartier. Den globala kontrarevolutionära offensiven, som Trump i det här läget är något av en härförare för, kan uppenbarligen inte hanteras av den existerande gamla arbetarrörelsen och inte heller av den ”progressiva” liberalismen. Svenska partier som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har i dagsläget degenererat till att vara uppsamlingsplatser för en kast av yrkespolitiker vars horisont inte sträcker sig längre än till att dividera om vilken allians i de parlamentariska församlingarna de helst vill ingå i. När det gäller att bekämpa det växande högerhotet är dessa partier allt mer irrelevanta som redskap. Partier som Demokraterna i USA har överhuvudtaget aldrig varit något annat än rena fiender för arbetarklassen. Det är bara frånvaron av en självständig arbetarrörelse i USA som har gjort det möjligt för Demokraterna att framställa sig som ”arbetarvänner”.
Därför behövs det nya arbetarpartier som kan ersätta de gamla. De nya arbetarpartierna behöver förkroppsliga de bästa traditionerna från 1800- och 1900-talets arbetarrörelser. Det betyder att de måste bli samlingspunkter för alla förtryckta och deras anspråk på frihet och jämlikhet. De måste gå på motoffensiven och identifiera kapitalismen som huvudfienden, som roten till andra förtryck, och förena alla förtryckta skikt i en gemensam socialistisk kamp mot trumpismen i alla dess skepnader och mot det system som trumpismen är till för att skydda.
Redaktionen